Fru talman! Jag vill uttrycka min häpenhet över
Karin Falkmers val av ämnesområde för sin debatt. I
fyra repliker i rad har hon valt att ta upp en enda fråga
som hon uppenbarligen tycker är viktig i världen när
det gäller den oerhört centrala frågan om handelspo-
litiken. Hon säger inte ett ord om centrala viktiga
utvecklingsfrågor och väldigt många andra kolossalt
viktiga frågor för oss, t.ex. jordbruket. I stället ägnar
hon fyra repliker åt frågan om fackliga rättigheter i
tredje världen och åt att ifrågasätta motiven bakom
vårt engagemang i kampen mot barnarbete, kampen
mot drägliga arbetsmässiga villkor, mänskliga rättig-
heter på arbetsplatsen. Om jag använder ordet för-
bryllande så är det diskret och milt. Jag misstänker att
det är något allvarligare. Det finns ju ett mönster i
den politik som förordas på det inhemska planet och
det enorma engagemang som finns i viljan att bekäm-
pa kraven på fackliga rättigheter i andra länder.
För mig är det självklart att frågorna om arbets-
villkor och handel inte kan kopplas isär. Det är ett
faktum, tycker jag, att om människorna i den rika
världen skall känna respekt för handelssystemet och
för de liberaliseringar som kan följa av en förhand-
lingsrunda, måste de känna tillit till att det inte sker
på bekostnad av barnarbete, överdriven exploatering,
förbud mot fackliga organisationer och annat på ar-
betsplatserna. Denna sammankoppling gör väldigt
många också i u-länderna, t.ex. i Sydafrika. Nelson
Mandela höll ett passionerat tal om dessa frågor vid
WTO:s senaste ministermöte i Genève.