Fru talman! När det gäller inställningen till den
nya WTO-rundan, vikten av att en sådan kommer till
stånd och hela inledningen av Marie Granlunds anfö-
rande kan jag instämma helt. Men sedan kommer vi
till den del som skiljer oss åt.
Välstånd växer och möjliggörs genom att ett land
får möjlighet att sälja de varor som landet producerar.
Det finns inget effektivare sätt att få ekonomin att
blomstra och därmed också ge landet möjligheter att
åtgärda de missförhållanden som fattigdom för med
sig.
Därför tycker jag att det är ett stort misstag att in-
för WTO:s förhandlingsrunda se frågorna om arbets-
miljö och arbetsvillkor som prioriterade områden och
väcka denna konfliktfyllda diskussion igen i WTO-
sammanhang.
När det gäller miljön är det fråga om hur man
skall kunna förena de handelsregler som finns med de
bestämmelser som följer internationella miljökon-
ventioner. Det tycker jag kan vara en fråga för WTO
att försöka ägna sig åt. Sveriges inställning bör där-
emot vara mycket restriktiv när det gäller propåer om
att ta in frågorna om varornas produktionssätt och
eventuella miljöeffekter av dessa i WTO-
diskussionerna.
Delar Marie Granlund min uppfattning i den sena-
re frågan? Tycker hon att det är skillnad mellan inter-
nationella konventioner och det som alla är överens
om och det jag nämnde sist?