Fru talman! Jag tycker att Olof Lavesson höll ett mycket bra anförande och lyfte fram många av de principiellt viktiga frågorna. En sak han lyfte fram var ju den del där statsministern i januari bekräftade att det ska komma en proposition. Men det som jag som företrädare för oppositionen känner är att om vi inte i september och oktober hade tagit det första utskottsinitiativet och om inte vi i ett antal interpellationsdebatter och skriftliga frågor hade pressat regeringen hade det inte kommit något uttalande från statsministern. Då hade vi stått här i kammaren i dag utan att ha fått den bekräftelsen. Det innebär att vi i oppositionen hela tiden har varit tvungna att pressa framåt i frågan eftersom regeringen uppenbarligen inte tycker att frågan är viktig och inte prioriterar den. Det ser vi i de långa remisstiderna och i det beredningsarbete som nu pågår.
Ser inte Olof Lavesson ett problem i att Kristdemokraterna är en del av den regering som ska fatta beslut om hur utformningen av propositionen ska vara? Känner du inte en viss oro för att propositionen kanske inte kommer att bli riktigt så som vi vill ha den? Jag tror att Olof Lavesson och jag är helt överens om vilken lagstiftning vi vill ha i framtiden på området. Finns det ingen oro för att Kristdemokraterna kommer att få propositionen och den framtida lagstiftningen att bli lite annorlunda än vad jag och Olof vill?