Herr talman! Det var ju upplysande. Jag kan re-
spektera att Kerstin Warnerbring säger att hon vill ha
skattefinansiering därför att hon vill ha kvar lands-
tingen. Däremot finns det ingen rim och reson i att
hon vill ha landstingen kvar för att alla människor
skall få en god vård. Det är just det som landstingen
inte förmår att ge, det kan vi se varje dag. Det måste
vara en annan klockarkärlek till landstingen som gör
att Kerstin Warnerbring vill behålla dem.
Det finns inga rationella skäl och inte någonting
som säger att landstingen skulle vara bättre lämpade
att ge vård. Vad man än jämför med finns det inte
heller någonting som teoretiskt säger att ett planeko-
nomiskt system med utförarmonopol skulle ge bättre
vård.
Jag får acceptera att det finns en känslomässig
bindning till landstingen. Men jag tycker ändå att
Kerstin Warnerbring har tagit ett stort steg när hon
har kommit fram till att det finns skäl att skilja mellan
finansieringsansvar och produktionsansvar. Då skall
man kanske också göra en åtskillnad så att inte patien-
tens företrädare också är finansiär eller producent.
Det är i alla fall ett stort steg. Snart kommer nog
Kerstin Warnerbring att inse att det inte går att göra
denna åtskillnad utan att man gör sig av med lands-
tingen.