Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Hälso- och sjukvårdsfrågor

KERSTIN WARNERBRING (c), 1998-04-16 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! En god och säker vård och omsorg är

grundbulten i ett välfärdssamhälle. Det är allas vårt

ansvar att solidariskt finansiera den grundläggande

trygghet som det innebär att vården är tillgänglig för

alla på lika villkor. Försäkringslösningar är användba-

ra i många sammanhang, t.ex. för att trygga sin in-

komst eller sin pension. Men den rättvisa som ligger i

att alla garanteras en god vård av hög kvalitet måste

finansieras med skattemedel.

Under kort tid har stora förändringar skett inom

hälso- och sjukvården. Under 90-talet har flera stora

reformer genomförts samtidigt som resurserna har

varit knappa. Flera medicinska och organisatoriska

förbättringar har skett, men samtidigt har de många

omstruktureringarna och de återkommande sparbe-

tingen skapat en betydande press på personalen, vilket

i längden inte är hållbart då det går ut över kvaliteten i

vården och omsorgen. Nu behövs det mer resurser.

Den förbättrade statliga ekonomi, som vi själva i

Centerpartiet har varit med om att skapa, innebär att

det är möjligt att försäkra vården och omsorgen fler

händer, som så väl behövs. Därför föreslog vi för flera

veckor sedan att landsting och kommuner skall få

ytterligare 4 miljarder i statsbidrag. Det är med stor

glädje vi ser att regeringen i vårpropositionen biträtt

det förslaget. Vården och omsorgen måste tillförsäk-

ras tillräckligt med personal för att kunna upprätthålla

kvaliteten och tryggheten. Det får samtidigt inte inne-

bära att de förändringsprocesser som leder till effek-

tiviseringar och kvalitetsförbättringar stannar av.

Det är också nödvändigt att förbereda för att täcka

det stora gap mellan behov och resurser som enligt

HSU 2000 kommer att uppstå efter sekelskiftet. Sam-

tidigt som personalbehovet då blir ännu mycket större

kommer en stor del av dagens personal att gå i pen-

sion. Dels kommer det utökade ekonomiska utrymme,

som saneringen av statsbudgeten banat väg för, att

behövas för att stärka vårdpersonalens kompetens och

utvecklingsmöjligheter. Dels krävs en mängd aktiva

insatser för att stimulera unga att välja vårdyrket.

Hög prioritet måste också ges åt att arbeta bort de

växande köerna. När nu ramarna för sjukvården vid-

gas måste nuvarande vårdgaranti utvecklas till att

gälla generellt med en tydlig tidsram. Inom tre måna-

der skall man ha fått anvisad operation.

Hälso- och sjukvården skall utgå från patientens

behov och önskemål. Patientens ställning i vården

måste stärkas. Det är i och för sig ett arbete som på-

gått under senare tid men som måste fortsätta därför

att vi absolut inte nått de mål som bl.a. riksdagen satt

upp för att att vi verkligen skall kunna säga att vi

sätter patienten i centrum. På många håll måste bemö-

tandet förbättras, och informationen om patientens

rättigheter måste också förbättras. De s.k. rättig-

hetskataloger som en del landsting har utarbetat måste

få efterföljare i alla landsting.

Sjukvården måste präglas av valfrihet. Möjlighe-

terna att välja vårdgivare måste därför öka. Riksdagen

har vid flera tillfällen framhållit vikten av att andelen

privata vårdgivare ökar. Det har man i verkligheten

inte levt upp till. Antalet privata vårdgivare snarare

minskar än ökar. Det finns all anledning att oroa sig

över den dåliga återväxten.

Ett varierat vårdutbud i olika driftformer är av

värde för både patienter och personal. Det bidrar till

tillgänglighet, till att utveckla kvaliteten och till större

kostnadseffektivitet. Därför måste landstingen i

mycket högre grad än hittills utnyttja möjligheten att

skriva vårdavtal med privata vårdgivare. Det viktiga

är inte vem som utför vården utan att den enskilde får

bästa tänkbara vård. Min förhoppning är att en hel del

av de förslag som vi i Samverkansdelegationen lade

fram i vårt slutbetänkande strax före jul så snart det

bara är möjligt skall kunna genomföras till gagn för

fler privata vårdgivare.

Det finns alla skäl i världen att betona värdet av

den närvård - läkare, barnavårdscentral, distriktsskö-

terskor, sjukgymnaster, mödravård m.fl. - som be-

drivs i privat regi. Ofta håller de en hög kvalitet och

upplevs som en viktig trygghet bland patienterna. Det

är också viktigt att vården organiseras utifrån behov

och geografiska förutsättningar i olika delar av landet.

Patienten måste enligt vår åsikt också ha rätt att

välja mellan olika behandlingsalternativ, i fråga om

både vårdinrättning och behandlingsmetoder. Patien-

tinformationen måste även för den skull förbättras så

att patienterna på goda grunder kan göra friare val.

Detta måste också gälla patienternas rättigheter att

välja alternativa behandlingsmetoder, t.ex. hos napra-

pater och akupunktörer.

Närheten till vården är av mycket stor betydelse

för att människorna skall känna trygghet. Primärvår-

den bör fungera som navet i hälso- och sjukvården

och ge den grundsjukvård som patienten behöver. I

Centerpartiet vill vi trycka på hur viktigt det är att

hemsjukvården utvecklas och blir ett reellt alternativ

till sjukhusvård då det gäller vård av tillfällig karak-

tär, långvarig vård och vård i livets slutskede.

Herr talman! Här finns en reservation om försöks-

verksamheten med rena sprutor i Malmö och Lund.

Centerpartiet står bakom den reservationen. Vi i Sve-

rige har en mycket restriktiv narkotikapolitik som

samtliga partier i denna kammare ställer sig bakom

och som också samtliga partier på ett föredömligt sätt

i kväll manifesterat.

Det är något av dubbelmoral att tillåta utdelningen

av fria sprutor. Det är inte med någon våldsam entusi-

asm som vi i Centerpartiet stått bakom försöket under

de här åren. Det har också känts viktigt att få veta om

man genom denna verksamhet skulle kunna påverka

missbruksutvecklingen i positiv riktning eller om det

kan förhindra spridningen av hiv och aids. Men jag

måste säga, herr talman, att det får vara måtta på hur

länge man skall vänta på svar på sina frågor. Det har

nu gått tio år av försöksverksamhet. Det har fortfa-

rande inte varit möjligt att bevisa någotdera av dessa.

Därför anser vi att det är dags att bestämma sig. An-

tingen måste verksamheten bli permanent, en försöks-

verksamhet kan inte pågå i all evighet, eller också

måste den upphöra. I det valet anser vi det självklart

att den restriktiva narkotikapolitiken är vinnaren.

Därför måste försöksverksamheten upphöra. Därför

står vi bakom reservationen.

Herr talman! Självfallet står jag bakom alla de re-

servationer där vi finns med, men jag nöjer mig med

att yrka bifall till reservation 2.

Debatten

Hämtad sida: 39

39 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

KERSTIN WARNERBRING (c): Hälso- och sjukvårdsfrågor (1998-04-16) — PRESS0