Näringspolitik

Herr talman! Till att börja med vill jag markera att

vi självfallet står fast vid alla de reservationer vi har

undertecknat. Vi kommer att begära votering och

rösträkning på reservation 1 till betänkandet.

Herr talman! Världens mest framgångsrika in-

dustrinationer kännetecknas av ett antal saker. De

framgångsrika nationerna har framför allt låga ränte-

nivåer, låg inflation. Det har de inte av en tillfällighet,

utan som en följd av en långsiktig politik som leder

till lågt risktagande med investeringar i näringsliv och

inom bostadsbyggandet.

De har också låga skatter, i synnerhet på arbete,

riskkapitalbildning och företagande. De kännetecknas

även av betydande kraftfulla satsningar på utbildning,

forskning och utveckling. Man arbetar för stabila

spelregler med stabila valutor utan stora fluktuationer.

Ytterligare ett kännetecken är att de står för frihandel

och marknadsekonomi, och att man satsar mycket

kraftigt på privat ägande.

Herr talman! Jag är dess värre beredd att säga att

ett antal av dessa de viktigaste framgångsfaktorerna

för några av våra främsta industrinationer inte stäm-

mer överens med den situation vi har i Sverige.

En f.d. socialdemokratisk vice statsminister har

uttryckt att den bästa näringspolitiken är en stram

finanspolitik, något som jag är den förste att instämma

med. En stram budget leder till låga räntor och låg

inflation och därmed även till den stabila valutan. Det

är fundamentalt för att våga göra långsiktiga investe-

ringar inom företagande och näringsliv, få kvalifice-

rade jobb och avancerade investeringar och därmed

bra lönenivåer.

Det är därför jag beklagar att vi inte har stramhet i

budgeten, det budgetunderskott vi har, den sjunkande

valuta och höga räntenivå som skapar några av de

problemställningar som vi i dag kämpar med inom

svenskt företagande. Den s.k. marknaden, som styr

räntenivåer och en hel del av vår valutautveckling, är i

praktiken långivarnas förtroende för hur kungariket

Sverige skall klara av att stå för sina betalningar

framöver.

Dess värre är situationen den att vi inte har ett så

gott företroende som en del av våra grannländer utan

därmed belastas med alltför höga räntor och väl låg

valuta, vilket träffar investeringar och framtidssats-

ningar i Sverige, jämfört med det som i dag gäller.

Det är med visst beklagande som jag noterar att

den socialdemokratiska utskottsmajoriteten i detta

betänkande vill rösta ned ett antal av de besparingar

som vi moderater och ett antal av de borgerliga parti-

erna har föreslagit. Vi är däremot glada att den soci-

aldemokratiska finansministern har tagit upp ett antal

av dessa besparingar och yrkar på genomförande av

delar av dem i samband med kompletteringsproposi-

tionen, ett något underligt förfarande här i kammaren

från socialdemokratisk sida.

Sverige har i dag en ganska lång väg att vandra för

att få konkurrenskraftiga skatter. Det gäller inte minst

riskkapitalförsörjningen. Det är bara att konstatera att

vi i dag har en situation där det svenska riskkapitalet

beskattas avsevärt hårdare än vad som gäller utom-

lands. Även de utländska investerarna i Sverige har en

väsentligt lägre skatt på sina svenska investeringar än

vad motsvarande svenska investerare har.

Vi gör bedömningen att en av de viktigaste fakto-

rerna är att vi i Sverige får en riskkapitalbeskattning

som är jämförbar med den i omvärlden. Vi måste

fullfölja arbetet att bredda riskkapitalmarknaden för

att få fram erforderligt kapital till tillräckligt låga

kostnader för att skapa en situation där vi får erfor-

derliga investeringar och därmed erforderliga jobb i

den sektor som inte belastar skattebetalarna.

