Herr talman! Egentligen hade jag inte tänkt gå upp
i den här debatten men jag känner mig nästan föranlå-
ten att göra det på grund av den ganska okänsliga
debatt som jag tycker förs om lobotomipatienterna.
Min farmor höll på att utsättas för detta. Det
handlar inte om ångest, utan det handlar om att hon
hade svåra smärtor. Hon hade nämligen en tbc som
man inte hittade. Läkarna ville få det till att min far-
mor hade tvångstankar. Man tog in henne på under-
sökning för att sedan göra en lobotomi. Min far och
min farfar tilfrågades men fick egentligen inte klart
för sig vad man avsåg att göra. Lobotomin hann man
dock inte göra, för farmor dog av den tbc som läkarna
inte hittade.
Männen i de vita rockarna, på den tiden gudar,
hade hittat ett sätt att behandla det mesta på. Det var
fråga om en modemetod som användes för många
saker. Jag tycker att vi skall ha klart för oss att det
finns en del metoder där det går mode i sättet att han-
tera patienter. Det är oerhört upprörande att riksdagen
i dag faktiskt inte försöker sopa rent i den här frågan
och se till att det görs en rejäl undersökning där man
tittar närmare på vad som skedde. Man måste våga ge
sig på det heliga läkarskrået och säga att läkarna fak-
tiskt kan göra fel. I det här fallet fanns det ingen be-
prövad erfarenhet. Man experimenterade vilt med
människor.
Jag måste säga att jag är förvånad över att det bara
är två partier i riksdagen - ja, tydligen tre nu - som
vågar ifrågasätta metoder som läkare använt sig av. I
det här fallet var det inte så. Min farmor hade, som
sagt, inga tvångstankar. Läkarna hittade inte orsaken
till smärtorna och därför försökte man klassificera
farmors smärtor som tvångstankar. Men hon hade
alltså en tbc som då inte kunde upptäckas.
Det finns säkert många fler fall där man gjorde lo-
botomi men inte för att det var fråga om suicida pati-
enter utan därför att läkarna inte ville erkänna sitt
tillkortakommande. Jag skulle verkligen önska att en
bred majoritet i denna kammare var för en översyn av
denna mörka period inom läkarvetenskapen. Den
perioden behöver belysas.
Det finns flera metoder som använts även i nutid
som vi säkert om ett antal år kommer att diskutera
lika mycket, t.ex. elchocker som använts mycket och
till en del fortfarande används i psykiatrin. Det finns
metoder som jag är övertygad om framöver kommer
att medföra samma slags diskussion, som det gått
mode i men där det inte finns någon beprövad erfa-
renhet och där man heller inte har utvärderat vad som
skedde. Det är dags att göra en rejäl utvärdering, en
djuplodande undersökning av lobotomiverksamheten.
Jag tycker att det är fegt av riksdagens partier att inte
våga ställa upp för en sådan utvärdering. Jag tycker
att det är att falla undan på ett sätt som är fullkomligt
oacceptabelt.
Jag yrkar bifall till reservation 33.
Jag vill också kort säga något om xenotransplan-
tationer. Det är en läkarvetenskap som det också i
värsta fall kan gå mode i och där vi kan se att det kan
hända saker och ting som vi om ett antal år eller de-
cennier står här i kammaren och diskuterar. Det sak-
nas organ i dag för transplantationer. Det finns många
läkare som gärna vill transplantera. Det finns ibland
vissa behov av transplantation. Nu börjar man titta på
djuren och ser om man med genteknik kan få djurens
organ mer lika människors. Man tror att man vet. Men
kunskapen på det här området är mycket liten. Man
vet inte hur artendogena retrovirus hos vissa djur kan
reagera hos människan. Man ger sig in på någonting
där kunskapen är fruktansvärt liten. Men det finns stor
vilja hos många läkare att ge sig in i detta okända fält.
Även här borde vi se till att vi använder oss av nå-
gon sorts försiktighetsprincip. Det som vi lärt oss när
vi diskuterat lobotomi, att det kan gå snett, borde
användas i dag när vi börjar diskutera xenotransplan-
tationer. Det gäller att se till att inte upprepa dumhe-
ter, att inte gå för snabbt fram, att se till att det inte
går mode i medicinen, att se till att det som görs på
människor görs utifrån en beprövad erfarenhet och att
man vet vad man gör.
Jag yrkar bifall till reservation 24.
Jag skulle verkligen vilja vädja till många partier
som jag tycker brukar våga stå litet rakryggat att
stödja en undersökning om vad som skedde med
lobotomiverksamheten under den här mörka tiden i
läkarvetenskapens historia. Det var inte speciellt all-
varliga fall alla gånger då man gjorde lobotomi. Det
gick mode i metoden.