Herr talman! I dag ska vi fatta ett beslut som i
första hand handlar om barn och deras rätt till en bra
uppväxtmiljö. Det är barnens bästa vi har för ögonen.
Jag vill genast säga att det är min starka överty-
gelse att ett ja till dagens förslag om att homosexuella
ska få prövas vid adoptioner är förenligt med att se
till barnets bästa. Om jag hade känt den minsta oro
för att barn skulle råka illa ut hade jag låtit principen
om likhet inför lagen stå tillbaka för att värna barnet.
Synen på vad en normal familj och normalt för-
äldraskap är varierar, som alla vet, i olika historiska
miljöer. När t.ex. gymnasieelever i dag läser en ro-
man där en flicka för bara några årtionden sedan
kunde bli tvungen att gifta sig för att hon var med
barn förstår de inte riktigt vad som menas.
Det verkar helt obegripligt när man hör talas om
att kvinnor så sent som på 30-talet i Sverige sades
upp från arbetet om de fick barn - för att inte tala om
det helt omöjliga i att en ensam pappa skulle ta hand
om sitt barn.
När jag var liten var det fortfarande många som
skämdes för att berätta att deras föräldrar var skilda. I
dag har vi vant oss vid att familjer kan se olika ut,
och vi vet att barn kan få en kärleksfull uppväxtmiljö
både med ensamstående föräldrar och i traditionella
familjer.
På samma sätt är det med synen på homosexuella
och barn. För bara tio tjugo år sedan tror jag inte att
ens de mest fördomsfria tänkte tanken att homosexu-
ella skulle kunna ha barn. Jag vill ärligt säga att jag i
varje fall inte tänkte den tanken.
I takt med att värderingarna i samhället blir mer
öppna för olika sätt att leva ändras också de självklara
värderingarna. Fler människor vågar leva som de
själva vill. Till sist ställer sig alltfler människor frå-
gan: Varför är det egentligen så självklart att en ho-
mosexuell person inte ska kunna duga som förälder?
Har i själva verket inte många homosexuella redan
varit bra föräldrar, även om de officiellt inte talat om
sin läggning.
Vi är alltfler som har ställt frågan varför man ska
hålla fast vid en invand värdering utan att moraliskt
och intellektuellt pröva den. Finns det egentligen
några moraliska eller intellektuella skäl till att homo-
sexuella inte skulle kunna vara föräldrar?
I Folkpartiet har denna process pågått i ett antal år
med debatt, dialog och stor respekt för olika åsikter.
Ett liberalt parti som Folkpartiet har ju en lång tradi-
tion av att utgå från tolerans och av att bedöma män-
niskor som individer i stället för att utgå från grupp-
tillhörighet.
Av den anledningen och i den traditionen har
Folkpartiet genom åren arbetat för att avskaffa skilda
typer av diskriminerande lagstiftning mot olika grup-
per, bl.a. mot homosexuella. Det var en liberal justi-
tieminister som en gång i tiden lade fram lagförslag
om att avskaffa brottsbeteckningen på homosexuali-
tet.
I den traditionen tillstyrkte vi med öppna ögon
den statliga utredning om barn i homosexuella famil-
jer som tillsattes för några år sedan. När utredningen
så småningom blev klar och föreslog att homosexu-
ella skulle få prövas som adoptivföräldrar beslutade
Folkpartiets landsmöte med betryggande majoritet att
ställa sig bakom det förslaget.
För mig som liberal är det naturligt att alltid utgå
från individen och det enskilda fallet. Då blir det
också naturligt att i samband med adoption utgå från
den individ som vill adoptera och inte i förväg ute-
sluta en hel grupp. Det vore ju, herr talman, detsam-
ma som att säga att samtliga homosexuella, utan
undantag, är sämre adoptivföräldrar än heterosexuel-
la.
Om man ser till barnets bästa borde väl det riktiga
vara att pröva vilka som verkar ha de bästa förutsätt-
ningarna att ta hand om ett barn. Ingen människa har
ju någon rätt att adoptera, vilket flera har sagt tidiga-
re. Det gäller både hetero- och homosexuella. Men
alla ska kunna prövas.
De tre vanligaste argumenten mot dessa adoptio-
ner har varit att experterna säger nej, att internatio-
nella adoptioner skulle försvåras och att människor-
nas fördomar skulle göra det svårt för barnen.
När det för det första gäller experterna kan man
faktiskt inte säga att de är emot att homosexuella ska
få adoptera. Olika myndigheter, remissinstanser och
organisationer har visserligen kommit till olika slut-
satser, och en del är negativa. Men det är slående att
de som särskilt har forskat kring barn i homosexuella
miljöer - de som verkligen kan betraktas som åt-
minstone vetenskapliga experter - säger med övervä-
gande majoritet ja till att utöka denna adoptionsmöj-
lighet.
