Herr talman! Vad gäller näringspolitikens mål-
sättning kan man konstatera att det finns en betydande
samsyn. Vi är bl.a. överens om behovet och nödvän-
digheten av långsiktigt fasta och sunda spelregler i
näringslivet, och vi är åtminstone i ord överens om de
små och medelstora företagens betydelse i kampen
mot arbetslösheten.
Men det föreligger naturligtvis också stora skill-
nader.
Vänsterpartiet och majoriteten i utskottet anser att
högt ställda miljökrav på näringslivet kan vara och
framför allt kan bli en avgörande konkurrensfördel.
Höga miljökrav är lättare och lämpligare att ställa i
högkonjunktur. Exportindustrins rekordvinster, som i
hög grad beror på lågt värderad krona, skapar ett
mycket lågt omvandlingstryck. Det finns en uppenbar
risk att exportindustrin nu vilar på sina lagrar och
därför förlorar tempo i moderniseringsprocessen.
Därför är det nu rätt tid att höja ribban - att ge-
nom miljö- och energiskatter skapa motivation för
ytterligare modernisering och miljöanpassning av
industrin.
Moderaterna, med sina bundsförvanter, anser att
perioden 1991 - 1994 var en mycket lycklig period
för företagandet i Sverige. Inriktningen av närings-
politiken gav, som man säger, ett bra resultat. Jag
tycker att detta i sanning är ett förbluffande påståen-
de. För folk i allmänhet var 1991 ett eländesår för
svensk arbetsmarknad. Under perioden 1991 - 1994
skapades rekordarbetslösheten.
När de borgerliga partierna nu föreslår att denna
sorts politik skall fortsätta, tycker jag att det bara
visar på dålig fantasi och ett fasthållande vid principer
som tillhör en gången tid.
Herr talman! De borgerliga partierna klamrar sig
fast vid i huvudsak tre frågor. De anser att näringsli-
vet och främst småföretagandet mår bäst
1. om löntagarnas rättigheter och frihet begränsas,
2. skatterna sänks i företagen och
3. statliga företag och kommunala verksamheter
privatiseras.
Denna dogmatism är naturligtvis beklaglig.
För att hemmamarknadsindustrin skall få fart och
för att skapa många nya enmans- och fåmansföretag
är det andra åtgärder som är viktiga. Det måste bli en
betydligt högre nivå på nybyggnads- och ombygg-
nadsverksamheten, räntorna måste pressas ner genom
konkurrens i banksystemet och efterfrågan måste öka.
Då kan vi inte som i kompletteringspropositionen
minska efterfrågan hos dem som handlar och öka den
för dem som har utrymme att spara.
Små företag med under 50 anställda bör få hjälp
till investeringar till rimlig ränta, och enmansföretag
bör slippa egenavgifter på sina först intjänade 40 000
kr, vilket vi har föreslagit vid tidigare tillfällen. Vikti-
gast är nog ändå långsiktigt att öka friheten för arbeta-
re och tjänstemän att under tolv månader ges möjlig-
het att prova på eget företagande. Jag skulle direkt
vilja fråga Per Westerberg och Kjell Ericsson om de
är beredda att vara med på dessa förändringar i ar-
betsrätten.
Herr talman! I kds-motionen kan man läsa att par-
tiet förordar en marknadsekonomi baserad på etiska
principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.
Jag tycker att det är en tjusig mening. Med anledning
av denna skrivning vore det ytterst intressant att få
höra om Kristdemokraternas syn på den svenska bo-
lagens utdelning av bonusar och konsultarvoden till
VD:ar och styrelseordförande.
För att gå in på detaljerna i betänkandet är det nå-
got oroande att utskottets majoritet nu vill sälja ut
Atle AB och Investment AB Bure. Dessa bolag star-
tades med medel från löntagarfonderna i samverkan
mellan den borgerliga regeringen och Ny demokrati.
Det viktiga var sannolikt att riva upp de fonder som
skapats av de svenska löntagarna - inte så mycket att
skapa riskkapitalbolag. Som riskkapitalbolag har Atle
och Bure knappast varit särskilt lyckade.
Vänsterpartiet motsätter sig en försäljning, då
detta sannolikt kommer att innebära en kraftig rabat-
tering. I dag handlas dessa aktier till en rabatt om ca
30 %. En snabb försäljning torde innebära att köparen
gör ett klipp om uppemot 2 miljarder kronor. Det är
därför bättre att staten blir helägare av Atle och Bure.
Slutresultatet blir sannolikt detsamma, men överskot-
tet från försäljningarna kan förväntas stärka budgeten.
Majoriteten i utskottet vill både sälja så fort som
möjligt och självklart få ut högsta möjliga pris. Frå-
gan är då hur stor rabatt vi är beredda att ge på lönta-
garnas pengar.
Herr talman! Vad gäller geologisk undersöknings-
verksamhet har utskottet enligt min mening dels ett
positivt, dels ett negativt beslut. Först det positiva:
Hotet mot den maringeologiska verksamheten är
avvisat för denna gång. Det känns mycket bra att
utskottet blivit överens på denna punkt. Enligt utskot-
tet har den maringeologiska verksamheten ett vidare
syfte än vad som anges i propositionen. Verksamhe-
ten tillhandahåller information som kommer till an-
vändning inom många områden, bl.a. miljövård, fy-
sisk planering, försvaret och fiskerinäringen. Det vore
därför naturligt att verksamheten i framtiden finansie-
rades av flera departement. Utskottet vill därför att
regeringen anmodas att ta fram förslag till en annan
finansiering av den maringeologiska verksamheten.
Jag tycker att detta är bra, och jag vill passa på att
berömma utskottets socialdemokratiska ledamöter,
som på olika sätt medverkat till att frågan fått en po-
sitiv lösning.
Däremot är det beklagligt att utskottet inte vill ha
en mer offensiv landbaserad prospekteringsverksam-
het. Sveriges riksdag borde rimligen ha intresse av att
ha ett avgörande inflytande över användningen av de
svenska naturtillgångarna. Den förändring av regel-
systemen som sägs vara under förberedande i depar-
tementet hastar verkligen.
Siv Holma kommer senare att utveckla synpunkter
på dels mineralprospektering, dels placeringen av
Rymdbolagets huvudkontor.
Herr talman! I tre motioner har man tagit upp frå-
gan om träskiveindustrins framtida råvaruförsörjning.
Man kan här säga att motionärerna är ute i god tid.
Just nu är tillgången på s.k. industrispån, dvs. sågspån
och kutterspån, mycket god. Det är dock mycket lätt
att se problemen i framtiden. Vid en mer normal såg-
verkskonjunktur kommer konkurrensen om in-
dustrispån att hårdna. Industrispån är nämligen efter-
traktat också av brikettfabriker och värmeverk.
Spånskive- och boardindustrin är naturligtvis vik-
tig för landet och de berörda kommunerna. Råvara till
bränsle och till brikettillverkning finns det tillräckligt
av ändå - man behöver inte konkurrera om in-
dustrispån. Det vore mycket tacksamt om regeringen,
i god tid innan nedgången i sågverkskonjunkturen,
återkom med förslag till riksdagen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationer-
na 2, 9, 27 och 37.