Herr talman! Då blev det sagt, när Tanja Linder-
borg nu sade att hon tror att homosexuella föräldrar
kan vara väl så goda föräldrar som heterosexuella.
Det är alltså just det perspektivet som hon har fastnat
i.
Jag säger att barnet har en mamma och en pappa,
och jag tycker att det är den mest självklara sak i
världen att lagstiftaren ska försöka se till - när nu
detta av någon anledning inte existerar för det enskil-
da barnet - att fatta ett beslut som kommer så nära
detta biologiska faktum som möjligt.
Då säger alltså Tanja Linderborg att hon tror att
heterosexuella föräldrar inte alltid är lika bra som
homosexuella föräldrar. Det är ju det som är fel per-
spektiv. Det är just för att ni har fastnat i det perspek-
tivet som ni för dessa resonemang.
Ordet "diskriminering" har ni låst till relationerna
mellan vuxna. Jag har inte någon gång hört represen-
tanter för er som säger ja till regeringens förslag tala
om att det kanske är en diskriminering att förmena ett
barn, eller si och så många, nu och då, rätten att få ha
både en mamma och en pappa när alla andra har det.
Varför kommer begreppet "diskriminering" aldrig in i
det sammanhanget?
Sedan hörde jag också - det kommer att stå i
snabbprotokollet - Tanja Linderborg tala om länder
som inte skulle ställa upp på att Sverige adopterar
barn. Hon kallade det "andra länders fördomar". Det
är alltså en fördom att leva med den inställning som
vi har, att ett barn har rätt till både en mamma och en
pappa. Det är slutledningen av vad Tanja Linderborg
sade, hur mycket hon än försöker le åt det från sin
bänk.
(Applåder)