Fru talman! Göran Hägglund säger att det går att
förena solidaritet med u-ländernas behov av att hitta
marknader för sin export med svenska jordbruksin-
tressen. Han påstår detta ett par gånger, men han
förklarar inte hur det skall gå till. Kristdemokraterna
vill tillsammans med Centern rikta kritik mot att
regeringen driver en extrem avregleringslinje när det
gäller handeln på jordbruksområdet.
Jag tolkar detta som att man måste tro skribenter-
na på deras ord, att de inte vill att vi skall ge u-
länderna det tillträde till vår marknad som vi vill.
Någon annan tolkning går inte att göra. Det är en
hållning som jag kan förstå och som jag också kan
respektera. Men jag kan inte respektera att man sam-
tidigt sida upp och sida ned orerar om hur starkt man
känner för u-ländernas behov av utveckling och be-
hov av marknader. Man måste bestämma sig: anting-
en är man för eller också är man emot att u-länderna
får ökad tillträde till våra marknader. Kristdemokra-
terna försöker med darr på stämman stå på båda posi-
tionerna. Jag inser att detta kan ge besvärliga avväg-
ningar. Det är en svår avvägning som innehåller svåra
konsekvenser för olika grupper - bönder i u-länderna
eller människor på landsbygden i Sverige.
Jag är övertygad om att svenska bönder kan hävda
sig väl på världsmarknaden om jordbrukshandeln
avregleras. Men Kristdemokraternas metod att säga ja
till allt som låter trevligt, ja till mer avsättning för
jordbruksprodukter från u-länderna på våra markna-
der men nej till ökad import. Den linjen är inte he-
derlig, den går inte ihop. Jag tycker att det är bra att
vi har en så bred enighet i denna fråga att det bara är
Centerpartiet och Kristdemokraterna som är emot och
att t.ex. Moderaterna inte har anslutit sig till denna
konstiga och osammanhängande politiska linje.