Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära
ordet, men när statsrådet utmanar bör man givetvis gå
i svaromål.
Först vill jag säga några ord om hur vi ser på det
som helhet. Det här visar på en väldigt bred enighet,
en god uppslutning bakom den skrivelse som rege-
ringen har presenterat för riksdagen. Det finns en
bred enighet bakom tankarna på frihandel. Vi är
överens om att det här leder till en god arbetsfördel-
ning, den bästa möjliga, som ger lägre kostnader och
högre kvalitet till gagn för alla konsumenter i världen.
Vi vill ha en öppen handel som innebär att vi får
god kvalitet och lägre kostnader. Det finns också en
bred enighet omkring huvuddragen när det gäller
Sveriges position inför förhandlingarna inom WTO:s
ram. Det är naturligtvis positivt.
Vi har en reservation tillsammans med Centerpar-
tiet tagit upp bl.a. frågan om jordbruket. Utrikeshan-
delsministern ställer frågor vad vår position egentli-
gen är. Går det att förena tankarna på en avreglering
med ett vaktslående om det svenska jordbruket? Sva-
ret på den frågan är naturligtvis ja.
Svenskt jordbruk är utomordentligt starkt. Vi har
skickliga lantbrukare i Sverige. Vi har en välinveste-
rad maskinpark. Vi har förutsättningar som gör att vi
kan hävda oss på många olika områden, men - och
det är det stora "menet" - de svenska bönderna måste
få ha likartade villkor med våra europeiska grannar.
Så är inte fallet i dag.
Jag är övertygad om att utrikeshandelsministern
har hört talas om jordbrukets problem och att de
svenska bönderna har en väsentligt sämre konkur-
renssituation än grannländerna har. U-länderna är inte
våra viktigaste konkurrenter när det gäller det svens-
ka jordbruket. Vi är rädda för att om EU:s jordbruks-
politik avregleras utan att svenska jordbrukare har
samma eller åtminstone likartade villkor som sina
kolleger inom EU, kommer vi att få en ytterligare
utslagning av svenska bönder och av den svenska
landsbygden. Det är inte någonting som vi vill med-
verka till. Jag tror att vi behöver mer marknad och
mindre regleringar på det här området. Där tror jag att
jag och utrikeshandelsministern kan vara överens.
Men jag tror inte att det är till gagn för det svenska
folkhushållet att det sker en avreglering utan att de
svenska bönderna får likartade villkor med de vikti-
gaste konkurrentländerna.
Min fråga till utrikeshandelsministern blir då na-
turligtvis: Vilka effekter får en avreglering av EU:s
jordbrukspolitik för svenska bönder, om inte konkur-
rensförhållandena blir någorlunda jämställda? Är
utrikeshandelsministern beredd att slå ut ytterligare
svenska bönder, ytterligare personer ute på den
svenska landsbygden för att uppfylla de krav som vi
har på frihandel? Säg då det, ge det beskedet till bön-
derna och kammaren att ni är beredda är betala det
priset!
Jag ser gärna mer marknad, men då måste också
villkoren vara jämförbara. Jag efterlyser besked från
regeringen på den punkten, att ni är beredda att gå
vidare. I så fall tror jag att vi kan komma överens.