Fru talman! Till att börja med vill jag poängtera
att jag anser att det är mycket viktigt att Sverige ar-
betar med att få in miljöklausuler och sociala klausu-
ler i det kommande WTO-avtalet. Det är också viktigt
att samhället brett, t.ex. frivilligorganisationerna, får
delta i utformningen. Jag kände stor sympati för Lars
Ohlys inlägg. Jag skall inte tala mer om WTO utan
övergå till att tala om Exportkreditnämnden.
I början av 1999 dödas sex indianer i Colombia då
de protesterar mot konsekvenserna av ett dammbyg-
ge. Amnesty International i Amerika skickar ut ett
krisupprop för att försöka förhindra ytterligare blod-
bad. Miljöorganisationer över hela världen proteste-
rar. Händelsen går nästan spårlöst förbi i svenska
nyhetsmedier. Det var en av de senare tragiska hän-
delserna i samband med bygget av Urradammen, där
Skanska i ett joint venture med ett ryskt företag fått
exportkrediter.
I Indonesien har Exportkreditnämnden och andra
garantiinstitut spelat en stor roll då det gäller finansie-
ringen av miljömässigt och socialt ohållbara projekt.
Resultatet är en snabb uttömning av landets naturre-
surser. Under Suhartos regim har skövlingen av skog
uppgått till två miljoner hektar per år. Investerings-
projekt, t.ex. fabriker, planteringar och gruvor, har
bidragit till stora miljöproblem och sociala problem.
De har förstört de områden där olika grupper, inte
minst urbefolkningar, tidigare levt. Säkerhetsstyrkor
har använts för att stoppa dessa grupper från att för-
svara sina områden. I resursrika områden har kränk-
ningar av de mänskliga rättigheterna varit rutin.
Fru talman! Många miljöaktivister ser Three Gor-
ges i Kina som det värsta infrastrukturella projektet i
världen, miljömässigt och socialt.
Three Gorges kommer att kosta minst 43 miljar-
der och bli ca 200 meter hög, 2 kilometer bred och 80
mil lång.
Export- och importbanken i USA vägrade att
stödja projektet på grund av den bristande informa-
tionen som fanns tillgänglig då det gällde både miljö-
konsekvenserna och de sociala konsekvenserna. Bl.a.
gäller det tvångsförflyttning av upp till 1,9 miljoner
människor.
Kjell Larsson, dåvarande chef för Exportkredit-
nämnden, försvarade Exportkreditnämndens stöd till
företag som vill exportera bl.a. till Three Gorges.
I flera FN-konventioner från de senaste åren som
har berört miljöfrågor och sociala frågor har det pe-
kats på behovet av att inkludera även de institutioner
som sysslar med handel och investeringar i arbetet för
en hållbar utveckling.
Inom OECD har vikten av att harmonisera bi-
ståndsmålen med övrig verksamhet poängterats. Ef-
tersom biståndsmålen innehåller bl.a. fattigdomsbe-
kämpning, jämställdhetsfrågor och miljöfrågor borde
även Exportkreditnämndens verksamhet styras av och
utvärderas utifrån sådana kriterier.
Fru talman! Då det gäller exportkrediter har USA
infört både miljökrav och en öppenhetspolicy. Denna
miljöpolicy resulterade i att U.S. Export-Import Bank
ansåg att man inte kunde gå in och ge amerikanska
företag exportkrediter för Three Gorges. Samtidigt
visade det sig dock att andra länder runtom i världen,
däribland Sverige, inte såg några problem med att
stödja företag som ville gå in i detta projekt.
Reaktionerna från konservativa krafter har inte
låtit vänta på sig, och förslag har lagts fram om att
USA:s export- och importbank inte skall tillämpa sina
miljökriterier om amerikanska företag tävlar mot
länder vilkas exportkreditnämnder inte har miljökrite-
rier.
Denna situation har resulterat i att miljöorganisa-
tioner runtom i världen nu ber Sverige att inte förstö-
ra det initiativ som USA har tagit. Fortfarande nekar
dock Exportkreditnämnden och hävdar att det inte är
dess uppgift att bedriva miljöarbete och att nämnden
inte har något mandat för detta.
