Näringspolitik

Herr talman! Jag skall inleda med att ställa mig

bakom alla de reservationer som Folkpartiet har i

detta betänkande, men för tids vinnande skall jag

enbart yrka bifall till två av reservationerna. Dessa är

reservation nr 1 om näringspolitikens inriktning och

reservation nr 20 om kvinnors företagande.

Herr talman! Två problem präglar Sverige och

därmed den politiska debatten, nämligen arbetslöshe-

ten och underskotten. Det presenteras ständigt nya

och gamla sparförslag för att få bukt med statsskul-

den. Det pytsas ut en strid ström av nya bidrag och

arbetsmarknadsåtgärder för att få bukt med arbetslös-

heten. Det senaste mer generella förslaget är att vi

skall sänka matmomsen med 8 miljarder kronor och

äta oss ur krisen.

Om vi skall få fler jobb i det här landet är det fak-

tiskt nödvändigt att börja i en helt annan ände, hos

den enskilda människan, entreprenören, småföretaga-

ren. Bara om han eller hon får verka på rimliga, inspi-

rerande och uppmuntrande villkor kommer vi att få

alla de nya växande företag vi behöver för att lösa

problemen i samhällsekonomin.

Problemet med regeringen är att den hävdar att vi

inte kan diskutera detta med tillväxt innan det är ord-

ning på statsfinanserna. Det är ju tillväxten i närings-

livet som skall åstadkomma just en förbättring i stats-

finanserna. Att nu göra en engångsindragning genom

en tidigarelagd momsinbetalning på 8 miljarder är

därför helt fel. Det är som om man skulle svälta kon

till döds för att få råd med fodret som skall föda kon.

Kampen mot arbetslösheten måste därför vara en

kamp för de människor som skapar de nya jobben i

Sverige. Det kan låta självklart, men alltför ofta

handlar den svenska debatten om att rädda jobb i

stället för att skapa jobb. Alltför ofta framställs ar-

betsmarknadsministern och AMS-chefen som huvud-

personerna i kampen mot arbetslösheten. Det är de

inte, och det har de egentligen aldrig varit.

Vad är det då som skall till för att individen skall

vilja och kunna satsa. Det som definitivt saknas i

regeringens alla s.k. paket är de långsiktiga tillväxt-

främjande villkor som krävs för att kreativiteten och

viljan skall blomstra till fullo. Det är inte nya bidrag

som får en människa att starta ett företag. Det är inte

krångligare arbetsrätt som får en att anställa fler. Det

är inte heller höjda skatter som inspirerar till investe-

ringar.

Det är den egna drivkraften och viljan att skapa

något eget, att pröva sina egna idéer, att få råda över

sin egen tid och sin egen livssituation eller kanske att

slippa flytta från hembygden när många andra jobb

försvinner. Orsakerna är antagligen lika många som

företagarna själva.

Det Sverige därutöver behöver är en ny ekono-

misk kultur. Hundratusentals enskilda människor i

vårt land skall känna att det är mödan värt att starta ett

nytt eget företag eller expandera ett småföretag som

redan finns. Det vi politiker kan göra är främst två

saker, nämligen att undanröja hinder och ge signaler i

stort som i smått om ett nytt företagsklimat i vårt land.

Hela det svenska utbildningssystemet är dessutom

inriktat på att lära upp kompetenta löntagare. Vi

skulle behöva en helt ändrad inställning till kreativi-

tet, entreprenörskap och eget företagande. Det kan

vara alltifrån uppfinningstävlingar för lågstadiet som

Snilleblixten t.ex. till företagsspel på gymnasiet. Det

måste vara något fel med inställningen i ett land som

gratulerar den som vunnit 9,5 miljoner på Bingolotto

- det kan i och för sig vara ett trevligt program - och

samtidigt misstänkliggör dem som har satsat egna

sparpengar och arbetsveckor på över 100 timmar i en

egen firma. För att inte tala om i fall detta lilla företag

skulle råka gå med vinst - hemska tanke.

De välståndsbildande krafterna har försummats i

Sverige under en lång rad av år. Under efterkrigstiden

har Sverige inte haft något nettotillskott av jobb i den

privata sektorn. Detta måste nu ändras.

Det måste ändras om vi skall ha en chans att kon-

kurrera med svenska produkter på den hårda världs-

marknaden. Det måste ändras om vi vill kunna behålla

välfärdsstaten i Sverige.

När jag någon gång konfronteras med små barn

och skall tala om sambandet mellan välfärden och

näringslivet brukar jag förenkla det genom att säga att

vinsterna från bilarna skall gå till dagisen. De enda

pengar som vi kan använda oss av är ju de som män-

niskor är villiga att betala för de varor och tjänster

som vi producerar. Därför är det så viktigt att förstå

företagens och företagarnas situation.

