Näringspolitik

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till ut-

skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio-

ner.

Ett starkt näringsliv är förstås en avgörande förut-

sättning för att vi skall klara jobb och välfärd. Politi-

ken spelar i detta sammanhang en roll på två hu-

vudområden.

Den ena huvuduppgiften är att erbjuda bra, gene-

rella villkor för företag och företagande. Den andra

huvuduppgiften består i att genom riktade insatser,

som vi brukar kalla den selektiva näringspolitiken,

komplettera marknadsekonomin där den uppvisar

brister.

I den situation som Sverige befinner sig i kan det

möjligen tyckas vara överflödigt att påpeka - andra

har gjort det före mig - att framgången i budgetsane-

ringsarbetet och utvecklingen på ränteområdet själv-

fallet också är näringspolitiskt avgörande.

Sveriges underskottsproblem och de höga räntorna

har lett till vad jag skulle vilja kalla en tyngdpunkts-

förskjutning inom politiken. Den övergripande upp-

giften, nämligen att få ner underskottet och sänka

räntorna, har kommit att dominera det politiska ske-

endet allt starkare. Jag tror att det också har inneburit

att den övriga näringspolitiken har kommit i skymun-

dan.

Åtminstone ett par talare har här påpekat att det i

kompletteringspropositionen läggs förslag om mins-

kade ambitionsnivåer, räknat i kronor och ören, i

förhållande till de förslag som vi diskuterar i dag. Per

Westerberg tycker att det är ett underligt förfarande

och säger att detta innebär att vi har antagit moderata

förslag. När det gäller det sistnämnda är det bara att

räkna, så inser man att det inte är fråga om någon

exakt kopiering av moderata förslag.

Men jag vill påpeka att detta närmast är en illust-

ration till just den tyngdpunktsförskjutning som har

skett och som ständigt sker, vilket gör att vi tvingas

att ta den ekonomiska politiken alltmer bestämt.

Budgetunderskottet skall bort, statsskulden skall vara

under kontroll och räntorna skall ner. Detta är just nu

den dominerande politiska uppgiften, självfallet också

detta med näringslivets bästa för ögonen.

En helhetsbedömning ligger ju alltid till grund för

våra politiska beslut, där de övergripande priorite-

ringarna måste göras. När förutsättningarna förändras

och vissa uppgifter - i det här fallet budgetsaneringen

- måste prioriteras ännu hårdare leder det naturligtvis

till omprioriteringar, som också påverkar de områden

som vi nu skall fatta beslut om. Kompletteringspro-

positionen skall nu behandlas i vanlig ordning av

utskott och riksdag, och det finns ingen anledning att

föregripa behandlingen. Den principiella inriktningen

av näringspolitiken påverkas inte utan ligger fast,

även om summorna i viss mån har förändrats.

Fru talman! Den näringspolitik som bedrivs och

som vi diskuterar här i kammaren i dag förtjänar att

lyftas fram. Den innebär ett målmedvetet arbete för att

skapa växtkraft i svensk ekonomi och för att skapa

nya arbetstillfällen. Näringspolitiken innehåller åtgär-

der som skall påskynda den teknologiska förnyelsen,

öka förädlingsgraden, öka kunskapsinnehållet i pro-

duktionen, stimulera nyföretagande och ge befintliga

företag förutsättningar att växa.

En viktig ambition är att statens roll och de nä-

ringspolitiska åtgärderna samordnas, renodlas och

effektiviseras. Det kommer bl.a. till uttryck genom att

Almi ges en tydligare roll som ett nav för den statliga

näringspolitiken på regional nivå. Almi skall vara den

självklara inkörsporten för den småföretagare, nyföre-

tagare eller uppfinnare som söker råd eller stöd. Före-

tagaren skall veta vart man vänder sig. Statliga och

andra näringspolitiska resurser skall finnas lätt till-

gängliga för den som efterfrågar dem.

Detta, Per Westerberg, har ingenting att göra med

monopol eller koncentration, vilket påstås i reserva-

tion 6 och som även har sagts här i debatten. Almi

skall stå till tjänst med egna resurser, men Almi skall

också ta hjälp av eller lotsa företagaren till andra

resurser - samhällets eller privata - såsom länsarbets-

nämnden, Handelskammaren, Exportrådet, fristående

konsulter osv. Detta är inte alls detsamma som mono-

pol.

Fru talman! Flera förslag har som mål att påskyn-

da kunskaps- och tekniköverföringen till i första hand

de små och medelstora företagen. Det handlar om att

påskynda den process genom vilken nya forsknings-

rön och befintlig kunskap tillämpas, vilket snabbare

leder till nya företag och nya arbetstillfällen. Det

handlar också om att stimulera avknoppning från

befintliga högteknologiska företag.

Anslaget för tekniköverföring är till för att skapa

nätverk och bygga kunskapsbroar som gör de kunska-

per som finns på skilda håll i samhället tillgängliga i

företagen.

