Fru talman! Ett tillkännagivande från riksdagen hanterade åtminstone vi på vår tid som någonting som var viktigt. Det var en viljeyttring från riksdagen. Sedan kanske det inte i detalj var utformat som en viljeyttring.
Den här kammaren har aldrig fattat ett beslut om könsneutralt äktenskap utan att man vill ha en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det skulle vara det historiska med detta. Då skulle regeringen också ha ett klart direktiv om åt vilket håll man ska arbeta. Hittills vet vi bara att enskilda statsråd har uttalat att de tycker att det ska vara på det sättet.
Det är seriöst att lämna ett tillkännagivande. Annars skulle man aldrig, varken när man är i opposition eller när man är i majoritet, lägga tid på att över huvud taget få fram ett bra tillkännagivande. Praktiskt taget alla utskott gör tillkännagivanden även om det är på marginalen.
Jag tycker också att man seriöst ska väga in alla synpunkter och att de ska komma fram. Men det intressanta i det här är just detta att väldigt många av dessa synpunkter vägdes in i utredningens förslag eftersom samfunden hade en grupp som hade kunnat påverka i utredningen. Jag förstår inte det.
Det sista jag skulle vilja säga är att jag inte kan bedöma huruvida Kristdemokraterna är konstruktiva eller inte. Det är upp till regeringsunderlaget att göra detta. Men det jag kan konstatera i de här frågorna är att vi aldrig någonsin har hört någon kristdemokrat, mer än möjligen på andra nivåer än i kammaren, yttra annat än "nej, vi vill inte ha den här lagstiftningen". Det är det enda besked vi har fått från Kristdemokraterna. Jag har svårt att se hur man på det skulle kunna bilda någon kompromiss, när någon säger absolut nej och alla andra säger att vi ska ha det här.