Fru talman! Gruvverksamhet är en viktig näring,
och den har stor betydelse för sysselsättningen och
förädlingsverksamheten, framför allt i norra Sverige.
Utan prospektering kommer inte nya fyndigheter att
upptäckas, och därmed kommer heller inte några nya
fyndigheter att brytas.
Under 80-talet var antalet meddelade prospekte-
ringstillstånd i storleksordningen 250 - 300 årligen,
men under åren 1992 och 1993 minskade antalet
prospekteringstillstånd. År 1992 meddelades 134
tillstånd, och 1993 var antalet 149. Skälet till att pro-
spekteringen minskat är bl.a. att statens engagemang
upphört. Vad som är glädjande är att antalet under
1994 har ökat, så att 199 tillstånd meddelats. Men
detta är långt ifrån det som förekom under 80-talet
och långt ifrån vad som är nödvändigt för att säker-
ställa råvarubehovet för framtiden.
Vi kan konstatera att det i huvudsak är utländska
bolag som har begärt undersökningstillstånd. Skälet
till detta är väl att det bl.a. i Norrland finns geologiska
områden med hög potential för nya mineralfyndighe-
ter. Det är därför anmärkningsvärt att det inte finns
inhemska intressen i minst samma omfattning som de
utländska.
Det skulle enligt min mening vara önskvärt att
samhället hade ett engagemang i prospekteringen,
detta ur flera aspekter. Syftet skulle vara dels att finna
nya brytvärda förekomster, eftersom de nuvarande
fyndigheterna kan vara utbrutna inom en period på
åtta år, dels att behålla kompetensen på området. Med
enbart utländska bolag finns risk för att kompetensen
inte behålls i landet. Dessutom skulle samhällets en-
gagemang innebära en ökad prospektering, och fler
arbetstillfällen skulle skapas i framför allt Norrbotten
och Västerbotten, där arbetslösheten redan är hög.
Av betänkandet framgår att man inom Näringsde-
partementet överväger att göra vissa förändringar i
regelsystemet innebärande att den erfarenhet som
företagen tillägnar sig skall kunna bevaras på lämpligt
sätt. Det är självklart att de erfarenheter som fram-
kommer vid prospektering skall tas till vara. Samhäl-
let skall naturligtvis ha kännedom om våra gemen-
samma naturresurser.
Jag måste, fru talman, få framföra att jag inte är
nöjd med utskottets ställningstagande till motionen
N268. Jag kommer ändå inte att ställa något yrkande
men avser att följa frågan i fortsättningen och agera
när jag finner det lämpligt. Jag hoppas naturligtvis att
också näringsministern och andra ansvariga följer
frågan. Visar det sig att prospekteringen också fort-
sättningsvis kommer att ligga på nuvarande låga nivå,
måste ett engagemang från samhällets sida komma
till. I annat fall kommer det att bli det brist på råvaror,
och det skulle även vara ett slöseri att inte ta till vara
de naturtillgånger som finns i landet.