Fru talman! Kristdemokraternas budgetalternativ
tar sikte på tre huvuduppgifter. För det första handlar
det om att avvärja den katastrof som hotar svensk
vård i dag. Vi måste skapa resurser så att kommuner
och landsting kan möta de snabbt växande behoven av
vård och omsorg. Vi kristdemokrater kommer aldrig
att kunna acceptera att ytterligare ca 40 000 tjänster
som ett resultat av den socialdemokratiska regering-
ens politik skall behöva skäras bort inom vård och
omsorg.
Den andra huvuduppgiften är att skapa förutsätt-
ningar för nya och växande företag för att åstadkom-
ma nya jobb och klara resurserna för välfärden.
Den tredje huvuduppgiften är att den ekonomiska
saneringen skall bedrivas på ett sådant sätt att inte de
mest utsatta grupperna drabbas ytterligare, och att de
som har drabbats mest av regeringens nedskärningar
också kompenseras på ett rimligt sätt.
Vi menar faktiskt att gränsen för besparingar inom
vård och omsorg nu är nådd. Den har också passerats
på flera punkter. Så sent som i går meddelade Kom-
munförbundet att det ingalunda är slut på sparkraven i
kommunerna. Gapet mellan behov och resurser sägs
nu vara hisnande 65 000 heltidstjänster.
Det här står i mycket bjärt kontrast till de vallöften
som Socialdemokraterna vann valet på. Ta t.ex.
Stockholms läns landsting! Där fick man majoritet på
löften om att det nu skulle vara slut på nedskärningar i
vård och omsorg. Där utfärdades anställningsgarantier
till de anställda. Vad säger Erik Åsbrink, vad säger de
ansvariga i landstinget och vad säger de ansvariga i
kommunerna i resten landet om att 40 000 tjänster
ytterligare nu skall bort med den socialdemokratiska
politiken?
Om vi kristdemokrater fick bestämma, om vi fick
igenom vårt budgetalternativ, skulle det innebära en
förstärkning av kommun- och landstingssektorn med
ca 6,5 miljarder kronor nästa år. Vi menar att de
pengarna skall användas till just vård och omsorg.
Denna förstärkning åstadkommer vi bl.a. genom att
säga nej till 1,5 % av egenavgiftshöjningen. Det inne-
bär ökade skatteintäkter till kommunerna. Vårt alter-
nativ innebär också åttioprocentiga ersättningsnivåer i
alla socialförsäkringssystem. Det minskar kommuner-
nas kostnader för socialbidrag. Likaså innebär vårt nej
till den förlängda arbetsgivarperioden i sjukförsäk-
ringen besparingar också för kommunsektorn, efter-
som den ju är en mycket stor arbetsgivare.
Många pensionärer och barnfamiljer har också
drabbats hårt av de senaste årens nedskärningar. Vi
har därför i vår budget särskilt satsat på att kompense-
ra dessa grupper. Om vi fick bestämma, och om vi
fick igenom vårt budgetalternativ, skulle pensionärs-
gruppen få nästan 2 miljarder kronor mer i resurser
under nästa år. Detta åstadkommer vi bl.a. genom att
säga nej till förändringarna i änkepensionerna, nej till
försämringarna i bostadstilläggen, nej till förkortad
omställningspension och nej till att räkna in fritids-
fastighet i inkomstprövningen. För de ca 375 000 allra
sämst ställda pensionärerna, som i dag bara får folk-
pension och pensionstillskott, höjer vi pensionstill-
skottet med 200 kr per månad.
För barnfamiljernas del föreslår vi åttioprocentiga
nivåer i föräldra- och havandeskapspenningen och att
vårdnadsbidraget återinförs, liksom det borttagna
flerbarnstillägget. Vi avvisar också de individuella
inkomstgränserna i bostadsbidragen, och vi vill ha
tillbaka detta att den bidragsgrundande ytan höjs.
Om vi fick bestämma skulle också de sämst ställda
barnfamiljerna kompenseras genom ett höjt bostads-
bidrag. Det bekostar vi genom att sänka barnbidraget
litet grand för alla, och lägga pengarna på den barnre-
laterade delen i bostadsbidraget. Det blir delvis kan
man säga ett behovsprövat barnbidrag. Totalt för-
stärks barnfamiljernas ekonomi i vårt förslag med
nästan 3 miljarder kronor.
Vi avvisar också regeringens nedskärning till
världens allra fattigaste, den största nedskärningen
någonsin på biståndets område. Vi vill starta vägen
tillbaka mot enprocentnivån och anvisar ökade resur-
ser.