Dessutom används nu Sveriges gamla rykte som
en miljöprogressiv nation av vissa företag. Caterpil-
lar, ett företag som tillverkar tung maskinutrustning,
kritiserade att man inte får stöd för export till Three
Gorges i Kina och pekade bl.a. på Sverige och undra-
de varför ett land med så gott rykte inte såg några
problem med detta projekt. Samma fråga ställde sig
miljörörelsen i Sverige.
Vid ett seminarium då frågan diskuterades uttala-
de sig dock chefen för Exportkreditnämnden på föl-
jande sätt:
"Det sägs ibland att det kan vara ett värde i att
Sverige går före i en strängare miljöprövning för att
vara ett gott exempel för andra länder. Jag tror att den
vägen är orealistisk att gå fram på, det ligger trots allt
för stora ekonomiska värden i andra vågskålen."
Chefen var Kjell Larsson som senare blev ut-
nämnd till miljöminister i Sverige.
Fru talman! Eftersom Exportkreditnämnden till-
lämpar nästan total sekretess då det gäller de projekt
som institutionen stöder är det svårt att få en heltäck-
ande bild av verksamheten. Detta har förmodligen
bidragit till att diskussionen om dess verksamhet
nästan helt har uteblivit i Sverige.
På grund av sekretessen får i de flesta fall svenska
miljöorganisationer reda på vilka projekt som institu-
tionen stöder via utländska kanaler som har kontakt
med andra aktörer som är inblandade i affären.
I några fall har miljörörelsen fått reda på Export-
kreditnämndens inblandning i olika projekt genom att
de har varit mycket kontroversiella men i de flesta
fall är det omöjligt att få information.
Fru talman! Det är inte acceptabelt att Exportkre-
ditnämnden 1999 på frågan om vilka problem man
ser med den nuvarande verksamheten i förhållande
till en hållbar utveckling svarar: "Vi förstår inte frå-
geställningen."
Enligt regleringsbrevet för Exportkreditnämnden
avseende budgetåret 1999 ger regeringen Exportkre-
ditnämnden i uppdrag att utforma en miljöpolicy för
garantigivningen och en plan för implementeringen
av denna. Planen skall redovisas till regeringen senast
den 31 december 1999. Utskottet bedömer att Ex-
portkreditnämndens arbete med miljöpolicyn bör
avvaktas innan ytterligare initiativ tas. Utskottet för-
utsätter att Exportkreditnämnden även tittar på frågor
som rör öppenhet och sekretess.
Det här är ett försök att få Exportkreditnämnden
att själv göra något åt sin verksamhet. Med tanke på
Exportkreditnämndens tidigare historia, då dess verk-
samhet inte har berört miljö- och utvecklingsfrågor,
är det risk att kompetensen hos Exportkreditnämnden
i de här frågorna inte räcker. Ändå bör man naturligt-
vis få chansen att ändra inriktning.
Den första utmaningen är att skapa ökade möjlig-
heter för insyn. Detta kräver förändringar i organisa-
tionen och en förändrad organisationskultur. Export-
kreditnämnden behöver också se till att de verksam-
heter man stöder utvärderas i ett miljö- och utveck-
lingsperspektiv.
För att denna miljöpolicy skall ha någon trovär-
dighet måste den klargöra att Exportkreditnämnden
har ett ansvar för vilka miljökonsekvenser projekten
har. Detta kan tyckas självklart men hittills har Ex-
portkreditnämnden velat vända på problematiken och
endast betrakta hur stor ekonomisk påverkan mil-
jöproblemen har på projektets lönsamhet. Jag hoppas
att statsrådet Pagrotsky kan lova att denna förändring
skall ske, dvs. att Exportkreditnämnden skall ändra
inställning i frågan.
Det måste bli så att Exportkreditnämnden har det
överordnade syftet att bidra till en hållbar ekologisk
och social utveckling. Till det syftet kan andra del-
syften läggas. Dessa delsyften måste dock alltid vara
förenliga med det övergripande målet. Särintressen
som utnyttjar Exportkreditnämnden bör offentliggö-
ras tillsammans med dokumentation över styrelsens
arbete.
Verksamheten får inte heller bara se till den
svenska situationen, utan den skall även se till vilka
konsekvenser exporten får. Självklart bör stora delar
av den storskaliga teknologi som nu dominerar ex-
porten avvecklas för att ge plats för miljöanpassad
teknik. Miljöanpassad teknologi betyder inte bara
små utsläpp utan innebär också diskussioner om tek-
nologiöverföring som även måste omfatta utveckling
av mänskliga resurser och lokal kapacitetsuppbygg-
nad, inklusive frågor som rör jämställdhet mellan
kvinnor och män.