Den statliga kommittén om barn i homosexuella
familjer har gått igenom forskning som finns på om-
rådet och kommit fram till att det inte är motiverat att
utesluta homosexuella som tänkbara adoptivföräldrar.
Samma slutsats som kommittén har kommit fram
till ger de internationella forskarna Gillian Dunne,
Nanette Gartrell m.fl. uttryck för i en DN-artikel för
några veckor sedan. De har ägnat många år åt avance-
rade akademiska studier kring barn i homosexuella
familjer. Där står: "Det är värt att notera att ingen av
studierna påvisar att barn till homosexuella har en
sämre psykodynamisk utveckling än andra barn. .
Homosexuellt föräldraskap är förenligt med ett ut-
märkt liv för barnen."
När det gäller experterna skulle jag tvärtom mot
vad som har sagts här vilja säga att just de som sär-
skilt studerat barn i homosexuella familjer ger oss
mycket goda argument för att säga ja till dagens lag-
förslag. Däremot har en övervägande del av de re-
missinsanser här i Sverige som har sagt nej trots allt
sagt jag till s.k. styvbarnsadoptioner. Alla de som
hänvisar till de svenska remissinstanserna borde åt-
minstone ta intryck av den tanken. Därför kan jag inte
förstå att t.ex. Kristdemokraterna inte accepterar den
begränsade adoptionsmöjlighet som de flesta svenska
remissinstanser talar om.
Det andra argumentet gäller internationella adop-
tioner. Här har ett missförstånd levt kvar ända sedan
debatten började. Många har sagt att länder med and-
ra värderingar skulle sluta att tillåta att svenskar ad-
opterar barn från andra länder. Så är det inte alls. Det
är förvisso många länder som inte vill lämna barn till
homosexuella. Men det har inte kommit svar - utom
från Lettland - som tyder på att heterosexuellas ad-
optioner på något sätt skulle komma i fara om Sveri-
ge ändrar lagen. Självklart har givarländerna rätt att
om de vill endast lämna barn till heterosexuella ad-
optivföräldrar. I början kommer en hel del länder
säkert att göra så. Men myten om att nuvarande
svenska möjligheter att adoptera skulle försämras kan
alltså glömmas bort. Det är helt enkelt inte så.
Det tredje gäller fördomarna. Många människor
säger i debatten att de i och för sig inte har något
emot att alla prövas men att fördomarna gör det svårt
för barnen. Med det resonemanget skulle man kunna
utesluta väldigt många grupper som på något sätt är
annorlunda: ovanlig hudfärg, ovanlig religion, osv.
Men är det verkligen bra för människorna och barnen
att staten konserverar fördomar? Dessutom förändras
inställningen till homosexuella nu väldigt fort. Det är
någonting som jag tror att många riksdagsledamöter
som varit ute på besök i skolklasser har upptäckt.
Utvecklingen går snabbt även i andra länder. Ho-
mosexuellas adoptioner tillåts i många delstater i
USA, i Kanada och Nederländerna. I Danmark, Island
och Norge tillåts styvbarnsadoption för registrerade
partner. I alltfler länder diskuteras också homosexu-
ellas adoptioner. Det är ingen specifik isolerad svensk
debatt vi har i den här frågan.
Herr talman! Det har i den här debatten ibland fö-
rekommit övertramp - jag tänker nu inte på debatten i
kammaren, utan genom åren - från båda hållen. Jag
vill verkligen betona att jag och mina liberala vänner
som stöder förslaget ärligt respekterar att det finns
olika åsikter. Jag anser inte att alla som är emot ho-
mosexuellas adoptioner är moraliserande mörkermän.
Jag förväntar mig också att de som är emot min åsikt
inte betraktar mig som en extrem moralupplösare.
Hela den här frågans utveckling hänger så mycket
ihop med olika traditioner, kulturer och historiska
sammanhang. Man måste helt enkelt respetera att
människor har olika uppfattning.
Frågan handlar inte i första hand om vuxna män-
niskors rätt. För mig är det visserligen en självklar
utgångspunkt att människor ska ha rätt att välja sin
livsstil fritt så länge de inte skadar någon annan. Men
det är som sagt inte den principen det handlar om när
det gäller homosexuellas rätt att prövas för adoption.
Det handlar om att alla barn som lämnas till adoption
ska ha rätt att få alla kärleksfulla tänkbara föräldrar
prövade. Det är inte rätt mot barnen att i förväg ute-
sluta någon grupp.
För Folkpartiet har den individuella utgångs-
punkten tillsammans med utredningens välavvägda
slutsatser varit utslagsgivande när vi som parti har
bestämt oss för att säga ja till att homosexuella ska få
prövas som adoptivföräldrar. När vi ställde de svåra
frågorna mot invanda föreställningar blev till sist det
enda logiska svaret för de flesta av oss: Ja, lagen ska
inte utesluta någon grupp.
Herr talman! Med det yrkar jag för Folkpartiets
del bifall till utskottets förslag i betänkandet.