Herr talman! Deflation, talas det om. Ja, vi får väl
se vad som händer med den svenska ekonomin. Luf-
ten går ju inte ur ekonomin när det handlar om eko-
nomisk tillbakagång. Att priserna inte har stigit, utan i
stället sjunkit med 0,1 procentenheter under en tolv-
månadersperiod, beror inte på att den svenska eko-
nomin har stannat upp eller på att tillväxten inte har
fart. I själva verket ser nu tillväxttakten ut att öka. Det
handlar till stor del om att det allmänna ränteläget
dess bättre har sjunkit. Därmed ökar också förutsätt-
ningen för att sänka hyrorna. Bostadskostnaderna
sjunker, och det slår sedan igenom i konsumentprisin-
dex.
Det vi registrerar är alltså att något positivt har
hänt. Det ger oss inte anledning att bli förskräckta
över att vi nu skulle ha hamnat i något slags knipa
eller att luften skulle ha gått ur den svenska ekono-
min. Så är det inte.
Jag vill gärna säga att jag för egen del inte alls har
övergivit Keynes i diskussionerna om ekonomisk
politik. Men när ekonomin hamnar i den katastrofala
kollaps som den svenska ekonomin har gjort måste
man först få en stabil grund. Vi måste först ha kontroll
över de instrument som staten förfogar över och ha
balans i vår ekonomi, så att vi har kraft att aktivt
utjämna konjunktursvängningarna. Så länge vi har
dessa enorma statsskuldräntor och dessa underskott
kan vi hamna i ett underläge gentemot de krafter som
vi skall styra.
Det handlar alltså om att verkligen se till att vi nu
konsoliderar vår situation under en fyraårsperiod, så
att vi kan driva en aktiv politik och påverka konjunk-
tursvängningarna.