Fru talman! Regeringens regionalpolitiska
proposition emotsågs med stort intresse, inte minst
av oss kvinnor. En av frågorna var om kvinnorna
för första gången skulle bli synliga i
regionalpolitiken.
I propositionen Bygder och regioner i utveckling
sägs det att regionalpolitiken bör utformas utifrån
ett könsperspektiv. Kvinnors och mäns behov och
förutsättningar skall beaktas i det regionala
utvecklingsarbetet. Samtidigt behöver särskilda
insatser för kvinnor göras. Behovet av dessa
särskilda insatser bottnar i att män även här utgör
norm. Regelverk utformat utifrån mäns behov och
förutsättningar passar inte kvinnorna och gör dem
osynliga.
Kvinnor är underrepresenterade som företagare.
Deras företag är i sin tur underrepresenterade
bland de företag som har fått regionalpolitiskt
företagsstöd. Jag har med glädje noterat att
regeringen anser att företagsstöden bör fördelas
jämnare mellan kvinnor och män.
Landsbygdsstödet skall i princip inte ha någon
nedre beloppsgräns och skall även kunna lämnas till
s.k. mjuka investeringar. Företagsstöden är inte
heller begränsade till aktiebolag. Detta kommer att
underlätta för kvinnor som föredrar kooperativ
företagsform eller enskild firma.
Det är positivt att landsbygdsstödet kompletteras
med förstärkt rådgivning. Jag noterar att kvinnors
företagande skall främjas i hela landet. Aviserade
förändringar av låneregler, så att de bättre passar
kvinnligt företagande, emotses med intresse. Det
glädjer alla berörda och även mig som motionär att
tankarna kring regionala resurscentrum, kraven på
sådana och även krav på ett nationellt centrum har
fått genomslag i propositionen. Betänkandets
skrivning öppnar för en bred verksamhet inom
dessa centrum. Nu gäller det att alla krafter samlas
och att det bildas nätverk.
Kvinnor själva ute i länen måste formulera behoven
och ge riktlinjer för hur det regionala
resurscentrumet skall se ut. Behoven och
förutsättningarna är olika, därför kommer det helt
säkert att se olika ut i skilda län. Det nationella
centrumet kommer att växa fram utifrån signaler
från de olika regionala centrumen. Det är viktigt att
Kvinnokrafts erfarenhet och kompetens tas till vara
och att centrumet får en så självständig ställning
som möjligt. Regleringsbrevets utformning är
viktig för framtiden.
Kvinnorna och deras speciella behov som
företagare är nämnda i propositionen och i
betänkandet. Verktyg är nu givna för utveckling.
Nu återstår att detta synsätt silar ner till
länsmyndigheter och deras tjänstemän. På mässan
Kvinnor kan och dess seminarium Den andra sidan
av myntet -- regionalpolitikens enögdhet, där några
av oss var med i fredags, framkom att en del
tjänstemän, med betoning på män, kan ställa till
svårigheter genom att inte lyssna och försöka förstå
vad det är som kvinnor vill och vad som behövs.
Tora Friberg har i sin bok, som hade gett namn till
seminariet, ett par slående exempel på ''goddag-
yxskaft-svar'' på kvinnors önskemål.
Forskare i Umeå satsar t.ex. på att få fram en
skördetröska för åkerbär. Då skall man ha i minnet
att åkerbär odlas på sammanlagt 5 hektar i Sverige.
Åkerbärsodlaren i Korsträsk, en kvinna, har inte
alls frågat efter en maskin utan tycker tvärtom att
den är onödig. Däremot skulle hon vara mycket
hjälpt av forskning på sprutbekämpningsmedel mot
ohyra och ogräs, som lämpar sig specifikt för
åkerbär.
Det förekommer alltför ofta att en idé, via
tjänstemän, sprids till så många företagare att
marknaden förstörs. Alla odlare i Norrbotten kan
ju inte försörja sig på att odla svarta vinbär.
Fru talman! Det är viktigt och nödvändigt att
kvinnorna nu syns i regionalpolitikens teorier. Det
är livsnödvändigt att kvinnorna hörs och blir
respekterade i regionalpolitiken i praktiken.