Herr talman! Jan Bergqvist tycker att vi i opposi-
tionen är för pessimistiska om budgetkonsolideringen
och arbetslösheten. Det är tvärtom så, Jan Bergqvist,
att vi tror att med allt starkare statsfinanser är Sverige
på väg mot en allt större arbetslöshet. Vi har AMS
kvitto på detta genom den dystra prognosen från i går.
Jag tycker att det är intressant när Jan Bergqvist
säger att han tror att det går att nå full sysselsättning
och att det går att organisera samhället på det viset.
Han säger att det krävs ödmjukhet för detta. Det krävs
också en bred enighet. Det är ett nyckelbegrepp, Jan
Bergqvist. Det krävs en bred enighet om vi skall klara
detta. Då måste jag fråga: När tänker ni börja det
tunga, svåra och pedagogiska arbetet att tala om för
era egna sympatisörer vad som egentligen krävs för
att komma till rätta med Sveriges strukturella problem
som orsakar arbetslösheten?
Numera genomför ni vissa sådana reformer, vis-
serligen halvhjärtat, och hänvisar till att det är en
uppgörelse med Centerpartiet. Ni förklarar inte varför
dessa svåra åtgärder nu måste vidtas. Hur tänker ni
åstadkomma den enigheten? Det är en viktig fråga.
Som det nu är flyr ju era väljare till Gudrun
Schyman som nu genomför den politik som ni hade i
opposition och som ni gick till val på. Vad skall ni
göra för att förklara för väljarna varför den politiken
är viktig?
Sedan frågar Jan Bergqvist hur vi kan vara eniga
med Moderaterna i en gemensam reservation om de
ekonomiska riktlinjerna för att sedan ha olika upp-
fattningar om bistånd och annat.
Så här är det, Jag Bergqvist. Kristdemokraterna,
Folkpartiet och Moderaterna är eniga om hur vi skall
skapa de nya jobben och hur vi skall skapa de nya
nödvändiga resurserna. Däremot har vi olika uppfatt-
ningar om hur de resurserna sedan skall fördelas när
de väl är skapade. Där har väljarna sitt fria val i valet
1998 att lägga sin röst på olika nyanser. Det är den
stora skillnaden.