Fru talman! Jag beklagar att LiseLotte Olsson redan har glömt vår replikväxling om det förra betänkandet där jag var väldigt tydlig och sade att kärnfamiljen kan vara ett ideal, men att vi har andra familjebildningar som också stöttas. Det är de näraliggande relationerna som är viktiga.
Jag sade också att det är jätteviktigt att man alltid säkrar barnens situation i de fall det inte fungerar i någon familjebildning. Man måste göra allt för att ge dem den trygghet de så väl förtjänar. Det är vårt vuxenansvar att ge dem det. Jag har inte värderat något i det fallet.
Vi är inte rädda för något, men vi värnar ett begrepp som väldigt många andra människor också värnar därför att det har ett oerhört stort värde i den betydelse det har i dag. Det har ett kulturellt värde, ett juridiskt värde, ett traditionellt värde och ett värde utifrån den kontext som också finns i de konventioner som vi har ratificerat. Därför tycker vi att det är viktigt att behålla det här begreppet. Med tanke på att äktenskapet och partnerskapet har samma ansvar och är förknippat med den typen av ansvar, rättigheter och skyldigheter finns det ingen anledning att bryta upp detta.
Det är vår inställning. Det är med de utgångsvärdena som vi nu sitter i en regering där vi har olika uppfattningar. Det är en svår fråga för regeringen. Men regeringen har klarat många svåra frågor hittills, och jag är övertygad om att också den här frågan kommer att få en lösning.