Fru talman! Den nya budgethanteringen tillämpas
nu för första gången i riksdagen. Syftet är att uppnå
och vidmakthålla balans och stabilitet i statens finan-
ser och att få en ökad trovärdighet för detta mål, vil-
ket stärker förutsättningarna för lägre räntor. Det är
därför mycket oroande att Socialdemokraterna och
Centern, som formar majoritet för det förslag riksda-
gen skall behandla, redan denna första gång bryter
mot de skrivna och oskrivna reglerna. De kraftiga
överskridanden som nu förutses på arbetsmarknads-
politikens område också för 1996, i storleksordningen
15 miljarder kronor, finansieras inte, utan täcks ge-
nom att inkomstutvecklingen blir bättre än annars,
mot de principer som gäller för den nya budgethante-
ringen.
I arbetsmarknads- och finansutskotten har vi dis-
kuterat frågan om arbetslöshetsförsäkring. De regler
som beslutades den 12 juli i år rivs upp. Någon fi-
nansiering är inte fastställd. Det skapar osäkerhet för
dem det gäller och det skapar osäkerhet om budget-
hanteringen. Problem finns också när det gäller hur
bostadsbidragen skall utformas och finansieras.
I går fick riksdagen en proposition om ett kapi-
taltillskott till AMU, arbetsmarknadsutbildning, på
600 miljoner kronor, och man förutser att det kan
krävas ytterligare pengar. Men det finns ingen finan-
siering. För några dagar sedan talade Jörgen Anders-
son, inrikesministern, om nya åtaganden i storleks-
ordningen 8 miljoner kronor, men inte om finansie-
ring. Den utredning om bostadspolitiken som avläm-
nats innebär ökade kostnader, ofinansierade sådana,
på i storleksordningen 7 miljarder kronor.
Utgiftstrycket ökar. Vi riskerar att få en minskad
trovärdighet i ett läge där trovärdigheten måste för-
stärkas när det gäller en långsiktigt hållbar sanering
av de offentliga finanserna. Samtidigt ökar detta
virrvarr, dessa ändringar fram och tillbaka och den
bristande finansieringen också osäkerheten för vanliga
hushåll, som är beroende av stabila regler. Det är inte
bara de finansiella marknaderna, de som skapar förut-
sättningar för högre eller lägre räntor, som behöver
denna säkerhet, också hushållen behöver den.
Motsvarande kritik kan riktas mot regeringen när
det gäller de medel som valts för att uppnå budgetba-
lans. Det är självklart bra att socialdemokraterna
under sommaren 1994 tvangs inse att det var nöd-
vändigt att fullfölja den budgetsanering som den bor-
gerliga regeringen hade inlett. Men trots att problemet
med den bristande budgetbalansen var att de offentli-
ga utgifterna i Sverige var för stora och inte att skat-
terna var för låga - de var redan då förhållandevis
höga - valde man huvudsakligen skattehöjningar på
arbete, företagande och fastigheter; skattehöjningar
på ungefär 90 miljarder netto, efter en del skatte-
sänkningar i storleksordningen 80 miljarder kronor.
Detta har försvårat budgetsaneringen. Genom ef-
fekten av skattehöjningarna på ekonomin har det
krävts mer omfattande åtgärder än vad som annars
skulle ha krävts, vilket naturligtvis har påverkat hus-
hållens ekonomi. Tillväxtkraften försvagades, och vi
har sett hur massarbetslösheten nu håller på att per-
manentas, hur bidragsberoendet ökar.
Statsbudgeten är emellertid inte bara en samman-
ställning av statens inkomster och statens utgifter.
Statsbudgeten är också ett dokument som ger uttryck
för politisk vilja och förmåga. Sverige befinner sig i
dag i en politisk kris som i sin tur lett till en ekono-
misk och social kris. Arbetslösheten fortsätter att vara
hög. Arbetsmarknadsstyrelsens prognoser, som redo-
visades i går, tyder på en arbetslöshet som t.o.m. kan
bli något högre nästa år än i år. Det drabbar natur-
ligtvis dem som är arbetslösa med all kraft - bristande
självkänsla, sämre ekonomi. Men det drabbar alla oss
andra också i form av mycket stora kostnader för att
människor inte tillåts arbeta, för att människor behö-
ver bidrag för att klara sin försörjning.
Enligt statsministern är kostnaden ungefär 10
miljarder per procentenhet arbetslös. Bakom den
procentenheten döljer sig ungefär 40 000 människor.
