Fru talman! De senaste åren har de globala han-
delspolitiska frågorna tagit steget ut från 50 år av
anonymitet. Globaliseringen har fört med sig en ökad
medvetenhet om förhållandena i andra delar av värl-
den och om vikten av tydliga och rättvisa spelregler
för den ökade handeln mellan länder.
Världshandelsorganisationen, WTO, är väl inte
precis ett namn i var mans mun. Det vore att överdri-
va. Men alltfler känner till att det är i WTO en viktig
förutsättning för vårt välstånd förhandlas fram. Den
ekonomiska utvecklingen i världen drivs framåt av de
handelsavtal som träffas i WTO.
Därför fäster regeringen stor vikt vid de nya han-
delsförhandlingar som väntas starta i WTO efter
årsskiftet. Det är också mot denna bakgrund som
regeringen har överlämnat skrivelsen Öppen handel -
rättvisa spelregler till riksdagen. Vi vill stimulera till
en livlig debatt kring arbetet i WTO med att riva
handelshinder.
Samtidigt är det med glädje som jag noterar den
stora grad av enighet om råder i Sverige kring han-
delspolitiken. Den samsyn kring vikten av fri handel
med omvärlden och kring värdet av rättvisa spelregler
som vi har i denna riksdag är unik. Det är en styrka
för Sverige.
Fri handel är inget självändamål, utan ett medel
för att skapa jobb och goda levnadsvillkor för männi-
skor världen över. WTO har som huvuduppgift att
skapa regler och sluta överenskommelser som gör fri
handel möjlig. Därmed är svensk medverkan i WTO
en självklarhet.
Handel - både export och import - bidrar till till-
växt och sysselsättning i Sverige. Marknaden funge-
rar bättre genom att konkurrensen ökar och priserna
pressas. Under 1990-talet har vi sett stora framsteg då
överenskommelser träffats om att sänka tullnivåer
och öppna tidigare stängda marknader för konkur-
rens.
Det här är framsteg som svenska företag kan dra
nytta av. Därför är det viktigt att arbetet i WTO med
att riva handelshinder fortsätter. Det finns fortfarande
alltför många handelssnedvridande förhållanden i
världen. Dem måste vi angripa. Vi har för lite frihan-
del i dag - inte för mycket.
Alltfler länder vill vara med och träffa överens-
kommelser i WTO. De ger den trygghet man behöver
för att locka till sig köpare och säljare och därmed få
fart på den ekonomiska utvecklingen. Samarbetet
bygger på den ömsesidiga nytta som gemensamma
regler ger.
Estland har nyligen godkänts och är på väg att bli
WTO:s 135:e medlemsland. När Kina, Ryssland och
andra länder som står i kö blir medlemmar - för-
hoppningsvis sker det i en inte alltför avlägsen fram-
tid - kan vi för första gången någonsin verkligen tala
om en riktig världshandelsorganisation i stället för en
visshandelsorganisation.
Detta har givetvis också betydelse för demokratin
och säkerheten i världen. Det är svårt att bedriva
öppen handel i ett slutet samhälle.
Samtidigt är det viktigt att handelssystemet också
bidrar till en ekologiskt och socialt hållbar utveckling.
Handel bedrivs inte åtskild från resten av samhället.
De värderingar som styr vårt handlande i andra sam-
manhang måste också kunna lämna avtryck i handels-
systemet. Handelsreglerna skapas inte i ett vakuum.
Den stora utmaningen inför en ny s.k. handelsrun-
da är att se till att alla som deltar får goda resultat
med sig hem. Hur omfattande förhandlingarna kom-
mer att bli är ännu inte bestämt. Det kommer att be-
slutas vid WTO:s tredje ministermöte som skall hål-
las i Seattle i månadsskiftet november-december.
Från svensk sida vill vi ha en så bred förhandling
som möjligt, och detta är också EU:s officiella in-
ställning. Alla deltagare måste kunna garanteras att
deras hjärtefrågor blir föremål för behandling.
Det finns redan beslut på att WTO skall inleda
förhandlingar om handeln med jordbruksprodukter
och handeln med tjänster år 2000. Till detta vill vi
från svensk sida lägga tullar på industrivaror. In-
dustritullar är ett 1800-talsinstrument som jag anser
att vi nu borde kunna börja avveckla helt och hållet.
Härutöver vill vi rasera så många icke-tariffära
handelshinder som möjligt i de kommande förhand-
lingarna. Tillämpningen av skyddsåtgärder, t.ex. anti-
dumpning, är något som jag anser måste förändras.
EU och USA har traditionellt använt sig av detta för
att skydda ineffektiv inhemsk industri. Priset betalas
av konsumenterna som går miste om import till låga
priser. Det är ingen hållbar strategi i längden.
Ett annat allvarligt icke-tariffärt handelshinder är
korruption. Jag tror att WTO:s regelverk konstruktivt
kan bidra i kampen mot mutor och korruption i inter-
nationell handel. Jag föreslog därför i förra vecka i
OECD att man skall börja analysera hur detta kan gå
till inom ramen för den organisationens arbete.
Fru talman! En bred förhandling är också en för-
utsättning för att vi skall kunna räkna med att få ge-
hör för vår syn att ekonomisk, ekologisk och social
utveckling bör gå hand i hand.
Visst bidrar ekonomisk utveckling i sig själv på
sikt till att länder kan uppfylla andra politiska mål,
men vi strävar efter att den kommande förhandlings-
rundan dessutom utformas så att resultaten främjar
nationella och internationella mål på miljöområdet
nu. Vi vill bl.a. diskutera hur WTO:s regler förhåller
sig till bestämmelser i miljökonventioner och till den
s.k. försiktighetsprincipen.
