Herr talman! Kl. 15.00 onsdagen den 20 novem-
ber 1996 ödelade Lars Tobisson, Maria Leissner och
Alf Svensson sina värderade kamrater Lundgrens,
Wibbles och Odells möjligheter att uppträda med
någon som helst trovärdighet i dagens finanspolitiska
debatt. Då meddelade dessa tre att man yrkade miss-
troendeförklaring mot statsministern och därmed hela
regeringen.
I morgon, fredag, kl. 9.00 vill Lundgrens, Wibbles
och Odells partier att riksdagen skall besluta om att
Sverige skall kastas in i en valrörelse. Sverige skulle
kastas in i en politisk och ekonomisk kris på ett antal
veckor, kanske månader. Det är lätt att förutsäga det
tumult som skulle uppstå. Finansmarknaden skulle
fråga vem som kan regera landet. Räntan skulle raka i
höjden med kanske 1-3 procentenheter. Kronans
värde skulle sjunka som en sten.
På vilket sätt är arbetslösa hjälpta av det skapas en
ekonomisk och politisk kris i landet? På vilket sätt
kan vi ta oss an de problem som finns inom vård och
omsorg om vi tvingar fram budgetförstärkningar på
ytterligare kanske 50 miljarder kronor för att reparera
skadan efter en misstroendeförklaring? På vilket sätt
är kinesiska dissidenter hjälpta av att svenska familjer
får betala mer i ränta på sina lån? Svara på dessa
frågor, Lundgren, Wibble och Odell!
I morgon handlar det inte längre om Kina. I mor-
gon handlar det om att tre partier vill att Sverige skall
störtas in i ekonomisk och politisk kris.
Här i dag har Lundgren, Wibble och Odell försökt
att göra sig till de arbetslösas bästa vän. Det saknar
trovärdighet. Ni vill ha kris, vi vill ha samarbete och
åtgärder. Skillnaden är avgrundsdjup.
Herr talman! Dagens budgetdebatt är historisk.
För första gången får riksdagen ta ställning till budge-
ten i enlighet med den nya beslutsordning som riksda-
gen fastställt för budgetbehandlingen. Centern har i
allra högsta grad medverkat till denna nya ordning.
Nu finns det förutsättningar för en bättre budget-
disciplin. Riksdagen kan inte besluta om utgifter utan
att samtidigt anvisa finansiering. Det ställer krav på
partierna att prioritera.
Den här debatten handlar om budgeten för år 1997
och Sveriges framtid. Ändå finns det skäl att blicka
tillbaka. Åratal av minoritetsregeringar och icke åt-
gärdade strukturfel i svensk ekonomi skapade pro-
blem och finanskriser. Det ledde bl.a. till hög infla-
tion, ökad arbetslöshet, ökad statsskuld och ökande
budgetunderskott i slutet av 1980-talet.
År 1991 fick fyrklöverregeringen påbörja arbetet
med att sanera statsfinanserna. Det arbetet var inte
klart vid regeringsskiftet år 1994. Det arbetet måste
fortsätta under den här mandatperioden, som för-
hoppningsvis sätter punkt för de värsta sviterna efter
1980-talets kasinoekonomi.
Förra gången riksdagen fick ta ställning till en
budgetproposition, och det fördes en motsvarande
debatt av denna karaktär, var den 8 mars 1995.
Då, för drygt 20 månader sedan, upplevde Sverige
en ökad oro på valuta- och räntemarknaderna.
Då, för drygt 20 månader sedan, steg räntorna och
den svenska kronan försvagades.
Då, för drygt 20 månader sedan, var omvärldens
förtroende för svensk ekonomi mycket lågt.
Då, den 8 mars 1995, sade jag här i kammaren i
finansdebatten att vi måste skapa ett system som sätter
tak för utgifterna. Jag sade också att regeringen måste
förankra politiken på annat håll än på vänsterkanten.
Jag talade om att söka efter det politiska handslaget
och långsiktiga lösningar.
I den debatten, den 8 mars 1995, yttrade en annan
ledamot av finansutskottet följande: "Regeringen har
tyvärr misslyckats med den viktiga uppgiften att skapa
stabilitet och förtroende. - - - Det som nu behövs är
en politisk och ekonomisk förtroendechock. - - -
Regeringen måste byta politik och samarbetspartner i
riksdagen."
Många undrar säkert vem det var som yttrade de
orden. Det var Anne Wibble. Sällan har väl en sådan
politisk uppmaning blivit så hörsammad. Den social-
demokratiska regeringen bytte samarbetspartner -
från Vänsterpartiet till Centerpartiet. Den förtroen-
dechock som Anne Wibble efterlyste har vi också fått
uppleva i Sverige genom samarbetet mellan två folk-
rörelsepartier. Partier som förmått att ta vara på det
som förenar, i stället för att söka efter det som skiljer
och skapar gräl.
När riksbankschefen Urban Bäckström framträdde
inför finansutskottet den 7 november i år kommente-
rade han den ekonomiska utvecklingen i Sverige:
"Det är sådan s.k. förtroendechock vi upplevt under
det senaste året. Sedan sommaren 1995 har kronan
stärkts med ca 13 % och den femåriga boenderäntan
sjunkit med nästan 4 procentenheter".
