Herr talman! Det har pågått en debatt om adop-
tionsfrågan under våren. Det har varit några TV-
program, och jag har sett dem. Jag vet att det finns
adopterade barn som mår dåligt. Men jag känner
också många barn som är adopterade som inte mår
dåligt. De bor väl hos bra familjer eller också är det
något annat som gör att de har det bra. Vi hade i ut-
redningen kontakt med många som tycker att det är
helt okej, alltså barn som är adopterade. När jag ser
de riktiga eländesprogrammen undrar jag snarare
varför man inte föreslår att internationella adoptioner
ska upphöra. Varför är det bara de homosexuella som
ska uteslutas, inte heterosexuella? Vi har ju kommit
fram till att homosexuella är lika bra föräldrar som
heterosexuella. Det går liksom inte ihop för mig.
De experter som vi hade tyckte att det var helt
okej med närståendeadoptioner. Det går inte ihop för
oss, om vi säger till barn som skulle bli adopterade av
närstående att det är okej att de bor i en homosexuell
familj men att det inte är okej att andra homosexuella
får adoptera.
Christel Anderberg påstod i debatten att det här är
ett beställningsverk. I så fall vill jag nog säga att
regeringen tog en risk när de tillsatte både Raimo och
mig i utredningen. Vi hade ingen insikt i frågorna
innan. Vi hade inte sysslat med dem och visste inte
vad vi tyckte, då. Det växte fram under arbetet till-
sammans med experter och andra. Men vi gjorde mot
slutet en annan bedömning just när det gäller interna-
tionella adoptioner.
Jag är övertygad om att vi är på rätt väg. Homo-
sexuella ska ha rätt att bli prövade.