Av det skälet vill vi starkt påfordra återinförande

av enkelbeskattningen vid aktieutdelningar. Vi är

glada över om man nu är beredd att ta delsteget att

göra det åtminstone för icke-börsnoterade bolag. Men

vi vill också peka på den mycket hårda beskattningen

som i dag träffar tjänsteföretagen och tjänstesektorn

och som gör att denna sektor i Sverige inte utvecklas

på det sätt som den gör i en lång rad andra länder i

Västeuropa, vilket varit en mycket starkt bidragande

orsak till tillväxten av nya arbetstillfällen.

Enligt vår uppfattning finns det - förutom att vi

skall ha konkurrenskraftiga skatter, konkurrenskrafti-

ga räntor, konkurrenskraftig inflation och stabil valuta

- främst tre särskilda områden som näringspolitiken

skall koncentrera sig på.

Det gäller först och främst teknikförnyelse och

satsningarna på forskning och utbildning. Det är där-

för med fortsatt förvåning vi ser på de försök att bryta

upp de tekniska forskningsstiftelser som inrättades

under den förra regeringen. Det var en av Västeuropas

största satsningar på industrirelevant teknikförnyelse

som skall öka teknikinnehållet i svenska företag och

svenska produkter så att vi därmed kan konkurrera

med teknikhöjd i stället för med låga löner.

Det gäller också satsningarna inom informations-

teknologin och på teknikspridning, och inte minst

datorisering av Patent- och registreringsverket och

digitalisering av Sveriges tekniska attachéers rappor-

ter och en del av forskningsarbetet för att på detta sätt

göra det tillgängligt för en lång rad småföretagare

över hela landet.

Vi gör här även noteringen att fortsatta besparing-

ar inom utbildningssektorn och forskningssektorn

riskerar att skapa ett ökande utbildningsunderskott i

Sverige som än mer leder till att vi konkurrerar med

lönenivåer i stället för kompetens och teknikhöjd.

Enligt vår uppfattning är det de områdena som

framför allt måste vara fredade. Det är där våra

framstidssatsningar måste ligga ifall Sverige skall

bibehållas som ett välfärdsland med goda lönenivåer

och konkurrens på rätt sätt med kompetens och tek-

nikhöjd och inte låga löner.

Vi menar också att en statlig näringspolitik måste

främja nyföretagandet och småföretagandet och mins-

ka etableringströskeln för många företag. Självfallet

är ett införande ånyo efter sex månaders uppehåll av

kvittningsrätten vid start av företag positivt. Men det

finns mer att göra här.

Vi tycker att det är negativt när man på nytt rör

nyföretagar- och kvinnolånen genom koncentration av

dessa eller monopoliseringen till ALMI. Det är ingen

tvekan om att det gamla systemet fungerat alldeles

utomordentligt väl, gett ca 5 000 nya jobb, skapat

väldigt många nya företag och varit mycket kostnad-

seffektivt.

Vi förstår fortfarande inte varför denna monopoli-

sering skall genomföras när det bara drar bort en stor

del av de organisationer och olika fristående grupper

som varit med att stötta och driva fram nyföretagande,

med viss koncentration på speciellt kvinnligt nyföre-

tagande och nyföretagande bland invandrare.

Förutom teknikförnyelsen och nyföretagandet är

det framför allt exportfrämjandet och investerings-

främjandet som vi ser som en viktig näringspolitisk

insats. Men det gäller att ha seriositet och långsiktig-

het och inte fladdra fram och tillbaka med olika för-

slag hela tiden.

Det var positivt när en av mina företrädare som

näringsminister inrättade ett första anslag för främ-

jande av investeringar i Sverige av utländska investe-

rare. Vi fortsatte och fullföljde den uppbyggnaden,

men vi tycker att det är mindre ansvarsfullt att försöka

tiodubbla den satsningen under loppet av några må-

nader eller veckor utan att egentligen ha en plan för

hur detta skall gå till. Innan klubban ens har fallit för

detta beslut i riksdagen börjar man dessutom dra ner

anslagen även på denna punkt i kompletteringspro-

positionen.

