Herr talman! Under de senaste åren har det skett
stora förändringar inom vården och inom den offent-
liga sektorn. Från september 1994 till januari i år har
antalet offentliganställda minskat med 106 000.
Många av de arbetstillfällen som har försvunnit har
funnits just inom hälso- och sjukvård. Det sägs att
man har gjort nödvändiga besparingar.
De här besparingarna har medfört stora föränd-
ringar inom vårdsektorn. Det har varit stora perso-
nalminskningar, antalet vårdplatser har minskat och
det har skett en centralisering av vården. Vi har fått
vårdköer och utbränd personal.
Besparingarna har medfört återkommande organi-
sationsförändringar inom vården. Förändringarna har
inte hunnit sätta sig förrän det har kommit nya bespa-
ringar och nya förändringar, en situation som vårdper-
sonalen har upplevt som väldigt arbetsam.
I Miljöpartiet tycker vi att det har saknats en hel-
hetssyn på vårdsektorn. Besparingarna har i alltför
stor utsträckning fått styra utformningen av vården.
Vi tycker att det borde göras en hälsokon-
sekvensanalys innan man gör så här stora ekonomiska
förändringar. Det borde ha redovisats vad som verkli-
gen är besparingar och vad som är samhällsföränd-
ringar. Man borde ha börjat i en annan ända. Man
borde ha börjat diskutera hur vi vill att vården och
omvårdnaden skall se ut och väga in betydelsen av att
ha närhet till sjukhusvård.
I stället har man faktiskt gjort tvärtom. Man har
bara tittat på det här med pengar och utgått från hur
man skulle skära ned. Det har varit sorgligt att beskå-
da den ständiga jakten efter någonting man kan spara
på. Många bra verksamheter har försvunnit på det här
sättet under de senaste åren.
Det är förvånande att så många verkar vara över-
raskade av att vi har fått den situation vi har inom
vården i dag. Man har ju bäddat för den personalsi-
tuation vi har, för den korridorvård som vi fått och för
den ilska som svenska folket visar över dessa ned-
dragningar.
Under de senaste åren har kommuner och lands-
ting på grund av riksdagsbeslut tappat stora inkomster
genom bl.a. minskade statsbidrag och minskade skat-
teunderlag.
I Miljöpartiets alternativa statsbudget från hösten
1997 omfördelade vi mer pengar än regeringen till
landsting och kommuner - 3 miljarder för år 1998,
5,5 miljarder för år 1999 och 6,7 miljarder för år
2000. Vi har också framfört att det som orsakar vård
skall vara med och delfinansiera vården och vill att
den frågan utreds. Vi anser också att det är nödvän-
digt att se samhällsekonomiskt på besparingar och
förändringar, så att man inte bara flyttar kostnaderna
från en huvudmans plånbok till en annans - vilket
man faktiskt har gjort när man sagt upp folk och se-
dan staten via AMS har fått betala.
Nu har vi också fått ett pris på arbetslösheten. Vi
har fått veta att den kostar ca 153 miljarder om året.
Vi måste alltså inse att vi har råd med den personal
som behövs inom vård och omsorg. Vi har råd med
den vård och omsorg som svenska folket vill ha. Det
är en prioriteringsfråga.
Det är faktiskt arbetslösheten vi inte har råd med.
De nya pengar som regeringen nu ger till kommu-
ner och landsting underlättar för landstingen och
medför att färre behöver sägas upp. Men de extra 4
miljarderna blir inte så mycket pengar som det låter
när de hamnar i landstingen. I Gävleborg, mitt län, får
man t.ex. ett tillskott på 46 miljoner kronor. Men det
skall ses mot att man tidigare förlorat 600 miljoner i
minskat statsbidrag och minskade skatteintäkter.
Om alla de nya pengarna, 46 miljoner, går till per-
sonal, vilket de förmodligen inte gör, skulle det inne-
bära en personalförstärkning med 200 jobb i ett
landsting som har förlorat 2 500 jobb.
Riksdagen borde växla en del av arbetsmarknads-
medlen mot riktiga jobb i vården. Jag tror att det
skulle ge en önskvärd effekt när det gäller att förbättra
personalsituationen. Trots allt är arbetslösheten dyrare
för samhället än riktiga jobb. Det har AMS redovisat
och det ser man också om man tittar närmare på hur
många jobb man får för 153 miljarder. De 153 miljar-
der som arbetslösheten kostar skulle faktiskt räcka till
600 000-700 000 riktiga jobb. Då tycker jag att man
ser mycket tydligt att vi faktiskt har råd med vård men
inte med arbetslöshet.
Herr talman! När det gäller organisationen anser
vi att den s.k. köp-sälj-modellen, som stora delar av
landets sjukvård använt sig av, lett till ett uppstyckan-
de av ett väl fungerande, sammanhängande vårdsys-
tem. Miljöpartiet anser att en utredning bör tillsättas
för att se över hur hela vårdkedjan kan utvecklas till
det bättre. Vi tycker inte att köp-sälj är ett bra system.
En känslig fråga som vi tar upp i en av våra mo-
tioner är schemaläggning av läkarnas arbete. Här vill
vi ge regeringen i uppdrag att se över vad en schema-
läggning av läkarna skulle få för konsekvenser för
patientens säkerhet och för den vård som utförs.
Vi anser också att regeringen skall utreda möjlig-
heterna att upprätta ett register över den samlade
lediga operationskapaciteten i landet för att kanske
kunna minska operationsköerna, om det nu finns
någon extra kapacitet efter alla dessa neddragningar.
Herr talman! Tillsammans med kd har vi en reser-
vation som gäller högkostnadsskyddet. I Miljöpartiet
vill vi att man på sikt skall samordna alla avgifter för
läkarvård, tandvård, läkemedel och handikapphjälp-
medel i ett högkostnadsskydd. Vi har i vår motion
begärt en utredning av hur stora de samhällsekono-
miska kostnaderna skulle bli för ett sådant högkost-
nadsskydd.
När det gäller den psykiatriska vården har vi tagit
upp en sak som jag tycker är viktig. Vi anser att per-
soner som tvångsvårdas inom psykiatrin skall ha fri
vård och fria läkemedel. Det är inte rimligt att någon
som tvångsvårdats efteråt skall få en saftig räkning
som man skall betala, även om man kan få hjälp med
ett avbetalningssystem.
Herr talman! I detta betänkande är jag med på ett
flertal reservationer, bl.a. om psykologiskt test, gene-
tiskt test, kvinnors hälsa, lobotomi, m.fl. Givetvis står
jag bakom alla dessa reservationer.
Jag yrkar bifall till reservation 5 om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation.