Fru talman! Regeringens skrivelse Öppen handel
- rättvisa spelregler har tillkommit efter överlägg-
ningar mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet. Vi är naturligtvis glada över att andra partier i
så stor utsträckning har anslutit sig till denna rödgrö-
na röra.
Det finns i utgångspunkten för denna skrivelse
fem mål med den svenska positionen inför WTO-
förhandlingarna. Det handlar om tillväxt och syssel-
sättning och om vikten av att vi ser till att välståndet
kan fortsätta att utvecklas - och framför allt om att
det kan fördelas rättvist. Det handlar om att villkoren
för konsumenter och hushåll förbättras genom att
hinder för handel rivs. Det handlar om en ekologiskt
och socialt hållbar utveckling. Handels- och miljöpo-
litiken måste ömsesidigt stödja varandra. Mänskliga
rättigheter i arbetslivet skall främjas genom förhand-
lingarna.
Det handlar om ekonomisk utveckling i fattiga
länder. De rika länderna måste öppna sina marknader
ytterligare, så att de fattiga länderna får tillträde till
dem. U-ländernas behov måste vara styrande. Det
handlar om ett öppet Europa. EU är i dag på ett par
områden mycket slutet, framför allt när det gäller
jordbruk, tyg och kläder. Här måste EU öppna sig
mot omvärlden och minska sin protektionism och
sina tullar. Då öppnar sig också en mer solidarisk
inställning till den övriga världen. Det handlar också
om demokrati och säkerhet. Handel främjar en demo-
kratisk utveckling. Det är en grundpelare för det glo-
bala handelssystemet.
De här utgångspunkterna leder oss fram till att
skrivelsen, som behandlar Sveriges position, även
behandlar frågan om investeringar inom ramen för en
ny WTO-runda. Det har funnits en mycket stark, och
mycket berättigad, kritik mot de förhandlingar om ett
investeringsavtal somskedde inom OECD. Kritiken
riktade sig både mot form och innehåll. MAI-avtalet i
den form som det förelåg hade stora brister.
Kritiken mot att investeringsfrågor över huvud ta-
get regleras är däremot mycket liten. Investeringar i
världshandeln måste regleras för att vi inte skall få
den olyckliga effekten att de starka bestämmer utan
demokratiskt inflytande och utan demokratisk kon-
troll. Investeringsfrågorna måste liksom handeln i
övrigt regleras för att kunna fungera på ett rättvist och
demokratiskt sätt. Alternativet till att inte reglera
investeringsfrågorna är att vi lever i den värld som vi
nu lever i och att vi överlåter åt det mäktiga kapitalet
att bestämma i allt större utsträckning utan att behöva
ta hänsyn till demokratiskt fattade beslut. Tyvärr
finns inte det alternativ som vore det bästa, nämligen
att man kunde framförhandla investeringsregler, t.ex.
inom FN-systemets ram. Det alternativet finns knap-
past i dagsläget.
När det gäller handelns och biståndets samverkan
är det viktigt att påpeka att strukturerna för världs-
handeln egentligen är viktigare än biståndet. Det
grundläggande felet med dagens värld är inte att bi-
ståndet är för litet, även om vi också anser det. Felet
är ju att biståndet behövs. Därför måste vi få en inter-
nationell ordning som gör att handeln understöder
biståndspolitiken och som siktar på att på lite längre
sikt göra biståndet onödigt.
Skiljelinjen i svensk politik om den internationella
handelspolitiken går inte mellan frihandelsförespråka-
re och protektionister, utom möjligtvis på jordbruks-
området. I stället går skiljelinjen å ena sidan mellan
de dogmatiska marknadsförespråkarna, som tror att
liberaliseringen i sig är tillräcklig, och å andra sidan
vi som inser att frihandeln måste regleras, att det
måste till spelregler för att inte demokrati och folksty-
re skall köras över av starka kapitalintressen. Rättvisa
spelregler måste till för att frihandeln skall kunna
tjäna de intressen som vi har - tillväxt, sysselsättning,
ekologiskt och socialt hållbar utveckling, bekämpan-
de av fattigdom, demokrati och säkerhet och bekäm-
pande av korruption.
Frågan är var solidariteten ligger när man anser att
t.ex. frågan om arbetsvillkor inte skall behandlas
inom WTO-systemets ram. Anser man då också att
det viktiga i världshandeln är att skapa regler som
lever sitt eget liv alldeles utan att hänsyn behöver tas
till arbetsvillkor, till fackliga rättigheter eller till ar-
betsrätt över huvud taget?
Solidariteten med u-länderna, som påstås vara ut-
gångspunkten för ett sådant resonemang, är ju inte en
solidaritet med dem som drabbas av utsugning och
förtryck i arbetslivet i många länder i världen.
Det finns också en skiljelinje gentemot den reser-
vation som Centern och Kristdemokraterna har skri-
vit, där de försöker framhäva sig som frihandelsvän-
ner i princip i allt utom just vad det gäller jordbruket.
Det är en sorglig inställning som är svår att försvara.
Och det märks också här i kammaren att det inte är
riktigt enkelt att argumentera på ett bra sätt för den
hållningen.
Fru talman! Jag vill sluta med att yrka bifall till
näringsutskottets hemställan i betänkande 13 och
avslag på de reservationer som det har yrkats på från
talarstolen.