10 miljarder omräknat på den totala arbetslöshet vi
har är 125 miljarder kronor, eller omräknat per hus-
håll i genomsnitt 30 000 kr. Varje svenskt hushåll
tyngs alltså ekonomiskt med 30 000 kr därför att så
många människor har tvingats in i arbetslöshet. Det
bidrar naturligtvis till att också de drabbas av ett ökat
bidragsberoende. Därmed minskar den sociala trygg-
heten för många människor.
Det är inte märkligt heller. Man valde ju medlet
stora skattehöjningar. Det har lett till att - jag tar ett
exempel - ett vårdbiträde i Katrineholm av sin ar-
betsinkomst betalar 65 % i skatt och får själv behålla
35 %. Det andra tas om hand av politiker i kommun,
landsting och staten. För hennes eller hans räkning
skall de sedan förvalta de pengarna på ett sätt som
han eller hon tycker är bra. Så har det ju inte blivit. Vi
har sett hur skatterna har stigit, hur bidragen minskat
och vårdköerna ökat. Den modell som har valts och
som ligger till grund för majoritetens budgetförslag
håller inte. Den leder till ökat bidragsberoende och
social otrygghet.
Det är ganska givet att den alltför svaga tillväxten
och kostnaderna för arbetslösheten tränger ut andra
angelägna ändamål. Utan en tillräcklig tillväxt är
förutsättningarna för offentliga åtaganden på vårdom-
rådet sämre. Utan tillväxt och med stora kostnader för
arbetslösheten är det svårare att få fram resurser för
stöd till dem som verkligen behöver det gemensamma
stödet.
Men, fru talman, det behöver inte vara på det vi-
set. Det går att skapa förutsättningar för en annan och
bättre utveckling. Men då krävs också en annan och
bättre politik. För oss moderater finns tre viktiga
uppgifter, som avspeglas i vårt budgetalternativ:
För det första gäller det att skapa goda förutsätt-
ningar för tillväxt, nya jobb och en god standardut-
veckling.
För det andra gäller det att öka de svenska hushål-
lens ekonomiska självständighet och därmed minska
deras bidragsberoende och öka deras sociala trygghet.
För det tredje gäller det att se till att de uppgifter
som måste lösas gemensamt av det allmänna också
kan lösas på ett bra sätt.
Den första uppgiften kräver en insikt om var till-
växt och jobb skapas. Det förefaller att finnas en
enighet bland de politiska partierna och bland många
andra om att det är ute i företagen runt om i Sverige
som denna tillväxt och dessa jobb kan skapas. Därav
följer att det gäller att skapa goda förutsättningar för
företagare - inte sämre förutsättningar. Den politik
som har förts har inneburit sämre momsregler. Det
allra senaste är att företagen, vilket drabbar de mindre
företagen mest, skall bära inte två utan fyra veckors
sjukperiod för de anställda utan ersättning från den
stat som tar in de pengar vi betalar i sjukförsäkrings-
avgift. Man lägger ändå kostnaden på företagen. Det
finns en mängd andra exempel. Var och en torde inse
att en dubbel skatt på investeringar och kapitalbild-
ning inte leder till tillväxt och nya jobb i den omfatt-
ningen att massarbetslösheten kan pressas tillbaka.
Det som behövs är tvärtom lägre skatter. Det krävs
också enklare och moderna regler för arbetsmarkna-
den. Vi skall naturligtvis inte skapa en situation där
forskare i Sverige som ägnar sig åt att skapa förut-
sättningar för kvalificerade svenska företag inom
medicin och teknik inte har en chans att utvecklas på
det sätt vi hoppas, vilket skulle ge nya jobb och bättre
betalda arbeten med högre löner i framtiden. Många
hundra forskare skriver, retas och känner sig besvikna
- inte för sin egen skull, utan för allas vår skull -
därför att vi försämrar förutsättningarna för de jobb
som behövs och för den standardutveckling som så
väl behövs i Sverige.
Vad gäller utbildning talar man mest om nya plat-
ser och betydligt mindre om den kvalitet som behövs
för att jobb skall växa fram och bli högbetalda.
Tillbaka till skatterna! Extra marginalskatter som
gör att stora svenska företag funderar på att lägga mer
av utveckling och forskning utomlands är inga värns-
katter. Det är skatter som tvärtom försvårar möjlighe-
terna för jobb och tillväxt.
