Herr talman! Det är i anslutningsfördraget med
anslutningsakten som vår relation till EU bestäms.
Det är i dem som vårt inflytande och våra åtaganden
att följa EG-rätten finns. De frågorna behandlas i
utrikesutskottets betänkande.
Anslutningslagen, som behandlas i
konstitutionsutskottet, är en intern svensk
angelägenhet. EU lägger sig inte i om eller hur vi i vår
lagstiftning reglerar de förpliktelser som fördraget och
anslutningsakten innehåller. Det är vår dualistiska
ordning, dvs. att det behövs någon form av lag för att
internationella överenskommelser skall bli införlivade
i den svenska rätten, som gör anslutningslagen
nödvändig.
Dessutom är det viktigt att riksdagen fattar ett
självständigt beslut om överlåtelse av beslutanderätt.
Det handlar ju om överlåtelse av den beslutanderätt
som annars tillkommer riksdagen själv. Att överlåta
på regeringen att fatta ett sådant beslut - som ju
annars är det normala - är otänkbart.
I anslutningslagen regleras två saker. Den första är
att vid anslutningsdagen gällande EG-rätt skall gälla i
Sverige, och den andra är att vi överlåter viss
beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna, dvs.
EG, i framtiden.
Vad konstitutionsutskottet har haft att pröva är om
bestämmelsen om överlåtelse av beslutsbefogenheter
uppfyller grundlagens krav.
Utskottet konstaterar att unionen enligt
Maastrichtfördraget skall respektera grundläggande
rättigheter såsom de garanteras i Europakonventionen
och som de följer av medlemsstaternas gemensamma
konstitutionella traditioner. I EG-rätten finns alltså ett
fri- och rättighetsskydd som motsvarar
Europakonventionen. Därmed står det också i nivå
med det skydd som vi har i regeringsformen utan att
till alla delar vara identiskt med detta. Utskottet
konstaterar att den förutsättning som anges i
grundlagen är uppfylld i och med detta.
Utskottet har också kunnat konstatera att det inte
finns någon bestämmelse i fördragen som ger någon
gemenskapsinstitution kompetens att besluta om
grunderna för vårt statsskick eller om andra
grundläggande principer som bär upp vårt
konstitutionella system. Det finns alltså inte heller
från den utgångspunkten hinder emot överlåtelsen.
Överlåtelse av beslutanderätt till internationella
organisationer är inte något nytt. Redan tidigare fanns
i grundlagen en bestämmelse om att beslutanderätt i
begränsad omfattning fick överlåtas till mellanfolklig
organisation eller domstol. I bl.a. EES-lagen har redan
tidigare funnits många av de EG-bestämmelser som
nu införlivas i svensk rätt genom anslutningslagen.
Det är här som kärnan i debatten om suveräniteten
i folkomröstningen kommer in. Redan före inträdet i
EU hade vi överlåtit beslutanderätt till EU via EES-
avtalet. Men vad vi då saknade får vi nu, nämligen
inflytande. Inflytandet regleras inte i någon egen
paragraf i anslutningslagen. Det följer av
anslutningsfördraget som finns uppräknat i 4 § och
som är en förutsättning för överlåtelsen av
beslutsbefogenheter till EG i 3 §.
Nu föreslås att EES-lagen skall upphöra och
ersättas med anslutningslagen. Det pris vi får betala i
form av avstående från beslutsbefogenheter uppvägs
mer än väl av den nytta vi får av inflytandet i EU,
som jag tycker är en vidgning av Sveriges
befogenheter och en vidgning av demokratin. Vi får
mer makt än tidigare, då vi bara kunde stå bredvid och
se på.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår i sin
reservation en brasklapp när det gäller överlåtelsen av
beslutanderätt. De föreslår att överlåtelsen får ske
"om inte riksdagen beslutar annorlunda". De
motiverar tillägget med att riksdagen skall kunna anta
lagar som går emot EG-rätten, om EG-rätten går
utöver de fördrag som Sverige anslutit sig till eller då
EG-rätten strider mot Sveriges grundlagar. Ett sådant
tillägg behövs inte.
Det står klart, och konstitutionsutskottet har
understrukit detta redan i samband med
grundlagsärendet, att vi i Sverige kan och skall vägra
att följa bestämmelser beslutade av något EU-organ,
inklusive EU-domstolen, som går utöver fördragens
befogenheter. I Maastrichtfördraget sägs också att
gemensakapsrätten skall respektera grundläggande
rättigheter som följer av medlemsstaternas
gemensamma konstitutionella traditioner. Hittills har
t.ex. EG-domstolen alltid respekterat
medlemsstaternas grundlagar.
Riksdagen kan alltid besluta om vilka lagar man
vill. Det behöver aldrig skrivas in i lagarna.
Anslutningslagen t.ex., som vi behandlar här i dag,
kan när som helst upphävas med enkel majoritet i
denna kammare. Tillägget behövs alltså inte.
