Herr talman! Lennart Beijer pratar om en lycklig
period 1991-1994. Jag vill inte påstå att det var någon
lycklig period. Det var en mycket arbetsam period.
Beroende på en massa felaktigheter tidigare, under
80-talet, fick man ta hand om en ekonomi i förfall,
och det gjorde att man måste vidta en mängd åtgärder
för att ge ett bättre företagsklimat i det här landet.
Man satsade framför allt på små och medelstora före-
tag, genom att sänka skatter och avgifter, förbättra
riskkapitalförsörjningen och vidta åtgärder i arbetsrät-
ten.
Jag förstår inte Lennart Beijers illvilja när det
gäller att småföretagen skall få en något mera anpas-
sad arbetsrätt. Det var nämligen fråga om en mycket
försiktigt anpassad arbetsrätt, med en provanställning
på tolv månader och med två nyckelpersoner i företa-
gen.
Jag förstår inte heller vad det egentligen hjälper de
anställa. Vad hjälpte LAS när företagen inte klarade
av att behålla personal? Anställde man nya personer i
stället? Icke! Man vågade inte göra det. Är det inte
bättre att man sänker tröskeln, så att småföretagen
vågar anställa personer i stället? Jag hoppas att just
den småföretagsanpassning som gjordes då och som
var mycket försiktig kommer tillbaka igen.
Jag håller med om att räntan måste gå ned till en
låg nivå. Jag tror att alla vill det. Det kan bara ske
genom en ekonomisk politik som är stram och som
man kan ha förtroende för. Det är också en av orsa-
kerna till att vi har gått in i ett samarbete om komplet-
teringspropositionen, för att få en stabil majoritet
bakom en stram finanspolitik.