Herr talman! Jag har självfallet sympati för att Bo
Nilsson driver de epilepsisjukas krav. Men försök
med tanke på hur många sjukdomar som finns, Bo
Nilsson, att fundera på var vi skulle hamna här i riks-
dagen om vi skulle rangordna de olika sjukdomarna
från ett och upp till någonstans kring tusen. Det finns
faktiskt ställen i världen där man har försökt att göra
en sådan lista. Oregon är ett sådant exempel. Där
tvistar man om denna lista stundligen. Som jag ser det
går det inte att bedriva sjukvårdspolitik på det sättet,
Bo Nilsson - tyvärr, för det kanske vore bra. Då
skulle det vara enkelt att styra sjukvård, men det är
förhåller sig ju inte på det sättet att detta är möjligt.
Varje grupp - varje patientförening, pensionärs-
grupp eller annan grupp - måste självfallet vara aktiv
och slåss för sin grupps intressen. De som det i första
hand handlar om att påverka är självfallet de som är
ansvariga i respektive landsting. Det är landstingen
som utför vården och som är satta att på det regionala
planet ha det demokratiska inflytandet över vården.
Här i riksdagen ger vi det övergripande regelverket
för hur vården skall bedrivas. Men det är de enskilda
landstingen som Epilepsiföreningen och andra måste
uppvakta för att med varje ansvarigt sjukvårdslands-
tingsråd ta en diskussion om hur förhållandena ser ut i
Norrbotten, Skåne, Östergötland och de andra länen.