Den av Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslagna
lagtexten kan dock ges en vidare tolkning, nämligen
att Sverige skall kunna välja och vraka i EG-rätten.
Ett sådant kryphål i anslutningslagen har dock ingen
verkan gentemot EU. Det är godkännandet av
anslutningsfördragen som reglerar mellanhavandet
mellan Sverige och EU. Någon reservation i
anslutningsfördraget med de övriga EU-länderna om
att vi kan anta eller förkasta bindande beslut i EU
efter eget skön finns inte.
Om Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade velat
fullfölja denna linje, skulle de i utrikesutskottets
ärende ha begärt en omförhandling av
anslutningsfördraget. Men så långt vill man tydligen
inte gå, för då skulle ju löftet om att respektera
folkomröstningsresultatet svikas. Jag förstår att
Kenneth Kvist inte närmare gick in på innebörden av
tillägget i anslutningsfördraget.
Herr talman! Jag är stolt över att få medverka till
att i dag införliva EG-rätten i Sveriges nationella rätt.
Det är en stor sak att Sverige i dag till vår egen
lagstiftning fogar de fördrag som initierades av
framsynta och handlingskraftiga män som Konrad
Adenauer, Alcide de Gasperi och Robert Schuman.
För dem och andra var Europatanken naturlig och
nödvändig för att komma till rätta med de enorma
gemensamma problemen efter andra världskriget och
för att förhindra en ny katastrof av samma slag.
Men Europatanken är naturligtvis mycket äldre än
så. De klassiska liberalerna under 1700- och 1800-
talet visade tydligt att fri handel var det effektivaste
av alla instrument för att åstadkomma fred och
ekonomisk utveckling. Den italienske liberalen
Mazzini, som inspirerade Italiens enande, såg
samtidigt Europas framtid som ett förbund av
demokratiska republiker. När Europas länder vid olika
tillfällen har vänt sig inåt och försökt att lösa problem
genom att baxa över dem på grannarna, har det också
varit fråga om nederlag för liberala strävanden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
konstitutionsutskottets betänkande nr 17 och avslag på
reservationen.
Genom inträdet i EU avhänder sig riksdagen en
del av sin lagstiftnings- och finansmakt. Därför är det
av avgörande betydelse att riksdagen ges en central
roll i förberedelserna av besluten. Riksdagens
lagstiftnings- och finansmakt kommer i EU:s
ministerråd att utövas av Sveriges statsråd. Därför
måste regeringen åläggas att på olika sätt involvera
riksdagen i sitt beslutsfattande. Det är också av central
betydelse att hela riksdagen engageras och att
förberedelserna sker i så öppna former som det över
huvud taget är möjligt.
Regleringen av samverkan föreslås ske i
riksdagsordningen. Detta är en ändring i förhållande
till regeringens och talmanskonferensens förslag. För
att ytterligare understryka betydelsen av
samverkansformerna mellan regeringen och riksdagen
bör dock siktet vara inställt på att senare ta in
bestämmelserna i regeringsformen.
Det faktum att en EU-nämnd nu inrättas innebär
inte någon förändring av Utrikesnämndens eller
utskottens ställning. Kammarens beslutsbefogenheter
lämnas också okränkta.
I talmanskonferensens förslag har utskotten i viss
mån kommit på undantag i förankringsarbetet. Det
rättas nu till i konstitutionsutskottets förslag.
Utskottens centrala roll understryks av förslaget
att regeringen blir skyldig att lämna information till
ett utskott som begär det.
Utskotten bör vara aktiva och på ett tidigt stadium
följa frågor som behandlas i EU. Regeringens
informationsplikt bör användas flitigt, bl.a. genom att
statsråden och deras medarbetare kommer till
utskotten. Utskottssammanträdena kan vara både
öppna och slutna. Denna nya möjlighet kan enligt min
mening innebära en vitalisering av parlamentarismen.
Precis som i Peter Erikssons beskrivning från
Danmark tror jag att vi även här i Sverige kommer att
få en öppen debatt. Våra regler och de förändringar
som vi i konstitutionsutskottet har genomfört ökar
också den möjligheten.
Statsrådens medverkan i ministerrådet skärper
också innebörden av kontrollmakten i
parlamentarismen enligt regeringsformens kap. 12.
Ledamöternas rätt att ställa interpellationer och frågor
lämnas okränkt och kan användas fullt ut för att
kontrollera vad som händer. Regeringen åläggs också
att lämna information i kammaren och att avge en
årlig berättelse. I själva verket kan utövandet av
kontrollmakten även den innebära en vitalisering av
parlamentarismen och den offentliga diskussionen.
Man kan inte heller utesluta att
samverkansformerna med regeringen också kan
innebära en injektion för förändring av delvis stelnade
arbetsformer här i riksdagen.