Vår nästa uppgift i budgetarbetet är ett bättre före-
tagarklimat. Det är grunden för att klara välfärden
framöver. Om vi får bestämma, blir det en stor sats-
ning på tjänstesektorn. Den ger nya och bättre förut-
sättningar för tjänster riktade till den enskilda hushål-
len. Vi vill göra detta på ett sätt som gör det möjligt
för alla hushåll att ha råd.
Villkoren för företag och företagande förbättras
också genom att vi föreslår slopad dubbelbeskattning
för samtliga företag. Vi vill behålla riskkapitalavdra-
get. Vi föreslår en arbetsrätt som är anpassad till da-
gens arbetsmarknad. Vi vill återgå till den gamla
tidpunkten för redovisning av moms. Vi avvisar den
förlängda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen och
föreslår att en avdragsrätt införs för individuella ut-
bildningskonton.
Fru talman! Det är några av våra förslag för ett
stärkt företagande och för bättre förutsättningar för
investeringar, utveckling och kompetenshöjning.
Totalt innebär kristdemokraternas budgetalternativ
14,5 miljarder kronor mer till tillväxt- och företagsin-
riktade åtgärder.
Jag ser redan hur finansministern börjar förbereda
sig för att tycka att kristdemokraterna räknar upp en
väldig massa positiva saker för alla grupper - det
finns snart inte en grupp som inte är nämnd. Jag kän-
ner igen det där. Men finansutskottet har ju granskat
vår motion, och man har tre punkter som man tycker
är svaga. Jag förmodar att Jan Bergqvist kommer att
ta upp dem, och jag skall förbereda mig för att besva-
ra även det.
I huvudsak, fru talman, har dock finansutskottet,
med några få undantag, godkänt den finansiering vi
har för denna omläggning av politiken. Denna om-
läggning innebär mer rättvisa, att säkra vården och
omsorgen och att få fart på det privata näringslivet så
att vi kan börja få fler arbetsgivare som kan anställa
ur den långa kön av arbetslösa.
Hur var det med finansieringen då? Vi föreslår en
återgång till en samlad livsmedelsmoms. Man skulle
kunna säga att vi lägger en vårdskatt på det vi handlar
dagligen. Det blir litet dyrare att köpa vissa saker,
men vi får pengar till vård och omsorg. Det är en stor
finansieringskälla.
Jag tycker att man skall komma ihåg en sak.
Ibland framstår det som om matmomssänkningen, det
kommer säkert Per-Ola Eriksson in på, var en gåva
från Centerpartiet. Minns ni hur matmomssänkningen
finansierades? Det var genom en sänkning av barnbi-
dragen. Det var genom en sänkning av ersättningen i
a-kassan, en sänkning av ersättningen i föräldraför-
säkringen och en sänkning av ersättningen i sjukför-
säkringen. Det var några av källorna för finansiering-
en av matmomssänkningen. Vi vill i stället låta alla
vara med och betala litet mer, och sedan se till att de
grupper som nu har drabbats på ett orimligt sätt får
kompensation och rimligare villkor.
Fru talman! Det allvarligaste med regeringens
budgetproposition - liksom med alla de tidigare pro-
positioner som regeringen Persson och regeringen
Carlson lagt fram - är att den saknar en tillväxtstra-
tegi, en strategi för hur vi skall få privata företag att
födas, växa och blomstra. Regeringen har följaktligen
misslyckats med sin allra viktigaste uppgift. Arbets-
lösheten i Sverige är högre i dag än när Socialdemo-
kraterna tog över regeringsmakten 1994. Det här står
naturligtvis i hjärtskärande kontrast till de vallöften
man vann regeringsmakten på 1994. Därför är det
minst sagt häpnadsväckande att passiviteten när det
gäller att åstadkomma nya jobb fortsätter även i den
här budgeten när nu halva mandatperioden har passe-
rat.
Den här budgetpropositionen visar hur regeringen
skall finansiera och dölja den rekordhöga arbetslöshe-
ten, men den visar över huvud taget inte hur den skall
halveras. Kvittot på detta, fru talman, är att man i
finansplanen, signerad av Erik Åsbrink, inte räknar
med att den öppna arbetslösheten skall halveras och
bli 4 % år 2000. Den skall bli 5,7 %. AMS dystra
prognos från i går visar också att arbetslösheten riske-
rar att fortsätta växa. Det visar att regeringens vallöf-
ten om snabb sänkning av arbetslösheten saknade
substans och täckning.
