Fru talman! Nu verkar det som om det blir en repris på det vi pratade om när det gäller det förra betänkandet. Det kanske vi inte ska ta upp igen.
Jag anser att vi som lagstiftare även har ansvar för de barn som finns i andra relationer än den ideala kärnfamiljen, som Yvonne Andersson alltid för fram. Det är vårt ansvar, och det har vi chans att rätta till nu som lagstiftare. Jag tycker att vi måste göra det. Jag menar att vi inte ska låtsas som om de här barnen och familjerna inte finns. De familjerna och de barnen ska respekteras, accepteras och ha precis samma stöd från oss som lagstiftare och från samhället som alla andra familjer har.
Där har vi en möjlighet genom att införa en könsneutral äktenskapsbalk och låta alla vuxna samlevnadsformer få samma dignitet som äktenskapet har i dag. Det skulle vara en styrka för de barn som finns i de förhållandena.
Vad är det som Kristdemokraterna egentligen är så rädda för i det här fallet? Tidigare har ni pratat väl om partnerskapslagen. Då den kom till ville ni inte ha den heller. Kan det vara så att om vi väntar tillräckligt länge och om Kristdemokraterna följer med sin tid kanske ni också till slut accepterar att så här ser det ut i dag? Vi har olika familjekonstellationer, och vi måste ge alla möjlighet att leva utifrån det de innerst inne vill. Alla ska vara lika mycket värda. Allas kärlek ska vara lika mycket värd. Hur länge ska vi vänta på att Kristdemokraterna också inser det?