Fru talman! Problemet är väl i någon mån att Per
Westerberg vill bestämma själv vad som är konkur-
renskraftigt och vad som är stabila spelregler. Det var
det jag försökte påpeka. Om man vill ha stabila spel-
regler är det liksom en absolut grundförutsättning att
man lyssnar över blockgränserna och verkligen sam-
verkar. Man måste lyssna på arbetsmarknadens båda
parter och inte bara på en av dem.
Det här illustrerar bara vad jag sade i mitt inlägg.
Per Westerberg säger att vi skall minska budgetunder-
skottet. Han litar inte riktigt på att vi har samma am-
bition. Vi skall sänka räntorna, och Per Westerberg
litar inte heller på den ambitionen. Skillnaden är att vi
skall minska budgetunderskottet - vi har gjort det
oerhört kraftfullt så här långt - men vi använder inte
enbart besparingar som drabbar människor som kan-
ske har det sämre. Vi använder även skattehöjningar
och inkomstförstärkningar i budgeten. Det är en riktig
politik.
För mig är det obegripligt att man kan tro att be-
sparingar skulle vara ofarliga för företagsamheten. De
har naturligtvis konjunkturpolitisk betydelse. Det
finns en risk för att det i så fall har samma inverkan
som och kanske värre än skattehöjningar. Det innebär
att köpkraft faller bort. När köpkraften försvinner
drabbar det till syvende og sidst inga andra än just
företagen.