Andra åtgärder som föreslås och som vi skall fatta

beslut om har till uppgift att underlätta riskkapitalför-

sörjning och kredittillgång på områden där den mark-

nadsstyrda kapitalförsörjningen inte fungerar till-

fredsställande. Hit hör förslaget om riskkapitalavdrag,

som aviserades i budgetpropositionen och som Soci-

aldemokraterna och Centern kommit överens om.

Fru talman! Det finns faktiskt en betydande poli-

tisk enighet om näringspolitiken och dess utformning.

Det gäller t.ex. vikten av långsiktigt stabila regler för

näringslivet. Det gäller i hög grad målen för och in-

riktningen av näringspolitiken.

Vi är, som jag har förstått det, överens om att det

är viktigt att främja tillämpad forskning, att det be-

hövs insatser för tekniköverföring, att uppfinnandet

skall erbjudas gynnsamma villkor m.m. Vi är också

överens om att det är samhällets insatser för de små

och medelstora företagen och för nyföretagandet som

bl.a. måste prioriteras.

Vi är också överens om att särskilda insatser är

nödvändiga för att främja kvinnligt företagande, om

än i varierande grad. Vi är till yttermera visso, även

om det också är med en viss variation, överens om att

det är livsviktigt att miljöns krav ges en framträdande

roll även i näringspolitiken.

Det finns självfallet skillnader, både när det gäller

betoningen av olika politikområden och när det gäller

tilltron till marknadens förmåga att lösa allehanda

uppgifter. Synen på skatter är ett sådant område där

skillnaderna kommer till uttryck. Här intar främst

Moderaterna en bekymmerslös hållning. Skattesänk-

ningar är alltid viktiga att genomföra - i lågkonjunk-

tur, i högkonjunktur och t.o.m. när den förra regering-

en slog världsrekord i utgiftstryck och sänkte skatter

för högavlönade och aktieägare. Det sades att detta

skulle gynna företagandet och skapa jobb. Nu blev det

inte riktigt så.

Enligt Moderaterna är det alltid nyttigt för företa-

gandet att skatter sänks - vilka skatter som helst.

Däremot är det av någon underlig anledning helt

riskfritt för företagandet att göra besparingar som går

ut över vanligt folk, över arbetslösa eller över offent-

lig verksamhet.

Problemet med den förenklade synen är förstås att

företagen nog är minst lika och egentligen mera bero-

ende av att olika grupper har köpkraft och av efterfrå-

gan som konsumenter och offentlig sektor svarar för,

som av skattesänkningar på inkomster som ännu inte

har skapats. Detta är naturligtvis den svåra avväg-

ningen i konjunkturpolitiken. Hur mycket kan man

strama åt? Skatter och åtstramningar för löntagar-

grupper eller inom den offentliga verksamheten har i

princip samma inverkan. Den är problematisk för

företagandet.

Socialdemokraterna har en mera sammansatt syn,

vill jag påstå, på skatter och besparingar. Däremot är

vi öppna för att diskutera sådana skattepolitiska för-

ändringar som kan tänkas ha strategisk betydelse för

innovationsklimat och för företagande. Riskkapitalav-

draget är ett exempel.

Fru talman! En viktig område där det ännu inte

tycks finnas någon mera utvecklad samsyn gäller hur

man skapar stabila spelregler för företagen. Att de

skall finnas är vi uppenbarligen överens om.

I reservation 1 hävdar reservanterna med Per We-

sterberg i spetsen att de av den socialdemokratiska

regeringen och riksdagen genomförda s.k. återställar-

na står i strid med en strävan att skapa långsiktiga,

stabila villkor för näringslivet. Detta bygger enligt vår

uppfattning på en mycket grundläggande missupp-

fattning.

Stabila villkor kan aldrig baseras på ensidighet.

Stabila villkor förutsätter per definition, så som vår

parlamentarism fungerar, att man tar hänsyn över

blockgränserna, att man lyssnar på samtliga parter på

arbetsmarknaden och att man med de utgångspunkter-

na kompromissar och bygger hållbara regler.

Stabila regler kan aldrig baseras på att man upp-

rättar en beställningslista från Svenska arbetsgivare-

föreningen. Därför var och är de socialdemokratiska

återställarna logiska. De innebar på något sätt: Tillba-

ka till ruta ett, och låt oss sedan börja om och diskute-

ra på riktigt över blockgränserna hur arbetsrätten skall

förändras eller hur skatterna skall utformas för att bli

riktigt stabila. Det är det arbetet som den här rege-

ringen, Socialdemokraterna och Centern har påbörjat.

Som betonats i flera andra debatter i den här

kammaren står dörren öppen för andra partier som vill

medverka till verkligt stabila och långsiktiga villkor

för näringslivet.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att säga att jag

lider litet med min samarbetsbroder Kjell Ericsson.

Han säger nämligen att det förra förhållandet med

Moderaterna och inom fyrpartiregeringen inte var

lyckligt. Först har Kjell Ericsson ägnat sig åt att rensa

upp efter socialdemokratin. Nu har han tyvärr tvingats

rensa upp efter det som han själv var med om att

ställa till tidigare.