Herr talman! Lagutskottets majoritet ställer sig
bakom regeringens förslag att registrerade partner,
förutsatt att de har fyllt 25 år, ska ges möjlighet att
prövas som adoptivföräldrar. I Centerpartiets parti-
motion föreslår vi att alla som har uppnått myndig
ålder ska få denna rätt. Det finns, som vi ser det,
ingen anledning att frångå myndighetsåldern när det
gäller adoption.
Det är ett föråldrat synsätt att tro att myndiga per-
soner inte anses mogna att fostra barn. Barn mår bra
av att ha unga föräldrar. Det bör snarare uppmuntras
än förhindras.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till
min reservation nr 11 under punkt 17 i betänkandet
som innebär att regeringen bör ta initiativ till en änd-
ring av lagen så att alla myndiga personer har rätt att
prövas för adoption. I övriga 16 punkter ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr talman! När lagutskottet 1999 genom ett till-
kännagivande begärde hos regeringen att adoptions-
lagstiftningen skulle ses över var det mot bakgrund av
att tiotusentals barn lever i en otillfredsställande
rättslig situation. Det rör framför allt barn till biolo-
giska föräldrar som lever i partnerskapsförhållanden.
Barn i sådana situationer har ingen juridisk trygghet
vare sig ekonomiskt, socialt eller rättsligt. Det kan
inte vara till ett barns fördel. Utifrån grundsynen att
det är barnens bästa som ska vägleda vår lagstiftning
kom denna utredning till stånd, och förslag ligger nu
om att dessa barn får sin rättsliga trygghet klarlagd.
Det är bra.
Frågan om partnerskap och adoption har diskute-
rats länge och intensivt. Det är inte alltid lätta avgö-
randen. Det är med ödmjukhet som jag har nalkats
mitt ställningstagande. För mig har följande principer
varit vägledande. Det gäller också Centerpartiets
ställningstagande i den här frågan.
För det första är det barnens bästa som ska prägla
utformningen av adoptionslagstiftningen. Då är det
inte i första hand vuxna som har rätt till barn, utan det
är barnens behov och uppväxtmöjligheter som ska
gälla vid bedömningen av en adoptionssituation.
För det andra är utgångspunkten alla människors
lika rätt och värde. Då är det svårt att undvika diskri-
minering om man inte låter alla få bli prövade som
adoptivföräldrar oavsett kön, sexuell läggning eller
vad det nu kan vara. Jag tycker att man rätt snart
kommer till den slutsats som både utredningen och
utskottets majoritet har dragit, nämligen att alla ska få
bli prövade om de är lämpliga som adoptivföräldrar.
Men det innebär inte att man med automatik kan få
bli adoptivförälder vare sig man är heterosexuell eller
homosexuell.
Jag kan ha respekt för dem som tycker att det är
svårt att ta ställning i denna fråga och att inte alla
kommer till den slutsats som utskottets majoritet gör.
Men jag tar mycket illa vid mig när vissa i debatten
framställer det som om de har monopol på samveten
och samvetsfrågor och tror att det bara de som är
emot som kan avgöra vad som är barnens bästa i alla
situationer. Det låter precis som om vi som är för
förslaget skulle tvingas rösta mot vår övertygelse och
gör det för att vi struntar i barnens bästa, sviker bar-
nen och är fullständigt samvetslösa. Så är det ju inte.
Jag anser att det förslag som ligger är till fördel
för barnens bästa, annars skulle jag aldrig rösta för
det. Men jag dömer inte ut dem som röstar emot som
samvetslösa. Jag är övertygad om att detta är rätt,
men jag dömer inte ut dem som är emot som mani-
pulerade mot sin vilja vare sig av någon lobbyorgani-
sation eller av någon partipiska. Jag har vägt argu-
menten och kommit till den slutsats jag gjort. Låt mig
ta ett exempel utifrån bilden om barnens bästa.
Det råder faktiskt enighet en bit på vägen mot den
punkt där majoriteten landar i betänkandet. Samtliga
utskottets ledamöter anser att det finns skäl att över-
väga en ordning som innebär att homosexuella par
ska kunna bli prövade som vårdnadshavare i de fall
då ett barn vuxit upp med sin biologiska förälders
partner och den biologiske föräldern avlider eller av
annat synnerligt skäl inte kan ha vårdnaden om bar-
net. Den möjligheten finns ju för övrigt redan i dag.
Att bara överväga är möjligen ett steg bakåt på vägen.
Men om man stannar där och inte accepterar ad-
option i en sådan situation, är barnet fortfarande lika
rättslöst som det är i dag. Det har ingen juridisk rätt
till trygghet ekonomiskt, socialt eller rättsligt. De
barn som lever med två vårdnadshavare som är ho-
mosexuella blir alltså, med motståndarnas argument,
utsatta gentemot kamrater på samma sätt som de barn
som lever i ett adoptionsförhållande med sina homo-
sexuella föräldrar eller adoptivföräldrar blir. Att neka
dessa barn till homosexuella vårdnadshavare deras
fulla rättsliga trygghet anser jag inte vara till barnens
bästa. Varför ska ett barn som har ett homosexuellt
par som vårdnadshavare inte ha samma rättigheter
som ett adoptivbarn? Det kan jag inte förstå. Något
mer inkonsekvent har jag svårt att tänka mig.
Herr talman! Tiderna förändras, och ibland går det
snabbt. Jag tror inte att någon som deltog i debatten i
denna kammare när vi för fyra år sedan diskuterade
initiativet till utredningen, då bedömde att vi skulle
hamna där vi är nu med slutresultatet. Attityder för-
ändras, och förhållningssätt ändras. Det är skönt att
veta, men det kan vara jobbigt att ompröva. Till viss
del handlar det om skillnader i synen mellan genera-
tioner. Därvid har jag alltid haft stor lyhördhet för de
yngre generationerna. De är framtiden, och det är
hoppfullt.
Låt mig i det sammanhanget kommentera de far-
hågor som rests mot förslaget om att barn som växer
upp i homosexuella familjer skulle vara särskilt ut-
satta gentemot sina kamrater och sin omgivning,
särskilt barn som adderar ytterligare ett annorlun-
daskap till något annat. Med det fördomsfria förhåll-
ningssätt som den yngre generationen har till homo-
sexuella kommer detta, i det fall det nu är ett pro-
blem, att bli allt mindre och försvinna i framtiden i
takt med att detta förhållningssätt gentemot homo-
sexualitet anammas mer och mer av gemene man.
Även det talar för att beslutet nu bygger för framti-
den.
Samma sak gäller beträffande farhågorna som re-
ses för att de internationella adoptionerna ska upphö-
ra. Även här tror jag att attityder i många länder till
homosexuella och homosexuellas förhållande till barn
håller på att förändras i positiv riktning, vilket inne-
bär att såväl nya som gamla länder inom en snar
framtid kan bli aktuella som ursprungsländer. För
övrigt har ju enbart ett av 17 ursprungsländer sagt
definitivt nej till partnerskapsadoptioner.
Herr talman! Det är dags att gå till beslut i en frå-
ga som debatterats mycket. Det är dags att ge rätt-
strygghet åt tiotusentals barn som i dag inte har den
tryggheten. Det är mindre dramatiskt än vad många
försöker göra det till. Det är ett beslut i tiden.