Herr talman! Den 16 april 1998 ligger det många
människor i sina hem och väntar på en operation eller
en behandling. Varje timme och varje dag har man
smärtor. Man har oro, och man känner hela tiden hur
hälsotillståndet blir sämre och sämre därför att man
inte kan få den vård och behandling man behöver när
man behöver den.
Herr talman! Jag tror inte att vi som är parlamen-
tariker skulle vara oberörda om vi skulle drabbas av
detta. Jag hoppas att vi inte är det, även om vi inte är
drabbade. Men jag tror att vi måste komma litet läng-
re ned på djupet för att förstå hur omöjligt, hur arbet-
samt och hur svårt det är att vänta. Jag har pratat med
många människor som man kanske kan tycka skulle
ha tålamod. Men man känner att det här är oerhört
påfrestande.
När man sedan får beskedet att det kan ta 9 måna-
der, 12 månader, 15 månader och man hamnar på
andra sidan årsskiftet 1999 är det oerhört påfrestande.
Jag har ofta använt bilden att man lämnar in sin bil på
en bilverkstad här i Stockholm, och verkstadschefen
säger: Ni får hämta bilen den 15 december. Då skulle
man tro att man hört fel och man skulle säga: Förlåt,
jag måste ha hört fel. Faktum är att vi kan gå till en
annan bilverkstad och få vår bil lagad, men den stack-
ars människan som behöver repareras får faktiskt
finna sig i att vänta.
Även om jag vet, som Kerstin Warnerbring sade,
att mycket av sjukvården i dag fungerar bra känner
jag mig som beslutsfattare inte nöjd med de här långa
vårdköerna. Jag tror att det här måste bli en mycket
viktig fråga för oss alla att ta tag i. Nu har vi hört att
även om det finns politiska ambitioner att ta tag i den
kan inte landstingen infria våra beslut förrän om lång
tid framöver. Därför, herr talman, vill jag börja med
att yrka bifall till reservation nr 7, där vi är många
från socialutskottet som vill ha en vårdgaranti och det
vill vi ha snarast möjligt.
Jag tror att det också är viktigt att säga att det inte
bara är resursbrist. Det finns flaskhalsar och organisa-
toriska frågor som gör att det inte fungerar. Låt oss
vitt och brett se att vi måste ta tag i problemen, inte
för vår skull, inte för landstingens skull, utan för den
enskilda människans skull.
Det är också grunden för den kristdemokratiska
sjukvårdspolitiken, att se människan i centrum. Det är
så lätt för oss att hamna i organisatoriskt prat, vem
som är huvudman för viss verksamhet, om det är
landsting, kommun, privata eller kooperativa. Huvud-
frågan för den enskilde är att man får den vård man
behöver och när man behöver den.
Jag tror att det också är viktigt att vi säger att vi
behöver alternativ i vården. Vi behöver privata alter-
nativ för att öka kvaliteten på all vård. Det vill jag
också säga är en viktig fråga för framtiden.
Herr talman! Jag säger i likhet med Stig Sand-
ström att det här är ett jättebetänkande med många
viktiga frågor, och man kan inte gå in i varje fråga.
Men jag vill också uppehålla mig någon minut vid de
psykiskt sjuka, de människor som jag tycker har blivit
mer och mer bortglömda i Sverige.
Många psykiskt sjuka har det mycket svårt i dag.
Förutom att de plågas svårt av sin sjukdom känner de
sig många gånger inte accepterade av omgivningen.
Fysiska åkommor är mycket lättare att tala om och få
acceptans för. Det är exempelvis lättare att förstå att
någon plågas av gallsten än att man drabbas av en
depression.
Under senare år har stora organisatoriska föränd-
ringar skett inom psykiatrin. Tusentals vårdplatser har
lagts ned utan att man samtidigt byggt upp tillräckliga
nya vårdformer. Detta har inneburit att många svårt
psykiskt sjuka har fått fara illa. Självmordsfrekvensen
i denna grupp är hög, en situation som är oacceptabel.
Herr talman! Vi kristdemokrater är tveksamma till
om det antal vårdplatser som finns för närvarande
räcker för framtiden. Eftersom vi människor är olika
har vi också rent generellt olika behov av vårdinsat-
ser.
För många psykiskt sjuka är det olämpligt att vår-
das i öppna vårdformer. Därför bör man noga övervä-
ga hur stort behovet av slutna vårdplatser de facto är.
Det skall givetvis inte bestridas att de organisatoriska
förändringar som gjorts har varit positiva för många.
Men de har, som sagt, inte löst alla problem.
Vi kristdemokrater vill generellt sett varna för
modenycker i sjukvården. Det är viktigt att sakligt och
öppet analysera förändringar och vad de får för kon-
sekvenser för den enskilde. Vi måste dock inse att det
måste finnas olika alternativ. Vi får inte hamna i det
ena eller det andra diket. Vi måste se till att det finns
olika vårdformer så att människor får en väl anpassad
vård.
Herr talman! De medicinsk-etiska frågorna har
varit i fokus särskilt de senaste veckorna. Vi har hört i
debatten hur man har öppnat för att ta tag i olika frå-
gor.
Jag vill poängtera att det är få områden där
komplexiteten är så stor som inom de medicinsk-
etiska frågorna. Frågorna är känsliga och svåra.
Många gånger för de oss nära de stora livsfrågorna.
Men ett ämnes komplexitet får aldrig innebära att
allmänhet och beslutsfattare avstår från att delta i
debatten.
Vi kristdemokrater ger oss inte ut för att ha svar
på alla frågor. Men vi vill framföra våra synpunkter
på ett ödmjukt sätt och inbjuda fler till samtal. Det
viktigaste är att veta vilken grundideologi man står
för. För oss är den kristna människosynen om alla
människors lika, unika och okränkbara värde grund-
bulten. Utifrån det synsättet försöker vi forma våra
ställningstaganden.
Abortfrågan är också en svår fråga. Vi tror att allt
måste göras för att i opinionsbildning och rådgivning
framställa det som naturligt och självklart att en gra-
viditet skall fullföljas. Socialt och ekonomiskt skall
alla tänkbara insatser erbjudas för att undvika abort.
Vi måste föreslå en vidgad syn på vad som brukar
kallas abortförebyggande åtgärder och vilka åtgärder
som följaktligen behövs.
De abortförebyggande åtgärderna till trots kom-
mer det dock även i framtiden att finnas abortsökan-
de. Denna etiska konflikt kan inte lagstiftas bort.
Samtidigt måste vi framhålla lagens normativa effekt
på tänkande och praxis. Samhällets regelverk bör
därför formuleras så att information, stöd och råd till
den abortsökande lyfts fram som helt centrala be-
grepp.
Den syn som förespråkas för aborter innebär alltså
att aborten inte kriminaliseras men att samhället skall
lämna värdeneutraliteten när det gäller det spirande
livet och i stället söka skapa en medvetenhet om fost-
rets värde och verka graviditetsstödjande. Jag vill
redan nu yrka bifall till reservation 21.
Herr talman! Frågan om de stackars människor
som utsatts för lobotomi har också speglats de senaste
veckorna. Jag känner mig nästan generad över denna
fråga. Jag känner ett stort engagemang i frågan. Men
jag vet också att Dan Ericsson, min partikamrat som
har arbetat mycket med frågorna, kommer att ytterli-
gare belysa frågan. Jag vill yrka bifall till reservation
33. Med detta tackar jag för ordet.