Herr talman! Även jag kan bara beröra ett fåtal av
de frågor som behandlas i detta omfattande betänkan-
de. Jag skulle vilja börja med att nämna en sak som
ingen hittills har tagit upp, nämligen regeringsskrivel-
sen.
Det är positivt att parterna är ense om att inrikt-
ningen framöver skall vara tvååriga överenskommel-
ser som träffas våren innan de skall träda i kraft. I dag
behandlar riksdagen en skrivelse som i realiteten
började tillämpas för drygt tre månader sedan, vilket
självfallet är otillfredsställande.
I överenskommelsen redovisas att man är överens
om en mängd saker som kommande överenskommel-
ser bör innehålla. Det handlar dels om uppföljning
och utvärdering av de tidigare överenskommelserna,
dels hur ett åtagande av en generell behandlingsga-
ranti kan utformas och finansieras. Vidare konstaterar
parterna att man är beredd att ta upp frågan om spe-
cialstvård för patienter med svåra och mycket ovanli-
ga sjukdomstillstånd. Det finns anledning att välkom-
na dessa gemensamma ambitioner inför en kommande
överenskommelse.
Herr talman! Huvudfrågan för svensk sjukvård är
självfallet frågan om hur vården skall finansieras och
organiseras. Alla partier har fogat var sin reservation i
detta ämne till dagens betänkande. Varje parti propa-
gerar naturligen för sina hjärtefrågor i sina reservatio-
ner. Efter att ha läst reservationerna måste jag konsta-
tera att flertalet partier ställer upp bakom den svenska
modellen med en skattefinansierad sjukvård under
demokratisk kontroll. Återigen är det Moderaterna
som avviker, som återigen pläderar för en försäkrings-
lösning. Men eftersom vi helt nyligen debatterade
frågan om vårdens organisation i riksdagen tänkte jag
i dag ta upp resursfrågan.
Moderaterna skriver i sin reservation: "En kritisk
prövning och prioritering av landstingens resurser har
enligt utskottet mer att ge än nya skattemedel som
tillförs för att undvika prioriteringar och skärpta krav
på att skattebetalarna skall få valuta för sina pengar."
Först är det frågan om att undvika prioriteringar.
Jag har inte träffat någon landstingspolitiker som har
haft ansvaret de senaste åren som inte känner att han
har sysslat med prioriteringar. Är det något som de
svenska sjukvårdspolitikerna i landstingen har sysslat
med de senaste åren så är det väl prioriteringar.
Självfallet skall resurserna till vården användas ef-
fektivt. Bästa möjliga behandlingsmetoder skall an-
vändas och vårdstrukturen anpassas till den medicins-
ka utvecklingen. Det omvandlingstrycket finns i dag i
varje svenskt landsting. Trots detta kvarstår att alla
partierna, förutom Moderaterna, anser att nu när sta-
tens finanser återigen är i balans är det mera resurser
till bl.a. vården som skall prioriteras. Bakom detta
ligger en bedömning av hur behoven ser ut i svensk
sjukvård i dag. Det här blev tydligt i tisdags när man
kunde ta del av de olika partiernas kommentarer till
vårpropositionen. Såvitt jag förstår accepterar alla
utom Moderaterna regeringens förslag om ytterligare
4 miljarder utöver redan beslutade höjningar i statsbi-
drag till kommuner och landsting under innevarande
år.
Det vore klargörande för all vårdpersonal, för den
sjukvårdspolitiska debatten och för patienter om Leif
Carlson i dag kunde ge besked: Kommer Moderaterna
att medverka till denna extra slant till vården som
föreslås i vårpropositionen, eller kommer ni att vid-
makthålla den inställning ni har intagit tidigare, näm-
ligen stora nedskärningar av statsbidragen till sjuk-
vårdshuvudmännen?
Man kan också fundera över den klyfta som up-
penbarligen finns mellan moderata rikspolitikers syn
på vården och den syn som kommer till uttryck i utta-
landen från ett antal moderata vårdpolitiker aktiva i
landsting och kommuner. Jag kan bara konstatera att i
den landstingskommunala verkligheten är uppenbarli-
gen inte alla moderater renläriga. Där finns ganska
många moderater som är bekymrade över resursut-
vecklingen till vården.
Svenskar vill inte ha ett systemskifte i vården. Ett
antal moderater verksamma i verkligheten har också
den uppfattningen. Men denna insikt når uppenbarli-
gen inte fram till de moderater som är verksamma
inom sjukvårdspolitiken i detta hus.
