Herr talman! Per-Ola Eriksson ställde en fråga när
jag inte längre hade replikrätt. Han frågade vad jag
gjorde mellan 1991 och 1994 för att Sverige skulle få
lägre fastighetsskatt. Svart är enkelt. Jag sänkte fas-
tighetsskatten. Fastighetsskatten för hyreshus och
flerfamiljsbostäder sänktes från 2,5 till 1,5 procenten-
heter i samband med den allmänna fastighetstaxering-
en 1994. Vi förberedde och arbetade på Finansdepar-
tementet med en teknik för att kunna lindra effekterna
av 1996 års fastighetstaxering för småhus genom att
justera den del av markvärdet som är underlag för
beskattning. Det var vad jag gjorde. Frågan är vad
Per-Ola Eriksson är beredd att göra när han nu ser
effekterna av fastighetstaxeringen runt om i Sverige.
Vi har förstått att det inte är någonting.
Per-Ola Eriksson talar väldigt mycket om lind-
ringar av beskattningen för småföretagen. Det påmin-
ner om affischerna där det stod "Gärna medalj, men
först en rejäl pension". Först är det rejäla skattehöj-
ningar och sedan litet lindringar. Det är kraftigt höjda
skatter på arbete, företagande och kapitalbildning, och
sedan begränsade lindringar. De begränsade lindring-
arna är i sin tur finansierade med mindre avsättnings-
möjligheter till periodiseringsfond, för att ta ett ex-
empel. Sedan lägger man sjuklönekostnaden på före-
tagen. Tala om småföretagarfientlig politik från ett
före detta småföretagarparti!
Jan Bergqvist talade om visioner. Jag har en vi-
sion som jag delar med mitt parti. Det är att vi skall
kunna skapa förutsättningar för att släppa loss den
kraft och den förmåga till initiativ och ansvarstagande
som finns inom varje människa. Det skall vi göra så
att människor och företag som drivs av människor och
där människor arbetar kan växa, och så att jobben har
en chans att växa fram så att massarbetslösheten be-
gränsas och elimineras steg för steg.
En sådan politik kan också leda till en social
trygghet genom att människor inte blir beroende av att
Jan Bergqvist eller Erik Åsbrink eller för den delen
Olof Johansson och Per-Ola Eriksson skall klara sina
uppgifter. Var och en ser hur det ser ut i dag. Det är
högre skatter, lägre bidrag, sämre service och fler
vårdköer. Det är den politik ni har stått för.
Låt människorna ta ansvar och se till att vi kan
koncentrera våra gemensamma uppgifter i kommuner
och i staten till det som verkligen skall skötas.
En sådan sak är sjukvården, en annan skolan. Man
kan diskutera exakt hur finansieringen skall gå till,
men det är givetvis ett gemensamt ansvar att ha en bra
vård för alla runt om i Sverige och en bra skola för
alla barn. Men det innebär ju att kommuner och
landsting skall kunna koncentrera sig på sina verkliga
uppgifter.
På lång sikt är det tillväxten och den ekonomiska
utvecklingen som ger grunden för en bra service i det
här avseendet. På kort sikt vore det intressant att höra
Jan Bergqvist, som begärde ordet, förklara för mig
hur det kommer sig att socialdemokraterna nere i
Skåne, som jag kommer ifrån, skall lägga nya uppgif-
ter på de landsting som slås samman, när vi moderater
i stället vill att landstinget - där nere och runt om i
Sverige för övrigt - skall koncentrera sig på sjukvård.
Landstinget gör mycket annat. Det finns en mängd
saker man kan göra för att förbättra förutsättningarna
för sjukvård, skola och äldreomsorg inom de ramar
som i dag finns, men framför allt, som Jan Bergqvist
själv sade: Utan en politik med tillväxt och med nya
jobb för människorna får vi ingen välfärd. Jan
Bergqvist och Erik Åsbrink, den politik ni för har inte
givit de nya jobben. Tvärtom har vi rekordarbetslös-
het efter två år med er politik.