När Anne Wibble för drygt 20 månader sedan ef-
terlyste en politisk och ekonomisk förtroendechock
var Sveriges ekonomi i svår obalans, med hög ränta,
svag kronkurs och stort statligt lånebehov. I dag är
situationen radikalt annorlunda. Förtroendechocken
har gett resultat, men själv har Anne Wibble inte
aktivt bidragit till resultatet.
Förtroendet för svensk ekonomi har stärkts.
Statsskulden som andel av BNP har slutat stiga. Vi ser
nu motsatsen. Statsskulden som andel av BNP mins-
kar. Budgetunderskottet minskar, och budgeten skall
vara i balans år 1998. Statens lånebehov har på ett år
minskat med ca 115 miljarder kronor.
Inflationen är - milt uttryckt - rekordlåg. Hushåll,
företag och finansmarknadens olika aktörer tror på
Sveriges förmåga att hålla en låg inflation. Det är allt
detta som riksbankschefen mycket riktigt betecknat
som en förtroendechock, och Anne Wibble borde vara
nöjd.
För familjer med bolån kan minskningen av rän-
torna i goda fall uppgå till mer än 1 500 kr per månad,
vid en låneskuld på ca 500 000 kr. För företag och
kommuner innebär det lägre ränteläget mångmiljard-
belopp i minskade utgifter.
Ljuspunkterna är många. Fler bedömare menar
också att befolkningens sparbeteende eller viljan till
konsumtion är avgörande för tillväxten de närmaste
åren. I det sammanhanget spelar också pensionsre-
formen en mycket viktig roll. Människor måste få
klara och konkreta besked om vilka pensioner, grun-
dade på politiska beslut, de kan räkna med på ålderns
dagar.
Jag vill därför uppmana alla partier som deltar i
pensionsuppgörelsen, och först och främst regerings-
partiet, att bidra till en snabb och bred uppgörelse om
hur pensionsreformen slutgiltigt skall gestalta sig. Få
åtgärder är viktigare och lättare att åstadkomma för
att gynna den ekonomiska utvecklingen och samtidigt
öka människans trygghet och framtidstro.
Herr talman! Det går inte att föra en långsiktigt
hållbar ekonomisk politik eller att kraftfullt agera för
nya jobb genom att slira omkring i högränteträsket,
tungt lastade med bördan av underskott i statens affä-
rer eller med hög inflation. Med 600 000 människor
utanför den ordinarie arbetsmarknaden måste ett sys-
tematiskt och offensivt arbete bedrivas för att pressa
tillbaka arbetslösheten.
Den första förutsättningen för att framgångsrikt
kunna bekämpa arbetslösheten är nu på väg att upp-
fyllas. Det handlar om att ha sunda och stabila statsfi-
nanser, gärna med överskott för att kunna öka åtgär-
derna för nya jobb och betala av statsskulden.
Arbetslöshet är och förblir slöseri med mänskliga
och ekonomiska resurser. För Centerpartiet är kampen
mot arbetslösheten högprioriterad. Det är ett av hu-
vudskälen till varför vi samarbetar med regeringen om
saneringen av statsfinanserna och olika åtgärder som
skall ge en bättre utveckling på arbetsmarknaden.
Centerpartiet och Socialdemokraterna är överens
om inriktningen av den ekonomiska politiken och
budgetramarna. Det är en styrka att det finns en stark
parlamentarisk uppslutning för den ekonomiska poli-
tiken. Sverige har många gånger, alltför många gång-
er, fått uppleva motsatsen.
Trots de förbättrade statsfinanser som kunnat ska-
pas, står Sverige inför nya stora utmaningar. Den
största är självfallet att bekämpa arbetslösheten. Det
är förnyelsen av energisystemet. Det är också att
tillgodose kraven på mer resurser till vård, äldreom-
sorg och utbildning samt att värna trygghetssystemen.
Det är att få en lönebildning som inte sätter käppar i
hjulen för ekonomin, budgetsaneringen, inflationsmå-
let eller konkurrenskraften.
Kärnverksamheten inom den kommunala verk-
samheten måste ha resurser för att vi skall kunna ge
de sjuka en god vård, de äldre en bra omsorg och
barnen en bra utbildning. Men då får vi inte göra som
moderaterna, dvs. nedrusta den kommunala verksam-
heten. Deras förslag till besparingar skulle äventyra
vården, omsorgen och utbildningen runt om i landet.
Genom olika förslag som trätt i kraft eller träder i
kraft vid årsskiftet stimuleras företagandet och där-
med också möjligheterna till nya jobb. Det handlar
om sänkta arbetsgivaravgifter, lättnader i dubbelbe-
skattningen och en modern och småföretagsanpassad
arbetsrätt.
När arbetsgivaravgifterna sänks med 5 procenten-
heter vid årsskiftet kommer det främst att gynna de
mindre företagen och egenföretagarna. Tillsammans
med den återinförda kvittningsrätten, bättre villkor för
kvinnors företagande och en småföretagsanpassad
arbetsrätt ökar förutsättningarna att få fler företag i
vårt land. Och fler företag och fler företagare behövs
om vi med framgång skall kunna pressa tillbaka ar-
betslösheten.
