Fru talman! Jag står bakom samtliga vänsterreser-
vationer till betänkandet men yrkar bifall bara till nr
2, 6, 35 och 49.
I söndags var jag på möte i stadsdelen Angered i
Göteborg. Jag mötte mina partikamrater som sitter i
de båda stadsdelsnämnderna i Angered. Angered är
en stadsdel där Socialdemokraterna har ett mycket
starkt väljarstöd, och även mitt parti har ett stort stöd i
stadsdelen. I dag är arbetslösheten i Angered uppe i
över 50 %. I ett av de båda stadsdelsnämndsområde-
na, Lärjedalen, har socialbidragsutbetalningarna fem-
dubblats sedan 1990. Man har förklarat för mig att en
huvudorsak till att ökningen har varit särskilt drama-
tisk på senare tid är den sänkta a-kassan.
Man har i stadsdelsnämnderna tvingats att för
nästa år lägga fullständigt orimliga sparbeting på
skolor och dagis och inom äldreomsorg. Mina parti-
kamrater i stadsdelsnämnderna säger till mig att de
har oerhört svårt att inför väljarna, inför befolkningen
i Angered, förklara att de skulle behöva gå med på de
här våldsamma sparbetingen, som i grunden är en
följd av den ekonomiska politik som bedrivs av So-
cialdemokraterna och Centerpartiet här i riksdagen. I
Göteborg har vi nämligen ett majoritetsstyre beståen-
de av socialdemokrater, vänsterpartister och miljö-
partister.
Vänsterpartiet har i dag en mycket hård kritik av
regeringens ekonomiska politik. Jag är litet rädd för
att jag kommer att få svårt att förklara för mina parti-
kamrater i Angered också det faktum att vi i morgon
kommer att rösta nej till de borgerliga partiernas för-
slag till misstroendeförklaring. Men för oss väger
handlingar oerhört mycket tyngre än ord. Att Göran
Persson säger någonting korkat i Kina är trots allt
betydligt mindre viktigt för oss än de handlingar som
regeringen Persson står för, inte minst just i den eko-
nomiska politiken här i Sverige.
Varför försöker vi då ändå inte fälla denna rege-
ring, som i dag för en så dålig ekonomisk politik? Ja,
då måste man fråga sig: Vad är alternativet? Eftersom
regeringen mycket tydligt har stängt dörren gentemot
oss i Vänsterpartiet, är alternativet i dag en ny höger-
regering.
Jag har räknat ut att den ekonomiska politik som
Bo Lundgren för fram i den moderata reservationen i
grova tal betyder att man tar ifrån den offentliga sko-
lan ungefär 5 000 kr per skolelev. Den betyder att
ungefär 10 000 kr per vårdplats i den offentliga vår-
den tas från denna. Sedan kan Bo Lundgren stå här
och prata hur vackert som helst om de gamla och
vården. Realiteten i den moderata politiken är att man
plundrar den offentliga vården och den offentliga
skolan på pengar. Det skulle innebära en dramatisk
kvalitetssänkning. Sverige skulle få Europas sämsta
skola med moderat ekonomisk politik.
Folkpartiets förslag betyder att man tar ungefär
20 000 kr per arbetslös från arbetslöshetsunderstödet
och arbetsmarknadspolitiken, och den kristdemokra-
tiska politiken betyder att man tar ungefär 5 000 kr
per arbetslös.
Vi kommer aldrig att hjälpa fram en ny sådan hö-
gerregering, stödd av de här partierna, till regerings-
makten.
Det var nödvändigt att reda upp i konkursboet ef-
ter den borgerliga regeringen 1994. Hade Vänsterpar-
tiet inte ställt upp då, hade förmögenhetsskatten varit
borta, vi hade haft en arbetsrätt som var ännu svagare
för löntagarna än det dåliga förslag som regeringen nu
försöker driva igenom, vi hade inte haft någon värns-
katt, och det hade varit ännu mycket större social
nedrustning i kommuner och landsting.
Efter det att samarbetet mellan Vänsterpartiet och
regeringen bröts har regeringen tillsammans med
Centerpartiet fört en dålig ekonomisk politik, en
orättvis ekonomisk politik. Man har fördelat budget-
saneringens bördor på ett orimligt och orättvist sätt.
Det som behövs nu är köpkraft och omfördelning.
De här båda sakerna hänger dessutom ihop. Att flytta
pengar från de rika till dem som har litet pengar bety-
der också att man ökar köpkraften och minskar det
privata sparandet. Svenska folket är faktiskt rikare,
nettoförmögenheten för svenska folket totalt är större
än någonsin i Sveriges historia. Det finns mycket
stora rikedomar i detta samhälle, men de är extremt
snett fördelade. Det är möjligt att fördela om.
Eftersom jag har fått en gammal fotbollsskada
uppslagen kan jag inte låta bli att göra jämförelsen
med fotboll. Regeringens och Centerpartiets ekono-
miska politik är ensidig. De har en enda idé i huvudet,
nämligen att genom budgetsanering skapa stabilitet, få
ned räntan och därmed få hjulen att börja rulla. Det är
en enda ensidig idé som de fullföljer.
De borgerliga har en annan lika ensidig och enkel
idé: sänk skatterna, sänk skatterna, sänk skatterna. Det
här påminner mig litet grand om just fotbollsspelare
som bara springer på en sida av planen, nämligen
högerkanten. De kan bara skjuta med en fot, den ene
bara med insidan av högerfoten och den andre bara
med utsidan av högerfoten.
Det krävs faktiskt mångsidighet! Det behövs
många instrument. Det finns ingen enkel quick fix-
lösning i den ekonomiska politiken. Det krävs många
olika instrument. Det nya budgetsystem som vi nu
arbetar med låser fast politiken ytterligare. Spelarna
kan bara springa i mycket smala korridorer på fot-
bollsplanen.