I sin reservation upprepar Moderaterna att utrym-
met för omdisponeringar i landstingens budgetar till
förmån för sjukvården är stort. Man uppger att detta
utrymme är en fjärdedel av landstingens budgetar.
Detta är en felaktig siffra, Leif Carlson. Eller menar
Moderaterna att landstingen skall upphöra med spe-
cialisttandvård, folkhälsoarbete, utbildning av vård-
personal m.fl. uppgifter?
Menar Moderaterna att det är möjligt för ett
landsting att ta bort alla kostnader för exempelvis
kollektivtrafik och lägga över de pengarna på vården?
Varför föreslår inte moderater ute i landstingen i så
fall detta? Eller är det så att det även på denna punkt
finns moderater ute i landstingen som inte är renläri-
ga?
Vi vet alla att det inte bara är mer resurser till
sjukvården som löser problem, men på flera håll bör-
jar personalen bli tröttkörd i vården efter flera år av
besparingar. Vi vet att omvårdnaden om svårt sjuka
patienter har fått stå tillbaka när besparingar har skett.
Omvårdnadskvaliteten har ju ett direkt samband med
personaltätheten i vården. Jag är glad att alla partier -
utom Moderaterna - inser detta.
Så går jag över till några ytterligare frågor. För-
söksverksamheten med rena sprutor i Lund och Mal-
mö syftar till att få svar på ett antal väsentliga frågor.
Tyvärr tvingas Socialstyrelsen återigen konstatera att
man inte kan, på basis av den verksamhet som har
bedrivits i Skåne, ge de svaren. Jag vill uttrycka att
det nu är viktigt att verksamheten bedrivs på ett så-
dant sätt att det inom rimlig tid är möjligt att göra en
slutlig utvärdering av de här försöken, så att ett defi-
nitivt ställningstagande kan ske så snart som möjligt.
Från och till dyker det upp rapporter om missför-
hållanden för psykiskt störda. Uppenbarligen har man
inte på alla håll i landet lyckats helt ut förverkliga
intentionerna bakom psykiatrireformen. Fortfarande
är samverkan mellan olika instanser bristfällig. Soci-
alstyrelsen har i sin senaste utvärdering lämnat ett
antal förslag, bl.a. om utvecklad psykiatrisk vårdor-
ganisation och stärkt ställning för patienten. De psy-
kiskt sjukas ställning är fortfarande svag, och det är
därför bra att regeringen nyligen beslutat om en för-
längning av Socialstyrelsens uppdrag. Det är min
förhoppning att när den ekonomiska situationen nu
lättar något för kommuner och landsting skall det bli
möjligt att använda en del av dessa resurser till de
psykiskt sjuka.
Slutligen vill jag säga några ord om kvinnors häl-
sa. Det var bra att Vänsterpartiet tog upp den frågan.
Den debatteras alldeles för litet i sjukvården, både när
det gäller skillnader i hälsa och när det gäller skillna-
der i bemötande från sjukvårdens sida mot man och
kvinna. Inte minst gäller detta, enligt mitt sätt att se,
frågan om rehabilitering, där ganska många studier
har visat att det är skillnader mellan vilka resurser
som sätts in för olika slags rehabilitering för män och
för kvinnor som har behov av detta.
Jag tror att de flesta i utskottet har fått Sociala
forskningsrådets program, som är ett nationellt forsk-
ningsprogram kring ojämlikhet i hälsa. Jag blev glad
när jag såg att man där på en sida mycket klart konsta-
terar att en självklar del i ett sådant här forsknings-
program är att frågan om skillnader i hälsa mellan
könen måste ha en mycket viktig plats i ett forsk-
ningsprogram som berör de här frågorna. Den natio-
nella folkhälsokommittén, där några av oss i utskottet
sitter, jobbar också med den typen av frågor.
En fråga som har tagits upp här i dag handlar om
äldresjukvården/hemsjukvården. Det som har diskute-
rats i massmedierna under den senaste tiden är bl.a.
läkarinsatserna inom det här området. Jag har för egen
del definitivt den uppfattningen att här måste huvud-
männen se till att dessa insatser ökar framöver. Det är
ganska stora skillnader i landet mellan hur man utnytt-
jar hemsjukvård, eller lasarettsansluten hemsjukvård -
det finns olika namn på denna - men det är ingen
tvekan om att det är en mycket positiv del av vården,
som kan utvecklas ytterligare. I min hembygd har jag
sett ganska bra exempel på hur man har gjort det
under många år. Det är bra både för patienterna och
för de anhöriga, och det är dessutom många gånger
bra för sjukvårdsekonomin.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
detta betänkande och avslag på de reservationer som
har fogats till det.