Herr talman! En god och säker vård och omsorg är
grundbulten i ett välfärdssamhälle. Det är allas vårt
ansvar att solidariskt finansiera den grundläggande
trygghet som det innebär att vården är tillgänglig för
alla på lika villkor. Försäkringslösningar är användba-
ra i många sammanhang, t.ex. för att trygga sin in-
komst eller sin pension. Men den rättvisa som ligger i
att alla garanteras en god vård av hög kvalitet måste
finansieras med skattemedel.
Under kort tid har stora förändringar skett inom
hälso- och sjukvården. Under 90-talet har flera stora
reformer genomförts samtidigt som resurserna har
varit knappa. Flera medicinska och organisatoriska
förbättringar har skett, men samtidigt har de många
omstruktureringarna och de återkommande sparbe-
tingen skapat en betydande press på personalen, vilket
i längden inte är hållbart då det går ut över kvaliteten i
vården och omsorgen. Nu behövs det mer resurser.
Den förbättrade statliga ekonomi, som vi själva i
Centerpartiet har varit med om att skapa, innebär att
det är möjligt att försäkra vården och omsorgen fler
händer, som så väl behövs. Därför föreslog vi för flera
veckor sedan att landsting och kommuner skall få
ytterligare 4 miljarder i statsbidrag. Det är med stor
glädje vi ser att regeringen i vårpropositionen biträtt
det förslaget. Vården och omsorgen måste tillförsäk-
ras tillräckligt med personal för att kunna upprätthålla
kvaliteten och tryggheten. Det får samtidigt inte inne-
bära att de förändringsprocesser som leder till effek-
tiviseringar och kvalitetsförbättringar stannar av.
Det är också nödvändigt att förbereda för att täcka
det stora gap mellan behov och resurser som enligt
HSU 2000 kommer att uppstå efter sekelskiftet. Sam-
tidigt som personalbehovet då blir ännu mycket större
kommer en stor del av dagens personal att gå i pen-
sion. Dels kommer det utökade ekonomiska utrymme,
som saneringen av statsbudgeten banat väg för, att
behövas för att stärka vårdpersonalens kompetens och
utvecklingsmöjligheter. Dels krävs en mängd aktiva
insatser för att stimulera unga att välja vårdyrket.
Hög prioritet måste också ges åt att arbeta bort de
växande köerna. När nu ramarna för sjukvården vid-
gas måste nuvarande vårdgaranti utvecklas till att
gälla generellt med en tydlig tidsram. Inom tre måna-
der skall man ha fått anvisad operation.
Hälso- och sjukvården skall utgå från patientens
behov och önskemål. Patientens ställning i vården
måste stärkas. Det är i och för sig ett arbete som på-
gått under senare tid men som måste fortsätta därför
att vi absolut inte nått de mål som bl.a. riksdagen satt
upp för att att vi verkligen skall kunna säga att vi
sätter patienten i centrum. På många håll måste bemö-
tandet förbättras, och informationen om patientens
rättigheter måste också förbättras. De s.k. rättig-
hetskataloger som en del landsting har utarbetat måste
få efterföljare i alla landsting.
Sjukvården måste präglas av valfrihet. Möjlighe-
terna att välja vårdgivare måste därför öka. Riksdagen
har vid flera tillfällen framhållit vikten av att andelen
privata vårdgivare ökar. Det har man i verkligheten
inte levt upp till. Antalet privata vårdgivare snarare
minskar än ökar. Det finns all anledning att oroa sig
över den dåliga återväxten.
Ett varierat vårdutbud i olika driftformer är av
värde för både patienter och personal. Det bidrar till
tillgänglighet, till att utveckla kvaliteten och till större
kostnadseffektivitet. Därför måste landstingen i
mycket högre grad än hittills utnyttja möjligheten att
skriva vårdavtal med privata vårdgivare. Det viktiga
är inte vem som utför vården utan att den enskilde får
bästa tänkbara vård. Min förhoppning är att en hel del
av de förslag som vi i Samverkansdelegationen lade
fram i vårt slutbetänkande strax före jul så snart det
bara är möjligt skall kunna genomföras till gagn för
fler privata vårdgivare.
Det finns alla skäl i världen att betona värdet av
den närvård - läkare, barnavårdscentral, distriktsskö-
terskor, sjukgymnaster, mödravård m.fl. - som be-
drivs i privat regi. Ofta håller de en hög kvalitet och
upplevs som en viktig trygghet bland patienterna. Det
är också viktigt att vården organiseras utifrån behov
och geografiska förutsättningar i olika delar av landet.
Patienten måste enligt vår åsikt också ha rätt att
välja mellan olika behandlingsalternativ, i fråga om
både vårdinrättning och behandlingsmetoder. Patien-
tinformationen måste även för den skull förbättras så
att patienterna på goda grunder kan göra friare val.
Detta måste också gälla patienternas rättigheter att
välja alternativa behandlingsmetoder, t.ex. hos napra-
pater och akupunktörer.
Närheten till vården är av mycket stor betydelse
för att människorna skall känna trygghet. Primärvår-
den bör fungera som navet i hälso- och sjukvården
och ge den grundsjukvård som patienten behöver. I
Centerpartiet vill vi trycka på hur viktigt det är att
hemsjukvården utvecklas och blir ett reellt alternativ
till sjukhusvård då det gäller vård av tillfällig karak-
tär, långvarig vård och vård i livets slutskede.
Herr talman! Här finns en reservation om försöks-
verksamheten med rena sprutor i Malmö och Lund.
Centerpartiet står bakom den reservationen. Vi i Sve-
rige har en mycket restriktiv narkotikapolitik som
samtliga partier i denna kammare ställer sig bakom
och som också samtliga partier på ett föredömligt sätt
i kväll manifesterat.
Det är något av dubbelmoral att tillåta utdelningen
av fria sprutor. Det är inte med någon våldsam entusi-
asm som vi i Centerpartiet stått bakom försöket under
de här åren. Det har också känts viktigt att få veta om
man genom denna verksamhet skulle kunna påverka
missbruksutvecklingen i positiv riktning eller om det
kan förhindra spridningen av hiv och aids. Men jag
måste säga, herr talman, att det får vara måtta på hur
länge man skall vänta på svar på sina frågor. Det har
nu gått tio år av försöksverksamhet. Det har fortfa-
rande inte varit möjligt att bevisa någotdera av dessa.
Därför anser vi att det är dags att bestämma sig. An-
tingen måste verksamheten bli permanent, en försöks-
verksamhet kan inte pågå i all evighet, eller också
måste den upphöra. I det valet anser vi det självklart
att den restriktiva narkotikapolitiken är vinnaren.
Därför måste försöksverksamheten upphöra. Därför
står vi bakom reservationen.
Herr talman! Självfallet står jag bakom alla de re-
servationer där vi finns med, men jag nöjer mig med
att yrka bifall till reservation 2.