Nya jobb kan bara åstadkommas genom att nä-
ringslivet får sunda och stabila regler och ett varmare
och mer positivt företagarklimat. Att stimulera landets
familjeföretagare och ge dem sådana villkor att de
vågar satsa och nyanställa verkar vara något slags
ideologiskt minerat område där regeringens ideolo-
giska karta och kompass inte stämmer med dagens
verklighet.
Jag tycker att regeringen här rör sig i okänd ter-
räng, men det hindrar inte att man rör sig väldigt
snabbt. Jag skulle vilja säga att det är väldigt mycket
nu som har gått alldeles för snabbt genom riksdagen.
Det är helt enkelt inte möjligt att kompensera en fel-
aktig riktning med ökad hastighet, Erik Åsbrink. Det
tycks vara er och Centerpartiets teknik. Om man inte
vet vart man skall är det farligt att ha så hög hastighet.
Ert kompass och er karta stämmer inte. Ni vet inte
vart ni skall, men ni ökar hastigheten. Det är fler och
fler förslag som ni tycker har blivit fel och som ni
tycker måste göras om. Det går inte en dag utan att
det i nyheterna framträder socialdemokratiska statsråd
som tycker att man skall se över och att det nog blev
litet fel. Felet är att ni inte har någon ideologi och
strategi för att få fart på det privata näringslivet. Då
går de så här, Erik Åsbrink. Vad hjälper en stabil
majoritet i kammaren om man inte vet vart man skall.
De strukturella problem som har gjort att tillväx-
ten i Sverige har legat så långt under genomsnittet
bland OECD-länderna de senaste 25 åren lämnar ni i
stort sett fullständigt obearbetade i denna proposition.
Det finns ett avsnitt i finansplanen där ni försöker se
hur man skulle kunna uppnå en halvering av arbets-
lösheten. Det är det s.k. tillväxtalternativet. Där visar
det sig att den faktor som skiljer är lönebildningen.
Men den gör ni ingenting åt. Det överlämnar ni åt
arbetsmarknadens parter att göra.
Jag tycker att det är ganska djärvt att tro att det
skulle gå lättare för parterna att sluta avtal om det här
- det som har varit omöjligt i 25 år - att det skulle gå
lättare att lyfta sig själva i håret på det här området än
vad det har varit i fråga om arbetsrätten. Vad får Erik
Åsbrink att tro att parterna självmant skall komma till
rätta med lönebildningsproblemen när man inte klarar
av det i fråga om arbetsrätten?
Den här tabellen, där ni jämför referensalternativet
och tillväxtalternativet, visar att inte bara den privata
konsumtionen kan öka för alla med en bättre löne-
bildning, utan även den offentliga konsumtionen kan
göra det. Vi klarar alltså både jobben och välfärden
om vi får ordning på lönebildningen, men regeringen
vägrar att göra något åt det. Varför, Erik Åsbrink,
vägrar ni att ta itu med det som ni själva anser vara
den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med
både arbetslösheten och välfärden?
Fru talman! Vi kristdemokrater har tillsammans
med Folkpartiet och Moderaterna lagt fram ett kraft-
fullt program i en gemensam reservation med nya
riktlinjer för den ekonomiska politiken som ger rea-
listiska förutsättningar för tillväxt och nya jobb i
Sverige. Det handlar om att nyföretagandet måste öka.
Expansionsmöjligheterna för befintliga företag måste
bli bättre. Investeringsnivån måste bli betydligt högre.
Hushållen måste få möjlighet att köpa tjänster på ett
mycket bättre sätt än hittills, framför allt genom sänkt
skatt på arbete inom just tjänstesektorn. Vi skulle vilja
sänka skatten på arbete över hela linjen, men i dagens
statsfinansiella situation får vi koncentrera oss på
tjänstesektorn. Vi gör där den största insatsen för att
sänka skatten på arbete. Vi tror nämligen att vi får den
största effekten där. Vidare måste vi få ett kunskaps-
lyft genom en högre kvalitet i utbildningen och genom
större satsningar på forskning.
Att regeringen inte har något program för att få
fart på det privata näringslivet märks också på det
faktum att straffskatten på risksparande fortsätter att
vara dubbelt så hög som skatten på riskfritt sparande
på banken.
Även när det gäller det s.k. riskkapitalavdraget är
det litet skakigt. Såvitt jag förstår handlar det om en
ideologiskt vilsen och ofullgången politik. I fråga om
riskkapitalavdraget har det hela antagit en nästan
komisk omfattning. Ni har kanske hört historien om
riskkapitalavdraget. Fyrpartiregeringen införde under
förra mandatperioden ett riskkapitalavdrag för att
göra det möjligt för den som startar ett företag att dra
av på den egna lönen. Det handlar alltså om löntagare
som startar eget. Meningen var att man skulle kunna
göra avdrag för underskott vad gäller inkomst av
tjänst i det nya lilla företaget.
