Fru talman! Det var remisstiden. Det är väl en extremt lång remisstid på nästan tio månader. Jag tror inte att det finns många sådana utredningar. Jag kan möjligen be utredningstjänsten ta reda på det åt mig vid något tillfälle om det skulle vara intressant.
Vad jag vill säga med detta är att det har tagit lång tid. Det finns naturligtvis utredningar som har blivit liggande av ena eller andra skälet. Det kan finnas bra skäl och dåliga skäl. Då har man kunnat motivera detta. Jag hörde aldrig någon motivering till varför den blev liggande ganska länge och att den sedan skulle ha tio månaders remisstid.
Jag tycker också att det är bra att Barbro Westerholm redovisar att det finns möjligheter att göra det på andra sätt än detta ständiga tjatande som vi hör från de flesta ledamöter från den borgerliga bänken: Vi kommer att komma överens. Vi kommer att komma överens. Och detta kommer man alltid att komma överens om.
Det är där som dubierna har varit från vår sida. Kommer man verkligen att komma överens? Vi har anledning att tro att det inte är så när man har så tydliga ställningstaganden från tre partier och ett motsatt exakt lika tydligt ställningstagande från ett parti. Det är svårt att se vad detta skulle kunna innebära för kompromiss när man har börjat titta på vad man är riktigt oenig om.
Det är begreppet äktenskap till exempel. Omedelbart när någon sade att vi måste diskutera det begreppet sade man - jag tror att det var statsministern eller justitieministern - att det ska vara äktenskap, punkt slut. Man har anledning att misstänka att utrymmet för att kompromissa blir väldigt litet när man har så fasta ställningstaganden redan i början. Det är det som gör oss väldigt oroliga. Stora delar av HBT-världen är oroad och följer den här debatten med intresse.