Herr talman! Äntligen har vi nått nästan ända
fram! Som har påpekats tidigare är det fem av riksda-
gens sju partier som står bakom dagens betänkande
Partnerskap och adoption.
Jag måste tillstå att det från början inte var särskilt
självklart vilka slutsatser som Kommittén om barn i
homosexuella familjer skulle ställa sig bakom. Men,
herr talman, med facit i hand kan jag konstatera att
kommittén gjorde ett seriöst arbete som jag och
Vänsterpartiet står bakom. Man har kommit fram till
att det inte finns några sakliga skäl för att behålla
dagens diskriminerande lagstiftning.
Herr talman! Detta betänkande handlar om kärlek.
Nu har ju Alf Svensson och hela kristdemokratin flytt
ur salen. Alf Svensson är den enda representanten för
Kristdemokraterna som har varit uppe i talarstolen,
och det talar väl för sig självt. Det jag ska tala om nu
är vad jag vill att Alf Svensson ska höra. Jag vill att
han ska öppna sina ögon och öppna sina öron.
Det handlar om kärlek och den trygghet alla barn
har rätt till. Det handlar om att alla barn ska ha sam-
ma juridiska rättigheter och skydd. Utgångspunkten
är självfallet barnets bästa. Det handlar i synnerhet
om alla barns bästa, till skillnad från dagens lagstift-
ning vilken rör enbart de barn som har heterosexuella
föräldrar.
Herr talman! Det viktigaste steget vi tar med den-
na lagstiftning är att synliggöra alla de barn som
redan i dag existerar och som redan i dag lever med
sina homosexuella föräldrar. Det handlar om både
biologiska barn och, Christel Anderberg, adopterade
barn. De existerar i dag i Sverige. Jag känner många
barn som har homosexuella föräldrar, och jag känner
många homosexuella som har barn. Hur många barn
som har homosexuella föräldrar känner Alf Svens-
son? Hur många barn som har homosexuella föräldrar
känner Christel Anderberg och Petra Gardos?
Om Alf Svensson hade varit här hade han hört att
det är här jag talar om perspektiv. När Alf Svensson
står i talarstolen i riksdagen och frågar vilket per-
spektiv vi utgår från vill jag svara att det är barnens
perspektiv, de barn som redan existerar och som
Kristdemokraterna gång på gång osynliggör. Är ni
inte medvetna om att det ni gör är att demonisera
dessa barns vardag och dessa barns familjer? Eller är
ni medvetna om det, och tar ni i så fall ansvar för det?
En sak är i alla fall säker: Kristdemokraterna och
Moderaterna har på inget sätt försökt synliggöra des-
sa barn. De har på inget sätt försökt reglera de rättsli-
ga förhållanden för dessa familjer för att ge barn med
homosexuella föräldrar samma skydd och juridiska
rättigheter som barn med heterosexuella föräldrar.
För Vänsterpartiet råder här ingen tvekan, herr
talman. Vår utgångspunkt är alla barns bästa. När det
specifikt gäller adoptivbarn ska varje enskilt barn ha
rätt att komma till de absolut bästa och mest kompe-
tenta och lämpliga föräldrarna utan att vissa av de
presumtiva föräldrarna exkluderas enbart på grund av
sin sexuella läggning. Det är det det handlar om,
Petra Gardos. Petra Gardos har visst också gått.
Herr talman! Kristdemokraterna hävdar i sin re-
servation att deras ställningstagande inte får ses som
en värdering av homosexuella personers förmåga att
ta hand om barn. Så konstaterar de att sexuell lägg-
ning i sig inte är diskvalificerande för föräldraskap.
Men vad är det då vi debatterar i dag?
Homosexualitet är i dag diskvalificerande vad
gäller adoption. Hela den kristdemokratiska reserva-
tionen är ju inget annat än en presentation av de krist-
demokratiska värderingarna om att äktenskapet ska
vara den juridiska formen för samlevnad mellan man
och kvinna, om det naturliga föräldraskapet osv.
Kristdemokraterna ger heteronormativiteten ett ytterst
tydlig ansikte.
Kristdemokraterna har de facto en diskvalifice-
rande inställning mot homosexuella, men de försöker
framställa sig som om de inte hade det. Samtidigt
försöker de gömma sig bakom argumentet "barnets
bästa". Alla vi andra, som är för förslaget, har precis
samma utgångspunkt - barnets bästa. Tydligen drar vi
vitt skilda slutsatser.
Ingen kan ju anklaga Kristdemokraterna för att i
alla andra sammanhang värna för och slåss för homo-
sexuellas rättigheter, men att just i denna fråga värna
barnets bästa - som om barnets bästa och homosexu-
ellas rättigheter skulle stå i motsatsrelation till var-
andra. Varför kan ni inte vara ärliga, Kristdemokra-
terna?
Herr talman! De flesta barnen i homosexuell fa-
miljer tillkommer genom insemination i hemmet eller
assisterad befruktning på någon klinik utomlands,
t.ex. i Danmark. En insemination i hemmet behöver
inte vara mer komplicerad än att kvinnan inseminerar
sig själv med sperma som hon fått av en man. Men
det blir även allt vanligare att två kvinnor och två
män gemensamt bestämmer sig för att ha barn. Dessa
barn existerar också i dag, men osynliggörs av lag-
stiftningen.
En person som har betytt väldigt mycket för att
synliggöra dessa barns existens är Ammi Helmadot-
ter. Ammi var också expert i Kommittén om barn i
homosexuella familjer, och hon var den enda exper-
ten i kommittén som faktiskt var expert just på situa-
tionen för barn i homosexuella familjer. Ingen annan
av experterna hade denna kompetens när det gäller att
veta just hur barn i homosexuella familjer har det.
