Herr talman! Frågan om de lobotomier som ge-
nomfördes under 40- och 50-talen och en bit in på 60-
talet har fått ny aktualitet den senaste månaden. I en
artikelserie i Dagens Nyheter har nya rön redovisats
om bakgrunden till lobotomierna. Där har också re-
dovisats fakta som står i direkt strid mot vad ut-
skottsmajoriteten hävdar i det betänkande som nu
diskuteras. Det står i strid mot vad utskottsmajoriteten
hävdar; att de lobotomier som genomfördes under
dessa år var i enlighet med vetenskap och beprövad
erfarenhet. I dagens betänkande upprepar man inte
just detta påstående. Men man hänvisar till förra årets
betänkande, då den här frågan var uppe. Där motive-
rade man avslag på det sättet.
Hur var det då? Jo, de första patienterna operera-
des med utgångspunkt från en enstaka observation hos
två apor. Det har senare erkänts att resultaten från de
första operationerna på människor var motstridiga.
Men utan kunskap om lobotomins långtidseffekter
satte läkare i gång att operera. Uppföljningen av pati-
enterna var dålig. De få rapporter som trots allt gjor-
des led av fel och brister. De svåra biverkningarna
med lobotomin blev kända tidigt. Men operationerna
fortsatte - dessvärre också i Sverige.
Jag vill ta fram ett citat ur den här artikelserien i
Dagens Nyheter: "Lobotomierna och steriliseringarna
i Sverige är och förblir psykiatrins stora spöken. Pro-
blemet med spöken är bara att de går igen och igen, så
länge ingenting görs." Det är därför, herr talman, som
jag och flera andra vill göra något åt det här. Vi måste
få en förändring.
Jag har en första fråga till utskottsmajoriteten. Kan
man mot bakgrund av ny information verkligen säga
att lobotomierna på 40-, 50- och 60-talen byggde på
vetenskap och beprövad erfarenhet? Med utskottsma-
joriteten menar jag inte bara Conny Öhman, utan
också de partier som fortfarande står bakom majorite-
ten.
Jag har noterat under debatten att majoriteten har
krympt. Förhoppningsvis skall den krympa så pass att
den blir en minoritet och att det blir ett bifall till för-
slagen om ersättning till lobotomerade. Det finns
fortfarande nästan en vecka att fundera på det. Det
kanske är fler partier som fram till voteringen på
onsdag kan fundera på om det inte finns anledning att
sakligt pröva den här frågan igen - och inte bara uti-
från massmedial uppmärksamhet utan faktiskt på
saklig grund.
Socialminister Margot Wallström har givit besked
om att de som utsattes för tvångssterilisering kan få
skadestånd i och med att hela steriliseringslagen kan
ses som ett övergrepp. Wallströms besked var väl-
kommet. Det är ett helt annat förhållningssätt än i
fråga om det besked hon har givit på frågor om er-
sättning till lobotomerade. Vari ligger den principiella
skillnaden när också lobotomioperationerna nu i ef-
terhand måste ses som ett övergrepp? Det är min
andra fråga. Vari ligger den principiella skillnaden?
I Sverige utfördes många lobotomier under 40-
och 50-talen. Lobotomin innebar ofta att patientens
personlighet blev helt förändrad. I Norge var det på
motsvarande sätt. Men där beslutade man sommaren
1996 att de som efter andra världskriget blev utsatta
för de här ingreppen och som fortfarande är i livet
skall få en engångsersättning på 100 000 norska kro-
nor. Över 400 personer har nu fått denna ersättning.
Vad gäller de lobotomerade är det svårt att säga
hur många det rör sig om i Sverige. Redaktionen för
TV-programmet Norra Magasinet har gjort en egen
undersökning av hur många som omfattades av en
lobotomioperation. Man kom fram till siffran minst
4 500. Min undran är då varför socialutskottets ma-
joritet inte har tagit reda på fakta i det här avseendet.
Det är också ett av kraven i min motion; att kartlägga
omfattningen av den här verksamheten. Varför vill ni
inte göra det? När man hörde en representant från
Socialstyrelsen säga att ingen har frågat, blev man ju
än mer undrande.
Vi vet att det rör sig om många fall. Norra Maga-
sinet har räknat fram 4 500. Vi kan gå in i inspek-
tionsprotokoll från olika sjukhus och räkna efter år för
år. Men vi har ingen sammanlagd siffra. Det är det
som är angeläget att få. Vi måste ha fakta på bordet.
För att staten nu också i någon mån skall gottgöra
dem som utsattes för lobotomin, och på så sätt erkän-
na att det här inte var en riktig behandling i ett sam-
hälle som slår vakt om människovärdet, bör den
svenska regeringen i likhet med den norska besluta
om att ge ersättning till de lobotomerade från 40- och
50-talen som fortfarande är i livet. Varför inte använ-
da samma summa som i Norge, alltså 100 000 kr?
Jag hoppas att riksdagen mot bakgrund av den nya
information som framkommit och socialministerns
besked angående de tvångssteriliserade kan ge ett
tydligt och nytt besked avseende de lobotomerade, ett
besked som i någon mån kan ses som en form av
upprättelse. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till
reservation 33.