Fru talman! Jag skall redan från början tala om att
jag kommer att hålla på något längre än mina anmäl-
da sex minuter.
Sverige har under lång tid varit en stark föresprå-
kare för frihandel. Det finns få ting som så fram-
gångsrikt verkar som tillväxt- och välståndsskapande
kraft i vår värld som det fria handelsutbytet mellan
länder. Tillsammans med en liberaliserad handel är
fria kapitalrörelser också ovärderliga som instrument
för välfärdsutvecklingen såväl i vårt eget land som i
världen i övrigt.
I takt med den snabba globaliseringen har han-
delsutbytet i världen vuxit. Samtidigt har också för-
ståelsen för värdet av en friare världshandel där också
kapital kan röra sig fritt ökat. När WTO trädde i kraft
1995 fick världen i ett slag betydligt klarare handels-
politiska spelregler, både vad gäller tullar och andra
regler. Världshandeln fick då äntligen ett genuint
globalt regelverk där i princip alla regler skall gälla
alla medlemsländer.
Samtidigt ändrades förutsättningarna för det
svenska handelspolitiska agerandet radikalt i och med
att Sverige blev medlem i EU. Sverige tvingades att
ta över ett gränsskydd som delvis rimmar illa med
svensk handelspolitisk tradition och som strider mot
svenska näringslivsintressen.
Dock uppvägdes dessa nackdelar av att vi fick
möjlighet att påverka EG:s handelspolitik. Det är
viktigt att Sverige utnyttjar detta. Sverige bör ta vara
på varje chans att aktivt driva och främja frihandelns
idéer inom den största handelspolitiska enheten i
världen. I det arbetet är det en styrka att det råder en
bred politisk enighet i vårt land om värdet av en libe-
raliserad världshandel.
Oberoende av regering har Sverige under årens
lopp varit en stark kraft i de internationella handels-
förhandlingarna. Det ligger nu ett stort ansvar på
regeringen att fortsätta den frihandelsvänliga linjen
genom att vara pådrivande i EG inför en kommande
WTO-runda.
Efter de glädjande framgångar för världshandeln
som uppnåddes efter åtta års GATT-förhandlingar
och genom bildandet av Världshandelsorganisatio-
nen, WTO, återstår det en hel del arbete för att vidga
och trygga frihandeln globalt. Det är därför mycket
bra att regeringen arbetar för att en ny WTO-runda
skall komma till stånd och att rundan skall ha en bred
och omfattande dagordning.
Det är uppenbart att WTO måste stärkas och att
WTO:s tvistlösningsmekanism måste förbättras så att
den kan fungera som ett effektivt verktyg mot pro-
tektionism. WTO måste få bättre möjligheter att stop-
pa uppseglande handelskonflikter liknande den sorg-
liga banankonflikten mellan EG och USA.
Det är utan tvivel en svår men mycket viktig upp-
gift för Sverige att verka för en liberalare utformning
och tillämpning av EG:s olika handelspolitiska in-
strument. För WTO-rundan bör EG sätta som mål att
avskaffa alla tullar på industrivaror.
Sverige bör vidare ta på sig rollen att konsekvent
försöka minska användningen av antidumpningsåt-
gärder inom EG. Dessa åtgärder är visserligen ett
tillåtet instrument i WTO. Likafullt är det viktigt att
förhindra att den europeiska unionen och därmed
Sverige i vår omvärld framstår som tillskyndare av
antidumpningsåtgärder för att lösa ekonomiska eller
strukturella problem i enskilda medlemsländer.
Bland viktiga områden som bör komma upp på
WTO:s dagordning finns reglerna för tjänstehandeln
- inte minst gäller det den exploderande elektroniska
handeln - och de konkurrensrättsliga frågorna.
Ett annat område som WTO bör ta sig an är att
skapa regler för icke-diskriminering, investerings-
skydd och transparens när det gäller investeringar.
Lika angeläget som det är för vårt land att få direktin-
vesteringar till Sverige är det för u-länderna att få den
draghjälp genom kapitalöverföring, överföring av
kunskaper och utvecklingskraft som direktinveste-
ringar medför.
När det gäller jordbrukspolitiken har Sverige ge-
nom medlemskapet tagit åtskilliga steg tillbaka ur
frihandelssynpunkt. Sverige bör verka för att EG,
som den största aktören i WTO med betydande sub-
ventioner, förändrar den europeiska jordbrukspoliti-
ken så att den kan integreras med världsmarknaden.
Det är värt att ytterligare en gång slå fast att Sve-
rige har en lång tradition som frihandelns förespråka-
re i internationella sammanhang. Det är en tradition
som är väl värd att ömt vårda och värna mot alla
försåtliga tendenser till protektionism.
Det som inför det förestående WTO-arbetet fram-
står som bekymmersamt är att Sveriges regering nu
säger sig vilja prioritera arbetsvillkor och miljö i den
nya WTO-rundan. Att slå in på en sådan väg vore att
svika den traditionella svenska frihandelslinjen.
Vi vet att dessa områden är oerhört kontroversi-
ella för u-länderna. Under Singaporemötet kom man
efter omfattande diskussioner fram till att forumet för
att förbättra villkoren på arbetsplatserna är och skall
vara ILO. Man enades om att sekretariaten i WTO
och ILO skulle hålla kontakt.
Slutsatsen i Singapore blev alltså att dessa för u-
länderna så kontroversiella frågor inte skulle inlem-
mas i WTO:s förhandlingsarbete.
Fru talman! De minst utvecklade länderna är i dag
inte i stånd att utnyttja alla de fördelar en friare
världshandel kan ge. Den viktigaste biståndsinsats vi
kan göra för de fattigaste länderna är att hjälpa dem
att införlivas i det marknadsekonomiska systemet och
stödja dem för att få i gång en ekonomisk utveckling.
Därför skall vi underlätta för dem att sälja sina varor,
varav jordbruksprodukter, textil och konfektion är
huvudprodukter i många utvecklingsländer.
Inlindat i fagra ord om mänskliga rättigheter och
arbetsvillkor framförs från fackligt håll, från socia-
lister och nu från regeringen krav på sociala åtgärder
och miljöåtgärder i WTO. Man tar moraliska argu-
ment till hjälp när man av egoistiska skäl vill hindra
och försvåra den fria handeln med utvecklingsländer-
na.
Sverige stöder utvecklingsländerna bäst genom att
inom ramen för EG öppna handeln för de varor som
dessa länder är bäst på att producera.
Lika viktigt som det var för Sveriges ekonomiska
utveckling, när vi befann oss i industrialismens vag-
ga, att våra varor kunde exporteras är det för u-
länderna i dag att handeln med deras varor inte av
diffusa anledningar utsätts för handelshinder. Rege-
ringen är inne på fel väg när man stöder de tendenser
till protektionism som framskymtar i förtäckta orda-
lag om arbetsvillkor och mänskliga rättigheter.
För vårt eget lands ekonomiska och sociala ut-
veckling har det sedan historisk tid varit direkt avgö-
rande att de varor som vi producerat kunnat exporte-
ras utan försvårande hinder. Det är genom handeln
som vårt lands utveckling från fattigt jordbrukssam-
hälle till industrination blivit möjlig. Med den be-
gränsade hemmamarknad som en befolkning på
mindre än nio miljoner invånare ger gäller denna
sanning även i dag. Vi behöver bara se på oss själva
för att inse den fria handelns betydelse.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1 till betänkandet.