Fru talman! Jag skall börja med att instämma i re-
servation nr 37 under mom. 37 angående en lokalise-
ring av Rymdbolagets huvudkontor till Kiruna. Bak-
om reservationen står Vänsterpartiets och Miljöparti-
ets representanter i näringsutskottet, Lennart Beijer
respektive Eva Goës. Det är visserligen Rymdbola-
gets styrelse som fattar beslut om huvudkontorets
lokalisering, men precis som det står i reservationen
skulle ett uttalande av riksdagen ses som en markering
av statsmaktens uppfattning.
I dag saknar Rymdbolagets styrelse ledamöter från
den norra landsdelen. Alltför mycket av verksamhet
som bedrivs och av utvinning i denna landsdel kon-
trolleras och styrs från annat håll. Det har i och för sig
inte alltid bara varit negativt.
Sedan 60-talet har rymdforskningen i Kiruna och
till denna anknutna verksamheter och tillämpningar
steg för steg blivit av allt större betydelse, inte minst
arbetsmarknadsmässigt, vilket är en mycket viktig
aspekt i dessa dagar, med de höga arbetslöshetssiffror
som vi har. Avgörande för såväl miljö- som
rymdforskningsverksamheten i Kiruna är den höga
latituden, den orörda naturen och den successivt ut-
vecklade vetenskapliga miljön. Det finns naturliga
fördelar med att bedriva rymdverksamheten i gles-
bygd, som inte bör begränsas av att huvudkontoret är
stationerat i en storstadsregion.
Förslaget läggs också fram mot bakgrund av att en
besparing på 50 miljoner kronor skall göras till 1998.
I det ljuset blir det svårare att försvara att man har
ledningen placerad på två orter. Rymdverksamheten
bedrivs i huvudsak i Esrange, och det vore en naturlig
utveckling att även ledningen flyttade närmare denna
verksamhet. Eftersom en besparing innebär mindre
resurser, vore det minst skadligt för den framgångsri-
ka forskningen att just samordna ledningsfunktionen
genom att flytta huvudkontoret från Solna till Kiruna.
Jag yrkar också bifall till Vänsterpartiets och
Miljöpartiets reservation om prospektering, nr 27
under mom. 26. Reservanterna har en annan uppfatt-
ning än utskottsmajoriteten vad gäller vikten av att
bilda ett statligt mineralprospekteringsbolag. Försla-
get finns ursprungligen i två separata motioner, en av
Lennart Klockare m.fl. socialdemokrater och en av
Vänsterpartiet väckt av mig m.fl.
Det är viktigt att ha en offensiv näringspolitik för
att skapa vettiga förutsättningar för fler arbetstillfäl-
len. Sverige är fortfarande intressant ur malmprospek-
teringssynpunkt. Bergslagen, Norr- och Västerbotten
tillhör Europas viktigaste områden för potentiella
malmfyndigheter. Prospektering är grunden för den
brytning av malm och industrimineraler som skall ske
i framtiden och är till sin natur långsiktig. Om den
kortsiktiga marknaden får styra prospekteringen dras
den ner där malmpriserna är låga och blir gärna en
prospektering som bedrivs omedelbart i närheten av
befintliga gruvor.
I utskottets betänkande framgår att prospekte-
ringskostnaderna har ökat från 101 miljoner 1993 till
146 miljoner 1994. Antalet undersökningstillstånd har
också ökat under samma period, från 149 till 199.
Men det ökande intresset kommer främst från företag
med i huvudsak utländskt ägande. I stort sett avser
hela ökningen utländska företag. Av de totala pro-
spekteringskostnaderna svarade de nämnda företagen
för cirka hälften 1994, jämfört med en tredjedel 1993.
Det här talar för att staten bör ha ett avgörande
inflytande över användningen av de svenska naturtill-
gångarna. I en utredning som kallas Prospektering,
utförd av bergsingenjör Lars-Göran Ohlsson på upp-
drag av Länsstyrelsen i Norrbottens län, framkommer
det att det för att ersätta den malm som årligen bryts i
de två nordligaste länen krävs prospektering för minst
300 miljoner kronor per år. Jämför den siffran med
prospekteringskostnaderna 1994, som uppgick till
endast knappt hälften av denna summa, dvs. 146 mil-
joner kronor.
Det är alltså viktigt att samhället har ett avgörande
inflytande över hur de svenska naturtillgångarna an-
vänds, för att förhindra rovdrift och miljöförstöring
och för att trygga långsiktig sysselsättning. I det här
fallet anser jag att det endast är ett statligt bolag som
tillsammans med gruvbolagen kan axla ett sådant
samhälleligt och offensivt närings- och miljöpolitiskt
ansvar.
Detta är en uppfattning som också gruvfacket re-
dovisade i en tidningsartikel i Norrbottenskuriren för
ett par månader sedan. Gruvfyrans ordförande Hans
Larsson säger: "Vi har från fackligt håll hela tiden
hävdat att svenska tillgångar ska ägas och styras av
svenska folket. Svenska staten ska satsa på prospek-
tering tillsammans med gruvbolagen, svenska såväl
som utländska." I samma artikel redovisas även Norr-
bottens länsråd Jan-Olof Hedströms synpunkt att det
är viktigt att satsa på ny, kraftfull prospektering.
Fru talman! Bolaget skulle också kunna spela en
positiv roll i samarbetet med Östeuropa. Då tänker jag
speciellt på samarbetet inom Barents region. Mineral-
prospekteringsbolaget skulle kunna åta sig prospekte-
rings- och malmvärderingsuppdrag på Kolahalvön,
som har rika mineraltillgångar och där nya möjlighe-
ter har öppnats. Till skillnad från ett privat skulle ett
statligt bolag genom den demokratiska insynen och
kontrollen kunna utföra de här uppdragen på ett seri-
öst och hållbart sätt, utan kortsiktiga intressen.