Ammi tog ofta sig själv som exempel för att påvi-
sa det orimliga i den nuvarande lagstiftningen. Ammi
fick två barn med sin fru och sina barns två pappor,
och varje gång hon berättade om sin verklighet ställde
hon frågan som hon själv var så förtvivlad över: Vad
händer med våra barn om jag dör?
I slutet på förra året dog Ammi efter en tids sjuk-
dom. Frågan Ammi ställde kvarstår fortfarande. Det
är vi, lagstiftare i den här kammaren, som har att
besvara frågan. Det är Kristdemokraterna och Mode-
raterna som också har att besvara denna fråga.
Vilken juridisk rätt har ett barn till sin medmam-
ma, till sin mammas fru, om den biologiska mamman
har dött? Vilket är det rättsliga skyddet? Vilken juri-
disk rätt har barnet till sin medpappa? Styv-
barnsadoption kan det ju knappast vara tal om, efter-
som detta kräver att den biologiska föräldern är gift
med den styvförälder som ska adoptera. Och vad
händer då när den biologiska föräldern plötsligt dör?
Den s.k. styvföräldern kan följaktligen inte styv-
barnsadoptera sin partners barn, i synnerhet inte när
den biologiska pappan existerar och också han är fullt
aktiv i sin föräldraroll.
Vad svarar vi en snart elvaårig pojke? Och vad
svarar vi alla andra barn i samma situation? Vad
svarar ni moderater och krisdemokrater? Vad svarar
Alf Svensson, om han hör mig i någon TV-apparat
någonstans i huset? Rent juridiskt finns inga band,
inga skyldigheter mot ett barn som växt upp tillsam-
mans med en medmamma eller en medpappa. Så är
det oavsett om den biologiska föräldern lever eller ej.
Lägg märke till, Christel Anderberg, att jag enbart har
lyft fram barnperspektivet i mitt anförande!
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet vill hävda att vår
nuvarande lagstiftning inte utgår från barnets bästa.
Vår nuvarande lagstiftning är heteronormativ och
diskriminerar alla barn med homosexuella föräldrar.
Den diskriminerar alla barn, Alf Svensson! Genom att
bifalla utskottets förslag tar vi ett steg i rätt riktning.
Det rättsliga föräldraskapet ska övervägas ytterli-
gare, och regeringen uppmanas av lagutskottet att
påskynda utredningsarbetet. Jag vill framhålla hur
viktigt det är att ta ett helhetsgrepp om frågan, så att
den blir belyst även utifrån det konkreta exempel jag
har fört fram. Jag utgår från att detta inte heller är
något som Kristdemokraterna eller Moderaterna
skulle stödja. Eller har jag fel?
När det gäller frågan om assisterad befruktning
specifikt, herr talman, ser inte vi i Vänsterpartiet
varför detta inte skulle kunna avgöras i dag. I dag har
heterosexuella makar och sambor tillgång till assiste-
rad befruktning vid allmänt sjukhus. Moderns make
eller sambo anses som rättslig far till ett barn som
avlats genom insemination. Barn tillkomna genom
insemination i heterosexuella parförhållanden anses
därigenom i alla avseenden som barn till de rättsliga
föräldrarna. Det finns enligt den nuvarande ordningen
ingen möjlighet för spermadonatorn att erhålla rättslig
status som far.
Vänsterpartiet anser att riksdagen redan i dag bor-
de besluta om att lesbiska kvinnor som lever i regist-
rerat partnerskap eller som lever i samboförhållande
ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt
sjukhus på samma villkor som gäller för heterosexu-
ella par. Vi ser således ingen anledning att utifrån
barnets bästa upprätthålla skillnaden mellan makar
och partner i fråga om möjligheterna att få tillgång till
assisterad befruktning.
Den fråga som är angelägen att ställa är om det är
sakligt motiverat att upprätthålla denna skillnad i
fråga om tillgången till assisterad befruktning vid
allmänt sjukhus. Svaret är enkelt. Det finns inte nå-
gon sådan saklig motivering.
Men när det är fler än två kvinnor som är inblan-
dade, t.ex. en känd donator, en blivande aktiv pappa
eller två pappor, som i Ammis familj, finns det såle-
des anledning att utreda de rättsliga förhållandena på
ett djupare plan. Fru talman! Jag yrkar således bifall
till reservation 7.
Jag vill också passa på att ställa en fråga till Mo-
deraterna. Ni är ju positiva till insemination i er mo-
tion. Men av en ren slump kanske ni missade att ta
med punkten i ert yrkande. Men om det vore en
slump skulle ju Moderaterna stödja Vänsterpartiets
reservation för att ge lesbiska kvinnor lika rättigheter
som heterosexuella till assisterad befruktning. Varför
har inte Moderaterna drivit frågan om lesbiska och
assisterad befruktning? Jag fick för mig att ni var
seriösa i frågan och menade allvar. Vad tycker ni
egentligen om assisterad befruktning?
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänster-
partiets reservationer och vårt särskilda yttrande. I
övrigt står jag bakom förslaget i utskottets betänkan-
de, och det gör jag för barnen. Om Ammi skulle ha
levt i dag skulle även hon med stolthet sitta på åhö-
rarläktaren, och det skulle hon göra för barnen och för
kärleken.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mats Einarsson, Ken-
neth Kvist, Kalle Larsson, Alice Åström, Sven-Erik
Sjöstrand, Kjell-Erik Karlsson, Jonas Ringqvist,
Tanja Linderborg, Peter Pedersen, Lena Olsson och
Camilla Sköld Jansson (alla v), Hillevi Larsson och
Anders Bengtsson (båda s) samt Kia Andreasson
(mp).