Litet mer stabilitet, litet mer uthållighet tror vi

skapar en betydligt bättre penninganvändning och

därmed också ett främjande av såväl investeringar

som export.

Tendensen i dag är tyvärr alltför tydlig. Den

svenska kronan åker rutschkana, och det är bara att

notera att den svenska kronan gentemot den finska

marken sedan det gångna valet har förlorat ungefär en

procentenhet per månad, ungefär 7 %. Sverige har

alltså under det senaste halvåret i förhållande till

Finland blivit ungefär 7 % fattigare. Vi börjar således

i större och större utsträckning att konkurrera med

låga svenska löner i stället för med kompetens och

teknik, något som jag anser att den sittande regering-

en bär ett utomordentligt tungt ansvar för.

Den samling som finns i Finland över partigrän-

serna kring den strama finanspolitiken har gett resul-

tat, och man är på rätt väg, om än från ett dåligt ut-

gångsläge.

I det här betänkandet behandlas även en privatise-

ring som inte jag har ställt mig lika entusiastisk till

som en del av mina socialdemokratiska vänner, näm-

ligen försäljningen av aktierna i Atle och Bure. Kam-

maren kommer säkert ihåg att dessa uppkom i sam-

band med avvecklingen av de löntagarfonder som

ställde till så mycket förtret. Tanken var att det skulle

vara fråga om långsiktighet under minst fem år och att

pengarna skulle satsas i mindre och medelstora före-

tag för att skapa riskkapital. Bolagsordningarna låstes

av kammaren på fem år i enlighet med de direktiv

som de kompromisser som föregick kammarbehand-

lingen gav upphov till.

Nu vill man redan efter ungefär halva perioden

sälja aktierna, de statliga innehaven i de här bolagen.

Eftersom en stor del av substansen i bolagen består av

börsnoterade aktier är risken enligt min uppfattning

att man får alldeles för stora substansrabatter om man

därmed realiserar ut skattebetalarnas pengar, löntagar-

fondernas pengar, på ett mindre ansvarsfullt sätt. Man

borde i stället se till att pengarna placeras i andra

företag, i företag där de kan arbeta. Därmed skulle

man få en bättre placering och ett bättre pris när man

privatiserar Atle och Bure, för det tycker jag natur-

ligtvis på några års sikt är en helt korrekt åtgärd.

Vi är i kammaren eniga om att vi behöver 500 000

nya jobb i Sverige och att vi behöver dessa 500 000

nya jobb i privat sektor. För mig går det därmed inte

ihop med skattehöjningarna på arbete, företagande

och riskkapital i företagen, vilket gör att dessa skatter

hamnar på en högre nivå än motsvarande skatter i

våra viktigaste konkurrentländer. Det går inte ihop att

genomföra besparingar på teknikutveckling, forskning

och utbildning när vi skall konkurrera med kompetens

och hög tekniknivå. Det går inte ihop med det här

fladdrandet med budgetbesparingar, att avdrag av-

skaffas och sedan återinförs om några månader. Det

skapar instabilitet, svårigheter att uppnå långsiktighet

och trovärdighet. Därmed får vi en sämre utveckling

än vad som skulle vara nödvändigt.

Herr talman! Det finns en känd före detta social-

demokratisk riksdagsman och professor vid namn Bo

Södersten som har sagt att det var kapitalismen som

byggde Sverige. Jag tycker att han har utryckt detta på

ett utomordentligt bra sätt. Det är inte så att välfärds-

samhället värnas genom höga skatter och genom en

hård beskattning av företagandet, utan det är precis

som den söderstenska boken ger vid handen, att för-

mågan att värna om företagandet, företagandets ut-

veckling och expansion med fler jobb som inte belas-

tar statskassan skapar utrymmet för värnande av väl-

färdsstaten.

Det finns egentligen aldrig något alternativ till

detta, och det är därför med beklagande jag ser den

förda socialdemokratiska näringspolitiken.