Jag lyssnade uppmärksamt på Mats Odells inled-
ningsanförande. Mats Odell brukar i bland ha svårt att
hålla isär frågorna. Det har han visat ofta förr, och det
visade han nu senast i dag. Han talade om rikskapi-
talavdragets historia men blandade ihop det med en
helt annan fråga, nämligen kvittningsrätten.
Kvittningsrätten har återinförts, och den är kvar.
När det gäller riskkapitalavdraget har vi gjort samma
prioritering och bedömning som Mats Odell gjorde i
fyrpartiregeringen, nämligen att i första hand priorite-
ra lättnader i dubbelbeskattningen.
Herr talman! Jag kan förstå om Mats Odell minns
dåligt. Han var ju inte alltid hemma under rege-
ringsåren. Han var ofta ute på resor, och ofta i öster-
led, när har inte tog första, andra eller t.o.m. tredje
spadtaget på olika projekt. Han grävde mer än han
byggde.
Till detta skall också läggas den omfattande och
decentraliserade utbildningssatsning som nu genom-
förs. Det är med ännu bättre kompetens som vi kan
möta framtiden och se till att Sverige hävdar sig väl i
den internationella konkurrensen.
15 000 nya studentbostäder skall byggas. Det ger
också jobb. De tre programmen om vardera 1 miljard
för kretslopp, småföretag och Östersjösamarbete får
också betydelse, likaså det kraftigt utökade miljöstö-
det till lantbruket. Lantbruket är, som det heter med
statsministerord, en framtidsnäring som kan bidra till
nya arbetstillfällen, och det har också stor betydelse
för den regionala utvecklingen. Likaså har den krafti-
ga uppräkning av anslaget till enskilda vägar som
kunnat skapas inom ramen för den här budgeten
mycket stor betydelse runt om i landet.
För att arbetsmarknadspolitiken skall bli slagkraf-
tig är det viktigt att den lokala nivån får ett ökat infly-
tande. Jag vill därför att resurserna och ansvaret när
det gäller de lokala arbetsförmedlingsnämnderna
successivt förstärks. På det hela taget måste samhäl-
lets resurser användas bättre för att nya jobb skall
kunna skapas och för att vi skall kunna få en effekti-
vare arbetsmarknadspolitik.
Arbetslösheten går det inte att besluta bort. Där-
emot kan vi fatta kloka beslut som leder till bättre
förutsättningar för näringslivet. Men det klingar
aningen falskt när de politiska partier som normalt
kräver mindre politik och mera marknad nu argumen-
terar som funnes det en enkel politisk lösning på ar-
betslöshetsproblemen. Saken blir inte bättre av att
samma partier vill föra in Sverige i EMU - den eko-
nomiska monetära unionen, där jobb och miljö är
underordnade en centraliserad och samordnad eko-
nomisk politik, väsentligen på stormakternas villkor.
Sverige har inget att vinna på ett medlemskap i
EMU. Därför avvisar Centerpartiet ett svenskt med-
lemskap i EMU. Calmforsutredningen har tydligt
klarlagt att fördelarna med EMU är höljda i dunkel
och att nackdelarna överväger. Därför bör riksdagen,
när den dagen kommer, besluta att Sverige icke skall
anslutas till EMU.
Ett annat klokt beslut som Sverige bör fatta är att
ställa om det svenska energisystemet. Vi måste övergå
från kärnkraft, kol och olja till mer av inhemska,
förnybara och miljövänliga energikällor. Tvärtemot
den skräckpropaganda som ibland sprids ligger möj-
ligheterna till nya jobb i en teknikutveckling och en
miljöanpassning av såväl energiproduktion som andra
tillverkningsprocesser.
Över huvud taget tror jag att mycket av framtidens
jobb finns i den s.k. gröna sektorn. Förstärkt med en
rejäl skattesänkning på jobben kan utvecklingen bli
mycket positiv.
Herr talman! Sverige behöver mer av fortsatt sam-
arbete och mindre av konfrontation. Gårdagens upp-
visning här i kammaren var erbarmlig. Nu formuleras
alltmer av politiken på mittfältet. Det är också bra.
Det behövs. Framtiden måste också formas med
kretslopp, decentralisering och grundtrygghet som
ledstjärnor.
Till finansutskottet har Centern anmält ett antal re-
servationer som har en vidare omfattning än budget-
förslaget för 1997. I övrigt står vi bakom riktlinjerna
för den ekonomiska politiken, utgiftstaket, fördel-
ningen på utgiftsområden, konvergensprogrammet
och åtgärderna för budgetsaneringen.
För tids vinnande vid voteringen yrkar jag bara bi-
fall till reservation nr 7 om ansvaret för valutapoliti-
ken samt till reservation nr 22 om löneskatt på vin-
standelar. I övrigt, herr talman, står Centern bakom
hemställan i finansutskottets betänkande.
(Applåder)