Fru talman! Det finns runt om i hela Sverige en
enorm kvinnokraft med en unik förmåga att med små
medel ta sig an olika samhällsproblem, utvecklings-
projekt och allehanda idéer. Otaliga är de exempel på
hur kvinnor själva har ordnat barnomsorg, skolor och
äldreomsorg, hur kvinnor uppmärksammat och åtgär-
dat olika miljöproblem och hur kvinnors uppfin-
ningsrikedom har skapat mängder av nya arbetsplat-
ser.
Ändå är kvinnorna inte speciellt synliga i före-
tagsvärlden. Andelen företag som leds av kvinnor är
bara ca 15 %. Kunskapen om villkoren för kvinnligt
företagande har varit minst sagt dålig.
På uppdrag av förre arbetsmarknadsministern
Börje Hörnlund gjorde NUTEK, tack och lov, en
utmärkt analys av hinder och möjligheter för kvinnligt
företagande. Jag säger tack och lov, därför att det var
tack vare den analysen som man i dag bättre kan rikta
insatserna mot kvinnorna och öka andelen kvinnliga
företagare. Den förra regeringen satsade på flera åt-
gärder som visade sig mycket framgångsrika för att
främja kvinnors företagande.
Analysen visar att kvinnor oftast startar sina före-
tag ytterst försiktigt och i liten skala. De utgår från
egen yrkeskunskap, investerar mindre än män, lånar
mindre än män, vill ha rådgivning lokalt och helst av
kvinnliga rådgivare. De startar ofta i servicesektorn
och arbetar gärna tillsammans med andra kvinnor i
s.k. kooperativ.
Men så är det ju också ytterst litet av de resurser
som samhället satsar på företagande som kommer
kvinnorna till del. Deras sätt att starta och driva före-
tag är inte allmänt accepterat, vare sig av rådgivare
eller bankmän. Det är männens sätt att starta och driva
företag och de branscher som traditionellt startas och
drivs av män som är normgivande. Finansieringsråd-
givning och bidragssystem har anpassats till detta. Ett
exempel är att Industri- och nyföretagarfonden nor-
malt inte ger stöd på mindre än 100 000 kr. Det finns
förstås också en hel del andra hinder för kvinnor för
att komma i gång med företagande. Låt mig nämna
ett: försäkringsfrågor i samband med barnafödande.
Därför krävs det en förbättring av socialförsäkrings-
systemet. Centerpartiets förslag om ett grundtrygg-
hetssystem skulle kunna åtgärda en hel del.
De nya jobben måste komma i små och medelstora
företag, det hör vi ständigt och jämt. Inte minst inom
tjänstesektorn växer en mängd möjligheter fram till
eget företagande som alternativ till den offentliga
sektorn. För att möjliggöra de många nya nödvändiga
jobben krävs en politik som prioriterar små och me-
delstora företag och som också visar att Sverige be-
höver både kvinnor och män som startar och driver
företag. Jag kan i varje fall inte inse att arbetsgivar-
avgiftshöjningarna, som regeringen ägnade sig åt
under hösten, skulle vara rätt sätt att stimulera företa-
gande på.
Centerpartiet föreslår en skatteväxling för att man
skall få sänkt skatt på arbetskraft. Nog måste det ha
en mycket större stimulanseffekt. Det skulle också
alldeles särskilt gagna kvinnors företagande, som ju
ofta är arbetskraftsintensiv tjänsteverksamhet.
Den återställarpolitik som regeringen ägnade sig
åt i höstas gick stick i stäv mot Ingvar Carlssons vack-
ra ord i regeringsförklaringen, att småföretag skall
prioriteras. Lyckligtvis kan jag konstatera att rege-
ringen har lyssnat på Centern och efter hand kommit
till en viss sans.
På centerinitiativ införde den förra regeringen
speciella medel för särskilda kvinnolån på små sum-
mor till förmånliga villkor. Dessa lån har varit mycket
attraktiva, och lånemedlen var slut i början av det här
året. S-regeringen fortsätter med samma satsning för
att täcka det stora behovet av lån till kvinnors företa-
gande, och det är bra.
Många kvinnor har fått chansen att förverkliga
drömmen om en egen verksamhet tack vare fyrklöver-
regeringens satsning på starta-eget-bidrag. S-
regeringen fortsätter den satsningen. Det är också bra.
Ett särskilt program för att anställa kvinnliga råd-
givare startades under den förra mandatperioden och
särskilda kvinnliga resurscentra har på Börje Hörn-
lunds förslag inrättats. I dessa centra skall kvinnor
kunna få hjälp med allt från personlig utveckling till
skräddarsydd utbildning och företagande.
Det nationella kvinnliga resurscentrum, knutet till
NUTEK, som nu äntligen har kommit i gång skall
vara spindeln i nätet och "serva" regionala centra. Det
här arbetet måste också fortsätta att utvecklas. Det är
viktigt att kvinnliga resurscentra verkligen kommer
till stånd i varje län.
Fru talman! Det är som sagt var bra att regeringen
fortsätter med de satsningar som på Centerns initiativ
påbörjats för att underlätta för kvinnor att starta före-
tag. Men ambitionsnivån måste höjas.
Näringsministern Sten Heckscher har i en artikel
uttalat att "särskilda insatser för kvinnors företagande
skall redovisas i budgeten". Jag hade tänkt fråga nä-
ringsministern vart dessa "särskilda insatser" har tagit
vägen. I budgeten finns det ju inga nyheter. Nu kan
näringsministern inte höra mig, eftersom han är ända
borta i Fjärran östern, men måhända kan jag få svar
på den frågan av Bo Bernhardsson.
Jag undrar också om AMS nu har fått det uppdrag
som finns beskrivet i arbetsmarknadsbilagan. Där står
det att regeringen kommer att uppdra åt AMS att
senast den 1 oktober i år "redovisa en strategi för hur
man avser att verka för att öka kvinnors företagande.
Av strategin bör också framgå hur AMS avser att
samverka med NUTEK inom detta område".
Jag undrar alltså om AMS har fått detta uppdrag.
Varför måste man vänta ända till den 1 oktober med
att redovisa sin strategi?
För övrigt undrar jag också: Är det bara AMS
strategi som skall inväntas? Har inte regeringen någon
egen strategi utifrån dessa speciella särskilda insatser
som näringsministern har talat om?
En målsättning för näringspolitiken i handling och
inte bara i ord måste vara att prioritera små- och me-
delstora företag och att stimulera till nyföretagande.
Det är absolut nödvändigt för att få Sverige på fötter.
En annan målsättning måste vara att vartannat nytt
företag skall startas av en kvinna. För att nå det målet
fordras en mängd olika insatser från rådgivning och
utbildning till riskkapital och bättre försäkringsvill-
kor. Allt för länge har företagsamheten gått miste om
en stor del av den kompetens som kvinnor står för.
Sverige har inte råd med det längre.
Fru talman! Jag instämmer i Kjell Ericssons yr-
kande.