Detta var fel enligt Socialdemokraterna. De utfär-
dade ett heligt vallöfte om att ta bort den här möjlig-
heten om de fick makten. Och mycket riktigt, man
hann knappt ens sätta sig på taburetterna förrän man
tillsammans med Vänsterpartiet hade avskaffat risk-
kapitalavdraget. Den enda motiveringen var att det
var ett vallöfte. Men så kom eftertankens kranka
blekhet. Man började tänka att det kanske inte var så
dumt med ett riskkapitalavdrag. Därför återinförde
man detta tillsammans med Centerpartiet. Detta träd-
de i kraft den 1 januari i år, 1996. Men nu skall sam-
ma regering och samma centerparti ta bort riskkapi-
talavdraget en gång till. Det försvinner den 1 januari
1997. Det pendlar alltså fram och tillbaka här som en
sorts gökur. Snacka om vilsenhet och om att inte veta
vart man skall! Att tala om brist på stabila villkor för
landets företagare är årets understatement.
Tjänstesektorn har vad gäller hushållen hittills
varit helt ideologiskt bannlyst och tabubelagd för
regeringen. Här har statsråden hunnit inta minst två
mot varandra stridande uppfattningar innan regering-
en lade locket på genom att tillsätta ytterligare en
utredning. Vi kristdemokrater vill att det redan från
nyårsdagen 1997 skall vara möjligt att införa det
danska väl dokumenterade hemservicesystemet.
Dessutom vill vi att hushållen skall få möjligheter att
göra avdrag för reparation och ombyggnad med upp
till 60 % av arbetskostnaden.
Glädjande nog håller alltfler fackförbund och allt-
fler vanliga människor på att få en modern och för-
domsfri inställning till detta med tjänster till hushål-
len. Här finns det alltså en enorm potential för nya
jobb och för en bättre livskvalitet. Det här väntar bara
på att bli lössläppt från de ideologiska bojorna.
Fru talman! Regeringen får för närvarande utstå
väldigt mycket kritik från olika håll. Men det är inte
bara folket som är missnöjt med regeringens politik.
En ny trend är ju just att regeringen själv är så miss-
nöjd med sin egen politik. Det handlar, som också
Anne Wibble var inne på, om a-kassan, statsbidragen
till kommunerna, pensionerna, socialbidragen, barn-
pensionerna, assistentersättningen, arbetsrätten, den
månadslånga arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
och nu även de individuella gränser i bostadsbidragen
som drabbar landets barnfamiljer mycket hårt. På
område efter område håller regeringen på att ta tillba-
ka förslag som är beslutade i denna kammare.
Flera har talat om fastighetsskatten. Jag instämmer
med dem som till Per-Ola Eriksson ställer frågan: Vad
beror det på att ni centerpartister anser att det är vik-
tigare att sänka starkölsskatten än att lindra för dem
som allra värst drabbas av den nya fastighetstaxering-
en?
Också när det gäller de individuella gränserna i
bostadsbidragen måste jag fråga Per-Ola Eriksson om
han är beredd att medverka till att Centern, på ett
kristdemokratiskt initiativ i bostadsutskottet, stöder
detta så att vi får en förändring. Det finns nämligen
förslag till lösningar som skulle kunna åstadkomma en
lindring. Vad det handlar om, Per-Ola Eriksson, är att
just barnfamiljer i glesbygd, där det är särskilt svårt
för båda föräldrarna att få jobb, drabbas av ert för-
slag. Är det inte rimligt att ni är med och ändrar på
det?
Man känner inte riktigt igen Centern här. Varför
denna slaviska följsamhet till det stora regeringspar-
tiet, Per-Ola Eriksson, i nästan alla frågor? Är ni inte
alls rädda för att förlora centerprofilen - ja, skulle jag
vilja säga, för att förlora er själ - när ni så slaviskt
ställer upp på Socialdemokraternas politik?
Fru talman! Förslagen i Kristdemokraternas bud-
getalternativ innebär en förstärkning. Vi har ett med
1,4 miljarder starkare budgetsaldo än regeringen för
1997. Det innebär att det sammanlagda skattetrycket
sänks med 4,3 miljarder kronor. Den samlade effekten
av vår budgetpolitik innebär alltså att kommuner och
landsting får ca 6,5 miljarder mera till vård och om-
sorg nästa år. Det motsvarar ungefär
40 000 heltidstjänster om vi kristdemokrater får be-
stämma.