Fru talman! Jag skall ta upp en annan aspekt på
näringsliv och företagande. Det har här i kväll pratats
väldigt mycket om pengar, räntor och annat. Man kan
av debatten få intrycket att det är det enda som intres-
sant när det gäller företagande och näringsliv. Vad vi
glömmer bort är att företag består av människor. Det
jag skall uppehålla mig vid en liten stund är den de-
mokratiska aspekten av företagandet.
Vi är ju alla överens om att det behövs fler före-
tag. Det finns olika sätt att driva företag. Det jag tän-
ker tala om är det vi kallar för kooperativt företagan-
de, dvs. människor i samverkan som jobbar med de-
mokratiska företag.
I mitten av 80-talet tog man på förslag från, om
jag inte minns fel, fru talmannen själv initiativ till att
bilda LKU-verksamhet i landet som skulle vara ett
sorts komplement till utvecklingsfonderna för att ge
bl.a. gratis rådgivning åt människor som ville starta
företag och ville göra det i demokratisk form.
Det som kännetecknar den här typen av företag är
dessutom att man ofta har en annan målsättning med
sitt företagande. Det är normalt sett inte kapitalasso-
ciationer som har till syfte att ge avkastning på kapi-
tal, utan de har i stället till syfte att upprätthålla sys-
selsättningen på en viss ort eller att förse medlem-
marna i företaget med en viss service.
Den här verksamheten har fått en väldigt positiv
utveckling. I dag finns det 21 sådana rådgivnings-
verksamheter runt om i landet. Man har också organi-
serat sig i en central organisation för att stärka sin
röst.
Detta komplement har utvärderats av Riksrevi-
sionsverket, vilket tas upp i betänkandet. Det man har
pekat på är att detta fungerar för de grupper som
normalt sett kanske har svårt att göra sig gällande i
företagssammanhang. Det är de människor som bor
på landsbygden och har behov av att sysselsättningen
finns just där, det är kvinnor, som Kerstin Warner-
bring sade väldigt mycket klokt om här tidigare, och
det är ungdomar, som i dag har svårt att komma in på
arbetsmarknaden.
För dem har det visat sig vara ett bra sätt att kom-
ma igång och få en meningsfull sysselsättning att sluta
sig samman i kooperativa företag. Det gäller även alla
de invandrare som kommer till vårt land med ofta hög
kompetens men som av olika skäl inte kommer in på
arbetsmarknaden. Det har visat sig att också de har
kunnat starta verksamheter på det sättet.
Det har som sagt varit en mycket effektiv verk-
samhet som har utvecklats mycket positivt. Men som
också har påpekats från Riksrevisionsverket är det
nödvändigt att man utvecklar den här verksamheten
vidare och utökar samarbetet med t.ex. ALMI. Det är
onödigt att bygga upp kompetens på två håll, att man
parallellt bygger upp samma typ av verksamhet. Vi
vet också att det samarbetet pågår på många håll runt
om i landet och fungerar alldeles utmärkt.
Den reservation som Miljöpartiet har i detta avse-
ende, och som jag inte tänker yrka bifall till av re-
spekt för den överenskommelse som finns, talar om
att man behöver satsa litet mer pengar på den här
typen av verksamhet. Vi har föreslagit att man skall ta
en del av de pengar som i dag satsat på regional ut-
veckling och lägga dem på den här typen av verksam-
het, dvs. dessa lokala kooperativa utvecklingscent-
rum.
Varför behövs då dessa pengar? Det finns flera
skäl. För det första har dessa centrum ökat i antal. Det
finns i dag 21 rådgivningscentraler runt om i landet.
De har att dela på de pengar som finns i den fasta
potten. Nu är ytterligare två på gång att bildas. Ju fler
de blir desto mindre blir naturligtvis potten för var
och en.
Det andra skälet, som är väl så viktigt, är att
mycket av den tid som man i dag lägger ner på LKU
går åt till att skaffa pengar. Det kan inte vara ett sär-
skilt klokt sätt att bedriva verksamhet att man ibland i
vissa sammanhang kanske skall behöva ägna halva sin
tid åt att söka skaffa pengar.
Ett tredje skäl är att vi har blivit medlemmar i EU.
Det har förändrat situationen för många företag och
många människor som tänker starta företag. De må-
lområden som finns inom EU kan i dag vara bidrags-
givare. Man kan söka medel från EU:s fonder för att
starta verksamheter. Det innebär ett mycket stort
merarbete, och det gör att man behöver fler männi-
skor.
Ett fjärde skäl är att man behöver höja kompeten-
sen. Det är ett krav inte bara från dem som skall starta
företag och en säkerhet för dem utan också önskvärt
ur andra synvinklar.
Det femte skälet är att man måste höja ambitionen
på det här området. Det räcker inte med de relativt få
verksamheter som i dag har startats. Det beror på att
man i dag har för små resurser så att man når ut till
tillräckligt många människor. Det är helt klart så.
Det framgår av den utvärdering som Riksrevi-
sionsverket har gjort, att om man hade haft mer resur-
ser skulle man ha kunnat nå ett mycket bättre resultat.
Som jag sade inledningsvis är alla överens om att vi
behöver fler företag. Då är detta en oerhört effektivt
att skapa förutsättningar för det.
Det vi har föreslagit är egentligen en mycket liten
del av de pengar som i dag satsas på regional utveck-
ling. Vi menar att de skulle gå direkt till LKU-
verksamheten i stället för att som i dag kräva att hälf-
ten av de medel som man får skall sökas lokalt. Det är
en omväg där människorna som jobbar i verksamhe-
ten skall söka pengarna, och sedan skall någon sitta
och granska och bedöma ansökningarna och bestäm-
ma om pengar skall delas ut. Det är ett oerhört inef-
fektivt sätt att fördela stimulansmedel. Det skulle
alltså höja effektiviteten högst väsentligt om man
fördubblade de här anslagen, som i dag är drygt 9
miljoner för de 18 månader som budgeten omfattar.
Man skulle alltså på det viset få ut oerhört mycket
mer för de pengar man satsar.