Det är roligt att se att fler och fler börjar inse att
höga skatter på arbete är förödande. I går instämde
TCO-ekonomer i en debattartikel i vad TCO:s ordfö-
rande sade förra veckan, dvs. att höga skatter på arbe-
te försämrar förutsättningarna för nya jobb. Man tror
att lägre skatter på arbete kan ge nya jobb. Det är
också den politik vi moderater driver.
För att gå över till den andra uppgiften vill jag sä-
ga att de skattesänkningar vi förespråkar inte bara
syftar till att skapa förutsättningar för tillväxt och nya
jobb. De syftar i minst lika hög grad till att göra hus-
hållen självständiga och minska bidragsberoendet.
Låt oss gå tillbaka till vårdbiträdet i Katrineholm.
Vad innebär det att han eller hon får betala 65 % i
skatt, vilket vi i riksdagen, fullmäktige i Katrineholm
och landstinget i Sörmland beslutar om? Det innebär
att han eller hon blir beroende av att vi löser uppgif-
terna så bra som vi har lovat. Vi lovade trygga pen-
sioner, men nu är hela pensionssystemet i stöpsleven,
och vi får inga besked av socialdemokraterna. De
skjuter på frågan.
Vi lovade en bra vård, men vi ser att människor är
rädda för att vården inte blir så bra som är nödvän-
digt. Vi lovade barnomsorg åt alla, men det klarar inte
kommunerna. Man bli utlämnad, när man inte har en
egen ekonomisk självständighet, till att andra skall
lösa problem. När politiker inte kan klara åtagandena
finns inga alternativ.
Det märkliga och paradoxala är att det finns alter-
nativ för vissa människor. Men det gäller inte för
normala inkomsttagare. Det gäller för dem som har så
stora inkomster att de har möjlighet att först betala
skatten och sedan själv välja vad de vill när det gäller
vård och omsorg. För vanliga människor krävs det
rejäla skattesänkningar, framför allt på arbete, för att
vi skall han en chans att få den självständighet som
gör att vi får en social trygghet.
Det är därför vi föreslår sänkta egenavgifter och
sänkt kommunalskatt finansierad av staten. Det är
därför vi föreslår ett grundavdrag vid den kommunala
beskattningen för varje barn. Det är därför vi kritise-
rar de våldsamma fastighetsskattehöjningarna, som
slår blint och drabbar vissa hushåll så hårt att de fak-
tiskt riskerar att tvingas från hus och hem.
Det är fruktansvärt att Socialdemokraterna och
Centern inte ens har varit beredda att diskutera att i
avvaktan på utredningar göra något ytterligare för att
lindra. För oss moderater är det viktigt att sänka fas-
tighetsskatten och slopa bestämmelsen om hälften av
markvärdet som underlag för fastighetsskatt.
Den tredje uppgiften är också viktig. Vi måste slå
fast att det finns en del saker som måste lösas gemen-
samt. Det gäller sjukvården. Vi måste garantera att de
människor som har stort vårdbehov också får en bra
vård, och att äldre människor får en vettig och värdig
äldreomsorg. Det är viktiga gemensamma uppgifter.
Genom den politik som förs urholkas möjligheterna
att uppfylla de målen. För oss är de oerhört väsentli-
ga.
Människor måste känna sig trygga till liv och lem.
Då kan vi inte urholka resurserna till Polisen eller till
rättsväsendet över huvud taget. Att se i TV hur MC-
gäng och andra håller på är fruktansvärt. Det upprör
och oroar människor. Vi får inte urholka en av de
grundläggande uppgifterna för staten, dvs. att garante-
ra människornas trygghet till liv och lem.
Vi skall naturligtvis inte, för att ta ytterligare ett
exempel, urholka möjligheten att stötta dem som
verkligen behöver gemensamt stöd av annat slag - de
handikappade, föräldralösa barn och änkor som har
sina pensioner efter sina män.
Det är förvånande att Socialdemokraterna och
Centern väljer att prioritera sänkta änkepensioner i ett
läge då man samtidigt ger 40 miljoner till LO och 30
miljoner till de politiska partierna. Det skulle vara
intressant att höra Erik Åsbrink förklara hur man kan
stå för en sådan prioritering.
Fru talman! Vi moderater vill skapa förutsättning-
ar för ett Sverige där människor och företag tillåts
växa, där arbetslösheten steg för steg pressas tillbaka,
där skatterna sänks så att man kan leva på sin lön och
där pensioner till föräldralösa barn och till änkor
prioriteras före bidrag till LO och politiska partier.
(Applåder)