Nu brukar det ju anses grabbigt att jämföra med
fotboll. Jag skall gå över till att säga något om jäm-
ställdheten. Vi i Vänsterpartiet är litet stolta, för vi tar
åt oss äran av att finansutskottet nu för första gången
har med ett jämställdhetsavsnitt i själva huvudtexten i
betänkandet. Vi tycker att det är en bra text - med ett
undantag, där vi är litet osäkra. Det är när det står att
hela regeringen tar jämställdheten på största allvar.
Där är vi litet tveksamma, måste jag säga. Därför vill
jag fråga Erik Åsbrink: Är detta sant? Tar ni alla,
även Erik Åsbrink, jämställdheten på största allvar?
Hur tar sig det konkret uttryck, t.ex. i kommuner och
landsting, där vi nu har sett nya siffror på att 45 000
anställda, de flesta kvinnor, kommer att försvinna
framöver med den ekonomiska politik Erik Åsbrink
står för? Tar Erik Åsbrink jämställdheten på största
allvar?
Det är också nödvändigt att omfördela arbetstiden.
I Växjö har efter ett vänsterinitiativ 125 anställda i
kommunen valt kortare arbetstid i stället för högre
lön. Tyvärr är det mycket svårt för lågavlönade att
välja det här alternativet, och det är mot den bakgrun-
den man skall se vårt förslag att lägga 2 miljarder
kronor i en statlig fond där man kan få bidrag till
försöksverksamhet med kortare arbetstid, sex timmars
arbetsdag. Att omfördela arbetstiden är samhällseko-
nomiskt ett mycket effektivt sätt att få ned arbetslös-
heten.
Det krävs också en omfördelning inom företags-
sektorn. Enkelt uttryckt innebär Vänsterpartiets poli-
tik att vi flyttar pengar från lata kapitalister till flitiga
företagare.
Utländska ägare har tagit över en tredjedel av den
svenska börsen, och ägandet domineras av institutio-
nella ägare med enbart kortsiktig vinst för ögonen och
inget intresse av ett långsiktigt ägaransvar. Det är
nödvändigt att få ett starkare offentligt ägaransvar.
Vi välkomnar finansministerns tankar om att man
nu skall ge AP-fonderna ökad rätt att placera i aktier.
För övrigt lade vi själva fram en motion med samma
innebörd tio dagar innan finansministern gick ut med
det här. Men vi har väldigt svårt att se hur detta går
ihop med utförsäljningen av statliga företag. Nu se-
nast, i dagens betänkande, har vi utförsäljningen av
Stadshypotek. Det går rykten om att de sex största
bankerna nu skall stycka Stadshypotek. Med den
starka ställning de här stora bankerna har är vi över-
tygade om att det kommer att betyda sämre konkur-
rens på den här mycket viktiga bostadsfinansierings-
marknaden och därmed också högre bostadskostnader
och högre hyror. Det är för övrigt ett mycket stort
problem i dagens Sverige, inte minst ett fördelnings-
problem, med de höga hyrorna.
Låt mig också säga någonting om fastighetsskat-
ten, som Anne Wibble tog upp. Ni kan på s. 338-339
i betänkandet läsa det konkreta förslag som vi tog
initiativ till, ett utskottsinitiativ som utskottet inte ville
gå med på. Det är såvitt jag förstått samma förslag
Anne Wibble nu presenterar som det förslag vi inte
kan lägga fram här i riksdagen.
Jag har också oerhört svårt att förstå, Per-Ola
Eriksson, varför ni prioriterar att sänka ölskatten
framför alla små fastighetsägare, t.ex. fiskare i mina
hemtrakter längs Bohuskusten, varifrån jag har fått
många signaler om hur allvarlig situationen är. Hur
kan ni göra det medvetna valet? Det finns faktiskt ett
konkret förslag till hur man skulle kunna använda de
pengar man tjänar om man inte sänker ölskatten till att
lindra fastighetsskatten för just de grupper som är
allra mest utsatta.
Till sist, fru talman, hade vi i går en diskussion om
innebörden av begreppet stabilitet. Gudrun Schyman
jämförde då Göran Perssons uttalanden i Kina med
talet här i kammaren om hur stabil situationen blir på
grund av samarbetet mellan Socialdemokraterna och
Centern. Men ökade klassklyftor skapar aldrig stabili-
tet, lika litet som diktaturer. I stadsdelen Angered,
som jag började med, har man än så länge kunnat
förhindra uppkomsten av starka rasistiska extremhö-
gerorganisationer. Men det börjar bli problem. Det
börjar uppstå ungdomsgäng där man skaffar sig kniv.
Det finns en mycket stark, engagerad befolkning som
vill göra någonting åt det här, men med de ekonomis-
ka problem man har fått i stadsdelen och med den
sociala nedrustning som tvingas fram på skolor och
ungdomsgårdar har man i dag väldigt stora problem.
I en sådan situation är det väldigt lätt att det dyker
upp olika sorters frälsare och frälsarläror, folk som
kommer och säger: Jag har lösningen. Det är jätteen-
kelt att klara alltihop. Det är de där politikerna uppe i
riksdagen som har hittat på alltihop, som har ställt till
med allt elände. Jag har lösningen - av det ena eller
andra slaget.
Det här är en oerhört farligt situation. Det är en
instabil situation. Det finns faktiskt flera konkreta,
välavvägda alternativa förslag som vi skall ta ställning
till här i dag. Politiken måste vridas åt vänster. Det
måste bli en rättvisare fördelning. Kampen mot ar-
betslösheten måste - i verkligheten, inte bara i ord -
sättas i första rummet.
(Applåder)