Vi verkar också för att WTO skall ta sin del av
ansvaret för de grundläggande mänskliga rättigheter-
na i arbetslivet, t.ex. genom att samarbeta med FN:s
arbetslivsorganisation ILO och genom att skapa ett
forum där frågor om arbetsvillkor kan diskuteras och
studeras.
Jag kan inte lova snabba och långtgående resultat
på dessa områden. Många u-länder känner misstro
mot i-ländernas motiv och vädrar nyprotektionism när
frågor om miljö och arbetsvillkor tas upp.
Men jag tror att Sverige med vår konsekventa fri-
handelslinje som referens kan spela en viktig roll som
brobyggare i dessa frågor. Vi missbrukar inte frihan-
delsbegreppet för att nå egen vinning samtidigt som
vi förvägrar andra frihandelns fördelar. Därför har vi
vunnit respekt i vitt skilda länder, inte minst bland u-
länderna.
Fru talman! U-ländernas integration i handelssys-
temet utgör den kanske viktigaste frågan för WTO.
U-länderna är både fler och mer aktiva i WTO än
tidigare. Den kommande rundan bör bli en utveck-
lingsrunda.
Detta innebär att de rika länderna måste öppna si-
na marknader för handeln med sådana produkter där
u-länder - och särskilt de minst utvecklade länderna -
har exportmöjligheter.
Viktigast är framsteg på jordbruksområdet och
beträffande tyg och kläder, dvs. de områden där
många i-länder än så länge haft svårast att överge sin
protektionistiska linje. Detta är inte längre accepta-
belt. Vi måste vara konsekventa. Det är t.ex. inte
rimligt att bönder i södra Afrika döms till fattigdom
på grund av att vi skyddar vårt jordbruk i Europa.
Jag jobbar för att EU skall vara berett att gå längre
på jordbruksområdet när vi möter omvärlden i en ny
handelsrunda än vad vi klarade av i den interna jord-
bruksuppgörelsen i Agenda 2000.
Det vore intressant att få veta om jag har stöd av
Kristdemokraterna och Centern i detta arbete. Dessa
partier beskriver vältaligt sitt engagemang för u-
länderna i den reservation som de fogat till utskottets
betänkande. Samtidigt tycks det som att de är emot
min linje, att vi skall bli mer öppna för import av
många u-länders viktigaste exportvara, livsmedel. Jag
får inte detta att gå ihop. Kanske kan jag få större
klarhet senare under debattens gång.
U-ländernas marginalisering handlar också om att
de i många fall har svårt att locka till sig utländska
investeringar. Avsaknaden av internationellt överens-
komna investeringsregler leder till osäkerhet, och
Sverige uppvaktas regelbundet av u-länder som vill
skriva bilaterala investeringsavtal med oss.
Under förhandlingarna om ett multilateralt inves-
teringsavtal i OECD togs av naturliga skäl denna
problematik inte upp tillräckligt aktivt. U-länderna
satt ju inte med vid förhandlingsbordet. Men den
förhandlingen har nu upphört. I stället vore det bra
om vi kunde få en nystart i WTO, där majoriteten av
medlemmarna är u-länder för en investeringsför-
handling med annat fokus än den i OECD.
Ett starkt WTO, där u-länder själva är med och
formulerar regelsystemet är en viktig förutsättning för
systemets framtid och för u-ländernas integration i
handelssystemet. Från svensk sida bidrar vi både
genom våra positioner i sak och genom stöd till u-
ländernas kompetensuppbyggnad på detta viktiga
område. Vi är även med och finansierar ett centrum i
Genève som skall bistå u-länder vid tvister i WTO.
Fru talman! Jag inledde med att konstatera det
ökade intresset för handelsfrågor hos allmänheten.
Förhoppningsvis beror detta inte enbart på den se-
naste tidens hot om strafftullar på grund av tvister
rörande bananer och hormonbehandlat kött.
I det långsiktiga arbetet med att förbereda de
kommande förhandlingarna i WTO driver vi från
svensk sida på för ökad öppenhet i såväl WTO som
EU. Men dessutom vill jag stimulera till en livlig
svensk debatt om de viktiga framtidsfrågor som vi har
att hantera, inte minst här i riksdagen. Ett led i denna
strävan är den skrivelse som vi behandlar här i dag.
Som jag också berörde inledningsvis är den suc-
cessiva nedmonteringen av handelshinder en central
drivkraft för tillväxt och nya jobb, särskilt för ett litet
omvärldsorienterat land som Sverige. Vi behöver
handeln för vårt välstånd. Om detta råder det ingen
tvekan.
Men det är viktigt att vi för en diskussion i sam-
hället om de omställningar som kan bli nödvändiga
när handelsströmmarna förändras. Vi måste vara
öppna kring det förhållandet att det självklart finns
förlorare i utvecklingens spår. Kan vi tala om detta,
kan vi också skapa en politik för att hantera de svå-
righeter och utmaningar som vi möter.
Regeringen har beslutat om en formell bered-
ningsordning för de kommande förhandlingarna.
Inom ramen för denna kommer vi att föra en fortlö-
pande dialog med fackföreningsrörelsen, näringslivet
och andra intresserade frivilligorganisationer - detta
för att försäkra oss om en trovärdig och öppen pro-
cess och om en politik som håller hög kvalitet.
Fru talman! Jag uppfattar att det i riksdagen finns
en bred samsyn om vikten av frihandel och multilate-
rala regler. Jag vill bygga vidare på denna samsyn
och avser att hålla riksdagen fortsatt informerad om
utvecklingen i WTO och EU i dessa frågor.