Herr talman! Alla barn har ju en mamma och pap-
pa från början. Tyvärr ser världen inte ut så i dag -
och har egentligen aldrig gjort det - att det är bara
kärnfamiljen som gäller.
Jag tycker att det är samhällets uppgift att se till
att alla barn har ett gott hem, att man har bra vuxen-
kontakter. Det är det som propositionen och betän-
kandet uttrycker. Vi vet att det har räddat många barn
som har besvärliga familjeförhållanden, att de har bra
vuxenkontakter. Jag tycker inte att det är något pro-
blem.
Vilka som har fördomar och inte är inte så lätt att
uttrycka. Jag har ingen anledning att bedöma Alf
Svenssons åsikter. De får stå för honom. Jag tycker
att det är viktigt att man inte diskriminerar. Precis lika
viktigt som barnens rättigheter är det att man inte
diskriminerar vissa grupper, att man inte behandlar
människor som ett kollektiv och att man ger dem
möjlighet att bli prövade.
Vi har fått så många otäcka mejl. Jag tycker att
det kan vara idé att läsa upp ett annat mejl.
"Jag är en 40-årig heterosexuell, gift 'dagisfröken'
med två egna barn. Med förundran har jag följt de-
batten om s.k. homoadoptioner. Jag har jobbat inom
barnomsorgen i nästan 20 år och vid åtminstone två
tillfällen haft barn på mitt dagis som haft homosexu-
ella föräldrar. De här barnen var precis som alla and-
ra, de blev inte retade och fungerade jättebra i barn-
gruppen. Deras föräldrar var minst lika engagerade
som de andra barnens, snarare mer.
Vad är problemet? Homosexuella kan tydligen va-
ra lika bra föräldrar som heterosexuella, och barnen
mår uppenbarligen bra. Det enda rätta måste ju då
vara att pröva varje presumtivt adoptivföräldrapar
individuellt. Jag säger inte att alla homosexuella bor-
de få adoptera, men det borde verkligen inte alla
heterosexuella heller. Jag har mött många barn genom
åren som farit illa och deras föräldrar har alltid varit
hetero."