Herr talman! Om Conny Öhman tror att jag bara
bedriver opinionsarbete här i riksdagen så tror han
definitivt fel. Jag ägnar en stor del av min eventuella
fritid åt att uppvakta landstingen i den här frågan. Så
det är nog ingen som slipper undan. Men problemet
för mig är att det inte är någon som är beredd att ta
det yttersta ansvaret. Det första är alltså att vi verkli-
gen driver på.
Sedan vill jag erinra om historien i det här sam-
manhanget. För ett tiotal år sedan uppvaktade vi i
förbundet Gertrud Sigurdsen, som då var socialmini-
ster. Hon tillsatte tre utredningar som skulle behand-
las av Socialstyrelsen. Jag utgår ifrån att Gertrud hade
klart för sig att om det behövde göras något skulle det
också göras. Så svarar Socialstyrelsen: Vi har inte tid.
Då tycker jag att riksdagen, som faktiskt ändå har
ett visst ansvar för Socialstyrelsens verksamhet, för en
gångs skull kunde tala om att det här är ett ansvar
som vi har. Inte minst har vi detta ansvar på grund av
den hemska historia som vi som lagstiftare faktiskt
har bidragit till. Det är viktigt att vi också är beredda
att ta ansvar för detta.
Jag tycker fortfarande att det är ett dåligt besked.
Jag hade hoppats på att få ett bättre besked innan jag
nu slutar mitt riksdagsarbete. Men jag är alltså besvi-
ken.