Fru talman! Jag hade inte tänkt gå upp i den här debatten, men det har varit en del debatt om själva debatten, så jag tyckte att det fanns anledning att göra det. Jag hade hoppats att jag nästa gång jag gick upp i den här debatten hade fått gratulera regeringen till att man inför en könsneutral äktenskapsbalk. Detta blir inte fallet. Det här får väl bli ett mellanspel i den här debatten.
Jag vill börja med att kommentera något som kd säger. Varje gång säger Yvonne Andersson att barnperspektivet är den viktiga frågan. Jag har aldrig förstått den argumentationen. Dessutom säger Yvonne Andersson och Kristdemokraterna i debatt efter debatt att det inte är någon skillnad på partnerskap och äktenskap. Man har samma juridiska rättigheter. Men på vilket sätt skulle då barnperspektivet vara så viktigt i just det här sammanhanget? På vilket sätt påverkar det barnens situation negativt om man inför en könsneutral äktenskapsbalk? Jag har aldrig fått svar på den frågan.
Det finns en annan fråga som jag heller aldrig har fått svar på i de diskussioner jag har haft med motståndare till en könsneutral äktenskapslag. Man säger att institutionen äktenskap på något sätt skulle hotas om man har en könsneutral äktenskapsbalk. På vilket sätt skulle det hota något annat äktenskap, till exempel Yvonne Anderssons eller Mona Sahlins äktenskap, om jag skulle vilja gifta mig med min pojkvän? Jag har i varje fall inte fått något förståeligt svar på hur detta skulle kunna hota. Jag tycker att det är knepigt att över huvud taget förstå motståndarens argumentation.
Varför är vi så oroade? Varför blir det så här? Varför känner vi den här oron? Statsministern har sagt att det kommer en proposition. Justitieministern har svarat samma sak. Sanningen är att den här regeringen sitter med de riktiga mörkerkrafterna i svensk politik när det gäller HBT-frågor, nämligen Kristdemokraterna. Det finns anledning till oro. Det kommer vi aldrig ifrån. Därmed tänkte jag lämna kommentarerna till Kristdemokraterna. Vi vet att de aldrig någonsin har röstat ja i denna kammare till en enda reform som har handlat om att stärka HBT-personers rättigheter. Det tycker jag är beklagligt.
Låt mig sedan säga någonting om processen. Man har sagt att man ska hantera den här processen seriöst. Det var en idiotkort remisstid på tre veckor när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Den fick för övrigt dessutom gå tillbaka för att göras om lite grann när den väl hade gått igenom i kammaren, och det kanske regeringen lärde sig någonting av. Om man bortser från det finns det en annan intressant sak som är på gång, nämligen remissförfarandet kring Lissabonfördraget. Det är ett enormt material som kräver väldigt mycket av remissinstanserna när det gäller att sätta sig in i det. Där har regeringen sagt att det räcker med den normala tiden som brukar vara tre månader.
Den här utredningen hanteras inte på samma sätt som andra utredningar. Först tog det väldigt lång tid innan man skickade ut den på remiss. Man skulle ha en bred remissomgång. Det kan jag ha respekt för. Sedan fick den en historiskt lång remisstid. Jag har inte undersökt detta. Man kanske ska be riksdagens utredningstjänst titta på detta. Sedan ska man gömma den. Det enda svar man får är att statsministern har sagt att det kommer en proposition. Samtidigt säger en annan ledamot av regeringen: Nja, vi vet inte hur den här propositionen kommer att se ut, och vi är emot att man ska kalla det här för äktenskap. Sedan har man diskuterat detta.
Jag tycker inte att vi har anledning att lita på den borgerliga majoriteten när den säger att det ska komma en proposition, utan vi måste hela tiden stöta på och diskutera detta.
Låt mig också säga att jag under många år har deltagit i debatter om HBT-frågor och på olika sätt fått försvara min regerings ståndpunkter. De har inte alltid varit lika roliga att försvara.
Det sägs att vi hade tolv år på oss, men vi bestämde oss inte inom socialdemokratin förrän 2005 för att vi skulle ha en könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag påstod inte det i den förra debatten om detta som jag deltog i. Då diskuterade jag mest med Folkpartiet och Centerpartiet. Det var de som hade drivit på innan. Moderaterna hade faktiskt inte bestämt sig. Det gjorde man för ett tag sedan. Men nu har Moderaterna bestämt sig, och det är det som är så intressant i den här diskussionen.
Jag tycker fortfarande att man kan ställa frågan: När kommer den här propositionen? Vi har inte sett att den kommer. Det enda vi har hört är att statsministern har lovat att den kommer under hösten.
Sedan säger man att vi ger en bild av att lagstiftningsarbetet skulle vara felaktigt. Nej, jag vet inte om att vi har gett en bild av att lagstiftningen skulle ha hanterats felaktigt. Vi tycker att det ska vara en normal omgång. Men ett tillkännagivande i detta sammanhang skulle innebära att vi skulle kunna få en lagstiftning där riksdagen uttalar att vi vill ha en könsneutral äktenskapslagstiftning som kommer så fort det över huvud taget är möjligt. Det är det vi säger i vår reservation. Det är det jag tycker att det är viktigt att man betonar i det här sammanhanget.
För övrigt kan jag också säga att vi hela tiden har drivit på för att vi ska genomföra det här. Vi socialdemokrater fick ta oerhört mycket stryk för detta, inte minst från Centern och Folkpartiet. Nu har ni chansen. Men den chansen tänker inte ni ta i det här sammanhanget, för ni är uppbundna av en regering och vet inte ens själva hur det blir. Ni säger så här: Vi litar på vad regeringen har sagt. Ändå vet ni att kd sitter i den regeringen. Kd har sagt nej: Vi vill inte ha den här reformen.
Ni säger att ni har rett ut andra stora, komplicerade frågor tidigare. Det är sant. Men där har ni åtminstone haft samma inriktning. Här har ni precis motsatta inriktningar. Det finns ingen kompromissvilja. Ni kan inte stoppa in någon annan fråga, som en väg i Norrland, sänkning av en skatt eller något annat sådant i det här sammanhanget. Ni vet att frågan är lite för principiell och att det är väldigt svårt att hitta en sådan lösning som man kanske kan göra i andra svåra politiska frågor.
Sanningen är att ni som sitter här och i första hand har som ambition att skälla på oss socialdemokrater, Miljöpartiet och Vänstern inte har en aning om när den här propositionen kommer. Ni vet inte när den kommer. Ni vill bara se ut som om ni verkligen kommer att leverera. Det har vi inte blivit övertygade om. Och den här debatten har definitivt inte gett svar på de frågor som vi i oppositionen har, men som framför allt alla HBT-personer i Sverige borde ha.
(Applåder)