En kontinuerlig utvärdering av konsekvenserna av
export och utlandsinvesteringar måste göras för att
bibehålla och främja inhemsk miljöanpassad teknolo-
gi som har försummats eller trängts ut, särskilt i ut-
vecklingsländerna, med särskild hänsyn till priorite-
rade behov och med beaktande av mäns och kvinnors
inbördes kompletterande roller. Exportkreditnämnden
måste också se över sitt bidrag till skuldproblemati-
ken.
Problemet är att det är bråttom. T.ex. måste det
absolut förhindras att Exportkreditnämnden stöder
bygget av Ilisudammen i Turkiet. Mycket tyder på att
Exportkreditnämnden har för avsikt att garantera de
svenska företag som vill vara med och bygga dam-
men. På grund av deras sekretess går det inte att sä-
kert få veta hur de tänker göra. Det blir en damm som
kommer att dränka 52 byar och 15 små städer, inklu-
sive den bäst bevarade staden från medeltiden.
Dammen kommer att tvinga 15 000 personer, hu-
vudsakligen kurder, att flytta och därmed öka spän-
ningarna i området. Dammen kommer också att göra
det möjligt för Turkiet att i flera månader stänga av
vattentillförseln till Irak, en möjlighet som många
experter menar kommer att avsevärt öka risken för en
större konflikt i området.
Projektet bryter mot fem av Världsbankens rikt-
linjer på 18 punkter. Dessutom är dammen i konflikt
med FN-konventionen om vattenfrågor som Turkiet
inte har accepterat.
Dammens reservoar kommer också att minska
Tigris självrenande förmåga, något som kan få stora
konsekvenser när det gäller sjukdomar eftersom flera
stora städer fortfarande släpper ut orenat vatten och
slänger sopor i floden. En uppdämning av Tigris
kommer att leda till ökade problem med malaria.
Situationen i sydöstra Turkiet är mycket orolig.
Det är i en krutdurk som Exportkreditnämnden
eventuellt går in.
Fru talman! Exportkreditnämndens mål måste ut-
värderas och klargöras. Man måste i ett inledande
steg offentligt deklarera att dess verksamhet har en
miljöpåverkan och att man genom att ställa krav på
de projekt som stöds kan bidra till en hållbar utveck-
ling. Man måste offentliggöra alla projekt där kon-
trakt är underskrivet om inte företagen uttryckligen
ber om motsatsen. De företag som ber att få hålla sina
ansökningar hemliga måste redovisas så att aktieägare
och allmänhet vet vilka som vill hålla sina avslutade
affärer hemliga.
Man måste undersöka hur administrationen och
registren skall förändras så att det blir lättare att ut-
värdera Exportkreditnämnden från miljösynpunkt.
Man måste också beräkna miljöbelastningen på olika
projekt och utvärdera och öppet redovisa vilka grup-
per som får nytta av det exporterade, om det är några
grupper som är negativa till det aktuella projektet.
Man måste påtala behovet av en utredning av lång-
siktiga sociala konsekvenser och miljökonsekvenser.
Vidare måste man lägga upp en plan för den interna
miljöutbildningen och öppet redovisa sin policy när
det gäller det internationella samarbetet inom EU och
OECD med miljöriktlinjer för exportkrediter och
exportgarantier.
Det skall inte vara så att Exportkreditnämnden på
frågan om hur man förhåller sig till Agenda 21 och
olika FN-konventioner svarar: "EKN har inga sär-
skilda riktlinjer från regering och riksdag beträffande
Agenda 21 eller FN-konventioner om miljö."
Flera internationella konventioner talar om att
länderna skall se över sina olika finansiella institutio-
ner och ge dem riktlinjer för att de skall kunna bidra
till en hållbar utveckling. Det är viktigt att Sverige tar
sin internationella roll på allvar och försöker bli en
föregångare. Nu betraktas Sverige som ett land utan
egen vision, med rädsla för att sticka ut hakan.
I regeringsförklaringen den 17 september 1996
underströk Göran Persson: "Sverige skall vara en
pådrivande internationell kraft - - - i strävan att
skapa en ekologiskt hållbar utveckling."
Fru talman! Det är dags, ja, det är hög tid!