Herr talman! Det är faktiskt så att merparten av ef-
fekten av budgetsaneringen från 1993-1998 faller på
utgiftssidan. Inte mindre än 89 % av hela budgetför-
stärkningen utgörs av minskningar på utgiftssidan.
Självklart är det en blandning mellan skatter och
annat, men minskningen på utgiftssidan är domine-
rande.
När det gäller förmögenhetsskatt och alla andra
skatter vill jag påstå att det fina med det nya budge-
tarbetet är att man måste prioritera och se var skatte-
sänkningarna gör bäst nytta. Vi menar att skattesänk-
ningar gör bäst nytta när vi sänker skatten på arbete,
när vi gör lättnader i dubbelbeskattningen, när vi
återinför kvittningsrätt och sådana saker. Det har
betydelse för att få fart på småföretagssatsningen. På
den punkten hoppas jag att Johan Lönnroth ger mig
rätt.
En fråga gällde EMU. Till skillnad mot Vänster-
partiet vill vi ha budgetdisciplin. Vi vill också nå
inflationsmålet, parkera oss på en låg inflationsnivå.
Till skillnad mot Lönnroth, som vill ha en expansion
och ökade utgifter, medverkar vi med den ekonomis-
ka politiken till att Sverige kan stå utanför EMU. Vi
skall själva fatta de nödvändiga besluten, som ingen
annan behöver fatta i vårt ställe. Det är en demokra-
tiskt viktig uppgift.