Näringspolitik

Fru talman! Dagens debatt har sin utgångspunkt i

budgetpropositionen och i de motioner som väckts

med anledning av densamma. De här förslagen skulle

enligt planerna i dag omvandlas till beslut, men beslu-

tet kommer väl i morgon. Redan innan debatten är

avslutad har regeringen dock kommit med nya förslag

i form av kompletteringspropositionen som delvis

kommer att kullkasta det beslut som kammaren fattar

efter dagens debatt. Detta gör naturligtvis att diskus-

sionen blir något mera förvirrad än den kanske annars

hade behövt vara.

När det gäller inriktningen på näringspolitiken

finns det en skillnad i grundsynen mellan regeringen

och de partier som står bakom reservation 1 i betän-

kandet. Regeringens politik präglas i inte obetydlig

omfattning av ett synsätt som bygger på att politikerna

styr och ställer också på detaljnivå, inte minst genom

en mycket detaljerad lagstiftning, genom höga skatter

och genom subventioner och stöd som bygger på att

politiker i stor utsträckning förstår saker och ting

bättre än företag och företagare.

Reservanternas inställning bygger på ett mera ge-

nerellt synsätt som innebär att politiken har till

främsta uppgift att utforma spelplan och fasta regler

inom vilka företag och företagare agerar liksom, na-

turligtvis, vi som inte är företag och företagare.

Vidare är det politiska systemets uppgift att grans-

ka spelet och att beivra när regelöverträdelser sker.

Genom ett fritt näringsliv ges utrymme för det ovän-

tade och det förnyande. Det är i detta, tillsammans

med ett hårt arbete, som nya företag skapas, växer och

ger människor trygga arbeten. Det är alltså inte politi-

ker som skapar arbeten, men det är politiker som har

ansvaret för att ett klimat skapas som uppmuntrar till

företagande och investeringar.

Vi i kds förordar en marknadsekonomi med etiska

principer samt sociala och ekologiska hänsyn. Det här

har belysts mycket i modern ekonomisk forskning, där

man betonar institutionernas roll för utvecklingskraf-

ten i ett samhälle och för ekonomisk utveckling. Man

framhåller normer och värderingar. Ett handslag kan

gälla mellan två företag samt mellan kund och före-

tag. Det spelar en mycket stor roll, för annars blir

transaktionskostnaderna - kostnaderna för affärer - så

höga att det försvårar för utvecklingskraften i ett

företag.

Det har tidigare diskuterats en del om skatteväx-

ling som ett korrektiv i en marknadsekonomi. Det är

en tanke som också vi företräder och som vi har arbe-

tat ganska mycket med under senare år. Den tidigare

regeringen beslutade om en utredning som den nuva-

rande regeringen har fullföljt i och med att en ny

utredning i dagarna äntligen håller sitt första samman-

träde för att utforma grunderna för ett nytt skattesys-

tem. Jag tror att det blir nästa stora skattereform och

att den kommer att spela en mycket stor roll för alla

och envar.

Under den föregående mandatperioden vidtogs en

rad åtgärder i syfte att förbättra möjligheterna att

starta och att driva företag. För småföretagen handlar

det bl.a. om åtgärder på skatteområdet samt om ar-

betsrätten, avbyråkratisering, forskning, utbildning,

konkurrens och infrastruktur.

Just dessa områden tillhör dem som har drabbats

av flera s.k. återställare, som jag är övertygad om

försämrar tillväxtmöjligheterna för framtiden.

Tidigare debatterades arbetsrätten här och vad den

uppluckring kunde innebära när det gäller de strikta

arbetsrättsregler som den tidigare regeringen gjorde

och som nu har återställts. Jag tror att effekterna av

den liberaliseringen hade blivit mätbara först när

ekonomin var i uppgång - alltså i ett läge som nu när

företag har möjlighet att anställa nya människor. Det

får vi dock inte se i just den här fasen, men det kom-

mer. Regeringen har ju signalerat förändringar i den

riktningen.

När det gäller tillväxten vill jag här i kammaren

förtydliga vårt synsätt: Tillväxt är definitionsmässigt

inte någonting gott, utan det handlar om en tillväxt

som är långsiktigt uthållig. Då är självklart miljömäs-

siga hänsyn av avgörande betydelse. En långsiktigt

hållbar utveckling är möjlig enbart när miljöns be-

gränsningar får utgöra ramar för ekonomin.

Sunda statsfinanser spelar naturligtvis en närmast

avgörande roll för företagens möjligheter. Genom

sunda statsfinanser kan vi få lägre ränta - vilket kan

ge fler investeringar, vilket ger nya jobb, vilket gör att

vi kan slå vakt om välfärden, vilket i sin tur ger posi-

tiva effekter. Det finns en positiv spiral att beskriva i

det här sammanhanget. Det gäller att vi tar steget in i

den positiva spiralen.