Utskottens roll understryks också i relation till
EU-nämnden. Det är viktigt att EU-nämndens
ledamöter besitter en god sakkunskap när de slutliga
råden om förhandlingsuppläggningen skall ges till
regeringen. Det står EU-nämnden fritt att i samråd
med utskotten finna de bästa samverkansformerna.
Inget hindrar att utskotten på eget initiativ eller efter
anfordran från EU-nämnden yttrar sig till EU-
nämnden. Hur samverkan mellan utskott och EU-
nämnd skall gå till regleras inte nu. Men om
samverkan inte skulle fungera, så är vi i
konstitutionsutskottet beredda att återkomma med
förslag till en reglering.
De förslag om att regeringens samverkan i
jordbruksfrågor och/eller utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor skall ske i jordbruks- och
utrikesutskotten tillstyrks inte.
Det skulle urholka betydelsen av att alla utskott på ett
tidigt stadium skall delta i beredningen av EU-
ärendena.
Med anledning av Margaretha af Ugglas och Maj-
Lis Lööws motion vill jag bara bekräfta att
regeringens i regeringsformens fastställda skyldighet
gentemot Utrikesnämnden på intet sätt rubbas. Deras
förslag utesluter tyvärr att andra och tredje pelarens
frågor kommer att hamna inom samrådet här i
riksdagen.
Enligt parlamentarismens principer torde man
kunna räkna med att regeringen kommer att följa EU-
nämndens råd om den slutliga
förhandlingsuppläggningen inför ministerrådsmötena.
Statsråden måste på eget ansvar göra klart för sig att
de inte har en majoritet emot sig.
Jag tycker att vi redan har ett exempel på detta
från förra veckan. Arbetsmarknadsministern
presenterade här i kammaren en reviderad redovisning
av regeringens syn på EU:s strukturfonder. Han tycks
därmed ha frångått sin minoritetsposition, tidigare
presenterad i EU-delegationen.
Kammaren kommer alltså att vara ett viktigt
forum för EU-frågor. Kammaren är här i riksdagen
det enda definitivt beslutande organet och skall så
vara. Ingenting hindrar riksdagen att här i kammaren
genom tillkännagivanden av olika slag till regeringen
blanda sig i EU-frågorna. Kammaren kan också
besluta om misstroendeförklaring mot statsråd som
inte åtnjuter riksdagens förtroende.
När det gäller EU:nämndens sammansättning,
reglering av tystnadsplikten och minoritetsskyddet
föreslår utskottet att de regler som gäller för utskott
även skall gälla nämnden. Det finns naturligtvis ingen
anledning att ha någon särreglering av nämnden.
Till skillnad från utskotten kommer EU-nämnden
aldrig att avge några betänkanden. Det är
utomordentligt viktigt att det i efterhand går att
dokumentera vad som avhandlats mellan regeringen
och nämnden. Det berör ju faktiskt så viktiga frågor
som beredning av ärenden som hittills legat inom
rikdagens lagstiftningsmakt och finansmakt.
Därför måste EU-nämnden åläggas att föra
stenografiska uppteckningar över samrådet med
regeringen. Det är också ett värde i att eventuella
missförstånd kan förebyggas. Risken för att
förtroligheten i överläggningarna skulle gå förlorad är
överdriven. Ledamöterna och statsråden kan ju även
om det inte förs några stenografiska nedteckningar
under alla förhållanden utanför sammanträdesdörren
tala om vad som har förevarit. När det gäller den
informationen finns det ingen garanti för att referaten
blir riktiga.
Samtidigt som vi på alla sätt vill verka för en ökad
öppenhet i EU vore det helt fel signal att lägga locket
på i EU-nämnden. Det är därför beklagligt att
Moderaterna inte ser vikten av dokumentation och
den därmed möjliga öppenheten.
Fru talman! Jag vill också kommentera en
upplysning som Peter Eriksson gav här i sitt
anförande. Han säger att det finns hemliga handlingar
och att inte ens konstitutionsutskottet kan få ut dem,
t.ex. datadirektivet som nu behandlas i EU. Detta är
inte sant. Utskottet har inte begärt in direktivet. Jag är
alldeles övertygad om att om vi begärde in det skulle
vi få det.
Vad vi har begärt är en beskrivning av
förhandlingarna och hur långt de har kommit. Vi har
fått en mycket öppen redovisning av det och också en
redovisning av en glädjande öppning i
förhandlingarna som skulle innebära att även andra
länder skulle respektera den svenska
offentlighetsprincipen och att man också för egen del
vill tillämpa den.
Fru talman! Det ligger i sakens natur att utfallet av
samverkansformerna måste följas noga och också
utvärderas. Jag är övertygad om att det kommer att
finnas en beredskap för förbättringar och
modifieringar så att det svenska folkets
representanters, dvs. alla riksdagsledamöters,
inflytande kan säkerställas inom ramen för
parlamentarismen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i
betänkande KU22 och avslag på samtliga
reservationer.