Herr talman! Till för något halvår sedan hade jag

min dagliga gärning i ett företag. Det var inte precis

något småföretag, men jag vågar ändå påstå att jag

därför har ganska bra inblick i hur man tänker och

agerar inom näringslivet och hur konjuktursvängning-

ar och skatteregler, valutakriser och räntehöjningar

påverkar affärer och satsningar.

Trots rådande högkonjunktur väljer alldeles för

många av de svenska företagen att hålla inne med

satsningar och investeringar på grund av den osäker-

het, villrådighet och brist på visioner som regeringen

tyvärr uppvisar. Förtroendeklyftan mellan svenskt

näringsliv och regeringen är djup och kostar både

jobb och investeringar.

Lars Ramqvist är VD för Ericsson och har redan

tidigare dömt ut regeringens politik från näringslivets

perspektiv. Han kallar den t.o.m. för kontraproduktiv

och menar att samtliga åtgärder är fel i sak och fel i

tid. I en artikel i Veckans Affärer av den 10 april

fortsätter den tuffa kritiken mot regeringens politik,

och man talar om en djup förtroendeklyfta inom

svenskt näringsliv - något som vi egentligen inte har

upplevt tidigare. För även om socialdemokrater aldrig

riktigt har förstått sig på småföretagen, har de åtmins-

tone haft goda relationer med de stora företagen. Men

inte heller där lyckas man längre.

De tillväxtbefrämjande åtgärderna i regeringens

förslag lyser tyvärr med sin frånvaro. Men det mest

allvarliga är den totala brist på visioner som social-

demokratin uppvisar. Var är de bärkraftiga visionerna

om Sverige som ett land med en framtid? Var finns

satsningarna på den nya tekniken? Var finns dessutom

insikten om att kvinnors företagande är en av nycklar-

na till de nya jobben? Socialdemokraterna säger att de

tycker att detta är mycket viktigt - och drar sedan ner

på anslaget Kvinnliga företagslån med 50 miljoner

kronor.

Hur kan s avfärda den explosiva dynamik som lig-

ger i kvinnors företagande vad gäller en sådan här

viktig symbolfråga? Om i dag t.ex. lika många kvin-

nor som män startade och drev företag, skulle det

faktiskt innebära ca 400 000 nya jobb. Jag påstår inte

att det här sker över en natt, men det är kortsiktighe-

ten i s-förslagen som gör att framtidstron och trovär-

digheten blir noll. Man säger en sak i brödtexter och i

politiska debatter och gör sedan något helt annat i

verkligheten.

Herr talman! Allt tyder på att det är i de små före-

tagen som den stora potentialen för nya jobb långsik-

tigt står att finna. Jag har en kamrat som driver just ett

av dessa små företag. Hon är som många andra inte

speciellt intresserad av politik men har ändå mycket

åsikter om det mesta. Hon ringde häromkvällen och

frågade varför vi i detta hus fattar en mängd irrelevan-

ta beslut om RAS eller NYS, rekryteringsstöd och

bidrag, bidrag, bidrag...

Hennes budskap till mig och till alla ledamöter här

i kammaren var att det är roligt att få vara företagare,

att få rå sig själv och att ta risker och chanser, men att

det är en konstig syn som politikerna har när de för-

söker förvandla henne och alla andra företagare till

administratörer, när de borde få vara entreprenörer.

Som liberal tycker jag att respekten för bångsty-

righeten och egensinnigheten hos många småföretaga-

re är en förutsättning, en tillgång och en självklarhet.

Det finns andra som är bättre pappersvändare och

bidragssökare. Låt därför företagarna göra det som de

är bäst på, nämligen driva företag. Dessutom finns det

en uppenbar risk för att alla dessa bidrag innebär att

staten snedvrider konkurrensen, om inte alla företag

söker samma bidrag.

Det är detta som är problemet med socialdemo-

kratisk näringspolitik. Socialdemokraterna saknar en

grundläggande förståelse för företagarna, vad som

driver dem och vad som hindrar dem. De saknar

långsiktiga visioner om vart de vill komma. De reage-

rar på långivarnas krav med desperata piruetter med

hjälp av än den ena, än den andra samarbetspartnern.

Detta kortsiktiga beteende befrämjar verkligen inte

nya företag, växande företag och nya jobb. Det är

dags att sluta reagera och att i stället börja regera.

Till sist skulle jag vilja fråga: Var är näringsminis-

tern under denna den största näringsdebatt som riks-

dagen genomför? En ministers uppträdande sänder

signaler om vad man tycker är viktigt och inte. Nä-

ringsdebatten i Sveriges riksdag är tydligen inte så

viktig för ett socialdemokratiskt statsråd. Att priorite-

ra rätt saker är inte en av Sten Heckschers bästa gre-

nar.