Däremot tycker jag att regeringens politik, som

den nu är utformad, delvis präglas av ett kameralt

stirrande på budgetsaldot. Det är ju ganska enkelt att

formulera kraftfulla besparingar som också innebär att

man rejält försämrar möjligheterna att få en ekono-

misk tillväxt på längre sikt. Jag tycker att vi håller på

att komma i det läget. Man måste ha vad som på id-

rottsspråk kallas för split vision, förmåga att titta åt

två håll samtidigt - i det här fallet på budgetsaldo och

på tillväxtens förutsättningar.

I budgetpropositionen i januari månad fanns det

en hel del välvillig text som betonar nödvändigheten

av tillväxt. För att i någon mån fylla detta med inne-

håll, det bör ju finnas ett visst samband mellan text-

massorna och de medel som anvisas, har det beskri-

vits att regeringen skall återkomma med förslag om

riskkapitalavdrag - för övrigt något som vi kristde-

mokrater under lång tid har förordat. I den komplet-

teringsproposition som vi fick i tisdags förvarnas det

ånyo om att ett sådant avdrag skall införas. Det tycker

vi är bra.

Vidare sägs i kompletteringspropositionen att

kvittningsrätt vid underskott i näringsverksamhet skall

återinföras. Också i denna del skall regeringen åter-

komma med konkreta förslag - jag vet att detta är

komplicerat. Det innebär att den återställare som

regeringen tog till efter valet nu än en gång återställs,

dvs. att vi är tillbaka till utgångspunkten, vilket jag i

detta sammanhang alltså tycker är bra. Nu väntar vi

på att orden skall omvandlas till nödvändig handling.

När det gäller Almi har vi tillsammans med Cen-

tern och Folkpartiet uttryckt oro för en alltför stark

koncentration. Vi har i en reservation som är fogad

till betänkandet betonat att Almi verkligen skall anlita

andra organ som kan bidra när det gäller prövningen

av nyföretagarlån. Det handlar om konsulter, handels-

kamrar och kanske inte minst nyföretagarcentrum,

som har visat sig kunna spela en väldigt viktig roll.

Detta skall syfta till att man så långt som möjligt kan

hålla isär beredande och beslutande funktioner.

När det gäller Atle och Bure har vi uppfattningen

att de skall säljas och att medlen skall användas för att

förstärka riskkapitalförsörjningen för små och medel-

stora företag och att man självfallet skall följa mark-

nadsutvecklingen för att hitta det rätta tillfället för

försäljning.

Kvinnligt företagande är något som diskuteras i

detta utskottsbetänkande. På detta satsas pengar. Hos

kvinnliga företagare finns kanske inte samma traditio-

ner som hos män. Detta bör vi tillsammans försöka

ändra på genom utbildning, riktade stimulanser som

stödet till kvinnligt företagande och genom informa-

tionsinsatser. Här finns en betydande potential.

Så till ett par av de tidigare inläggen. Lennart

Beijer vände sig till mig. Han har tydligen läst den

kristdemokratiska näringspolitiska motionen. Jag

gratulerar till det. Utifrån en marknadsekonomi base-

rad på etiska principer och styrda av sociala och eko-

nomiska hänsyn, citerar Beijer och undrar hur vi ser

på utdelning av bonus och konsultarvoden från före-

tag. Jag tycker att det är bra att Lennart Beijer tog upp

denna fråga.

Ledare har ju ett otvetydigt ansvar - det gäller inte

minst i den svåra situation som vi nu befinner oss i -

när det gäller att vara ledare och föredömen. Här finns

en rad exempel på ledare som har agerat på ett sätt

som jag inte tycker anstår ledare i sådan ställning då

det gällt att närmast roffa åt sig i vissa situationer.

Birger Schlaug vill lära Kjell Ericsson och mig

något om populism. Jag respekterar Birger Schlaug

som auktoritet på detta område. Det gällde bankavgif-

ter och räntenivåer. Man frågar sig då om han anser

att de nuvarande räntenivåerna beror på att vi tar ut en

avgift för Bankstödsnämnden. Det gör det naturligtvis

inte, utan det beror på att vi har en usel balans i de

offentliga finanserna, vilket är någonting som vi

måste ägna väldigt mycket möda åt. Det är också det

som vi har betonat i reservation nr 1.

Jag står bakom alla de reservationer som är fogade

till betänkandet där mitt namn förekommer men nöjer

mig med att yrka bifall till reservation nr 1.